Jag har hört många lovord om amerikanska Built To Spill men gårdagens spelning på Siesta kan ses som lite av ett antiklimax. Sångaren och gitarristen Doug Martsch har en snygg sångröst som påminner om en blandning mellan Ben Gibbard och Dave Grohl, detta var inledningsvis spelningens behållning. Det som sänker betyget är hela bandets agerande och även låtarna som känns aningen blasé. Built To Spill känns trötta och inte speciellt intresserade av att spela sin musik för ett hundratal svenska festivalbesökare.Låtar som Wherever You Go, Distopian Dream Girl och You Were Right är bra låtar, men de mår lika bra, eller till och med bättre av att lyssnas på på skiva.
Det är glest med folk i publiken och under en liten regnskur passar jag på att gå in under scentaket som sträcker sig en bit ut över publiken. I de främre publikraderna försvinner sången nästan helt ur ljudbilden och det man hör är gitarrmattor, visserligen snygga, men ack så tråkiga i längden. Detta kan man dock inte klandra Built To Spill för men det är ändå en faktor som förstärker besvikelsen.
Vid en annan plats, i en annan tid och med andra förutsättningar hade Built To Spill varit bra, men igår i Hässleholm, med lite för liten publik var de inget vidare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar