Veckans skiva v. 19: Orange Juice - The Glasgow School

Spotify-länk till skivan

The Smiths, The Cure, Jesus & Mary Chain, Magnetic Fields, Belle & Sebastian, Girls, Local Natives…
Alla dessa band hade inte befunnit sig där de gör idag om det inte vore för Orange Juice och indiepopens födelse. För det finns två teorier:

Teori 1: Den 20 juli 1976 spelar Sex Pistols i Manchester. Bandet ändrar ett antal unga individers världsbild. Morrissey, Pete Shelley (Buzzcocks), Peter Hook och Bernard Albrecht (Joy Division och New Order) tillhörde dem som befann sig i lokalen. Och hade det inte varit för spelningen så hade kanske inget av bandet bildats, eller åtminstone låtit annorlunda. Band som sedan kom att inspirera en hel västvärld av indiekids. Så lyder i alla fall teorin.

Teori 2: Edwyn Collins och hans mannar i Orange Juice släpper 1980 sin debutsingel ”Falling and Laughing”, som samma år får en uppföljare i form av singeln ”Blue Boy”. Fler singlar dyker den närmaste tiden upp. Indiepopen är född. När sedan debutalbumet släpps 1982 så återanvänds vissa av de gamla låtarna, men soundet är inte längre detsamma. Hade det inte varit för dessa singlar som släpptes i början av 80-talet (och sedan sammanställdes 2005 under namnet The Glasgow School) så hade musikvärlden inte låtit riktigt likadant. Så lyder i alla fall teorin.

Så det är en viktig skiva vi pratar om. En arkeologisk artefakt. En skiva som fans av de band som jag inledningsvis nämnde borde lyssna på åtminstone en gång. Ja, faktum är väl att musikintresserade individer bör ha hört det här, precis som de bör ha hört Revolver, Never Mind The Bollocks och Psychocandy.

Viktigt, ja. Men kul att lyssna på? Ja! Du får catchy melodier och genomtänkta och dystra texter. Precis som det ska vara inom den här genren. Försök att inte nynna med till "Moscow". Och försök att inte sjunga med till den monotona avslutningen i ”Consolation Prize”. Snabba melodier blandas med slö, släpig sång. Visst Collins röst kan bli lite långrandig och 23 spår är kanske i mesta laget. Men ingenting här är dåligt.

Jag tror att läsare av Popbrus kommer att gilla det här. Vissa redan efter första lyssningen. Andra efter andra eller tredje lyssningen. Men gilla det, det kommer ni. Så lyder i alla fall teorin.