måndag 31 maj 2010

Konsertrecension: Pascal, Siesta!, Hässleholm 27/5

Pascal är ett väldigt tråkigt band att titta på, men ett underbart band att höra. Rent visuellt så finns det inte mycket att fokusera på, gitarristen och basisten står mest där och spelar sina grejer, ibland rör någon av dem på sig några steg, men mer är det inte. Trummisen däremot är ganska trevlig att vila ögonen på när hon med bestämda rörelser misshandlar sitt instrument.

Det är även där som den stora behållningen rent ljudmässigt ligger också. Hos trummorna som malande monotont kör över allt och alla. Även stränginstrumenten spelar malande monotont, men de hamnar i skymundan när bandet står på scen. De är mest utsmyckning, det är trummorna som är spelningen. En mycket bra spelning också kanske ska tilläggas.

Tyvärr spelar det inte de två låtar jag helst vill höra, Bruce Springsteen-tolkningen Hungrigt Hjärta och Cadillac, med lånat The Who-riff. Men de spelar Stort och Vackert, som har en väldigt passande text:
Jag ska bygga nånting stort och vackert,
Jag ska bygga nånting stort och vackert,
Jag ska bygga nånting stort och vackert,
Som jag ska krossa dig med!

För det är precis vad de nu har gjort. Synd bara att det inte är fler som får känna på tyngden av deras enorma skönhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar