Veckans Skiva v. 1: Einstürzende Neubauten - Perpetuum Mobile

För att vara en platta av Einstürzende Neubauten så är Perpetuum Mobile ovanligt lättlyssnad. Även om bandet sedan länge blandat ut sin, till en början, minimalistiskt råa industimusik med mer konventionella tongångar så känns den här skivan som en renodlad popplatta i jämförelse med deras övriga katalog. Industrimomenten är nedtonade, låtstrukturerna rakare och mindre experimentell överlag. Men för ett band som i princip byggt sin karriär på att bryta barriärer så blir en rakare platta nästan det mest vågade de kan göra.

Därmed inte sagt att varken industrin eller experimentlustan lyser med sin frånvaro, tvärtom, det råder inga tvivel om att det är Einstürzende Neubauten man lyssnar på. Men satt i relation till tidigare plattor så känns det här nästan lättlyssnat. Visst, låtar som Boreas och Ein Seltener Vogel, för att inte nämna brusiga Ozean Und Brandung, som nog inte ens borde kallas för en låt utan snarare ett ljudkonstverk, är knappast något ett "vanligt" band skulle spela in, men inledande Ich Gehe Jetzt, Paradiesseits och framförallt Youme & Meyou känns som låtar varenda alternativt rock- eller popband borde önska att de skrivit.

Perpetuum Mobile är inte bandets bästa skiva, långt ifrån, det ligger närmare botten av deras totala utgivning, men med en lägstanivå så hög som hos dessa tyskar så säger det inte så mycket, och tack vare att den är såpass lättlyssnad så är den en bra ingång till bandets katalog för den som inte orkar ge sig på det råaste direkt. Och alla borde ge Einstürzende Neubauten en chans...ALLA!

Månadens skiva: Einstürzende Neubauten - Alles Wieder Offen

Lyssna på Alles Wieder Offen på Spotify!

Rasmus:

Alles Wieder Offen skiljer sig från tidigare Neubauten-plattor. Där Kollaps är ren tung industri och Silence Is Sexy är suggestiv, är Alles Wieder Offen snarare... mysig. Mysig men fortfarande på ett Neubauten-sätt. Och jag gillar det. Det är bra och lättlyssnat. Kanske inte lika bra som ovan nämnda skivor, men fortfarande bra. Lyssna bara på "Nagorny Karabach" eller "Let's Do It A Dada", som när jag såg den live i höstas var det sämsta under hela spelningen. Men på platta låter det som Manu Chao, fast mer minimalistiskt och industri.
Så kryp ihop under en filt med någon du gillar och bara... mys. Till Neubauten.


Jakob:

Det finns en och endast en negativ sak med den här plattan, för lite industriellt skrammel. Visst finns det kvar, men rocken tar större plats än någonsin tidigare. Utöver det kan jag inte hitta en enda sak att gnälla på. Visst, det är långt ifrån Neubautens finaste stund, men vad fan gör det när deras lägsta nivå håller högre klass än de flesta etablerade bands bästa verk? Det är stundtals svängigt och levande, varmt och, som Rasmus skrev, mysigt, inte rått, kallt, brutalt och maskinellt som deras allra tidigaste grejer, men när de bemästrar båda sidor med sådan fingertoppskänsla så är det svårt att värja sig. Att Blixa fortfarande är Tysklands kanske absolut bästa sångare gör inte saken sämre. På egen han fick han mig att omvärdera det tyska språket, fick mig att inse att det inte nödvändigtvis behöver vara hårt och stelt utan mycket väl kan vara vackert, något som han åter bevisar på denna platta. Bara en sån sak är värd en guldstjärna i min bok.


Anton:

Jag hade ganska förutfattade meningar om Einstürzende Neubautens musik inför lyssningen av Alles Wieder Offen. Jag trodde Neubauten var något svårt, monotont och industriellt och inget som skulle falla mig i smaken. Öppningsspåret "Die Wellen" spädde till en början på mina tankar med dess domedagsbakgrund och recitativa text. Men faktum är att jag efter några genomlyssningar ändå började gilla det.

Egentligen är skivan inte speciellt svårlyssnad, jag vande mig relativt snabbt vid den mörka och industriella stämningen. De tyska texterna, som jag inte förstår ett ord av, blev snabbt ett med musiken och blev mer som ett instrument bland de andra än som något som stack ut. Alles Wieder Offen har gjort att jag har fått upp ögonen för Neubauten, frågan är dock hur mycket jag kommer lyssna på dem i framtiden.

Konsertrecension: Einstürzende Neubauten, Cirkus, Stockholm 7/11

Kväll två är en rakare konsert med Einstürzende Neubauten. I drygt två timmar håller tyskarna låda på Cirkus. Redan inledande The Garden tyder på att den här kvällen kommer bli minst lika bra som lördagens. Och inte heller ikväll blir jag besviken, en salig blandning låtar avverkas, allt från den lättsmälta Youme & Meyou till skramliga Headcleaner hinner spelas under kvällens gång.

Enda egentliga besvikelsen är att de även denna kväll spelar Die Interimsliebenden, förvisso en riktigt bra låt, men eftersom de spelade den på lördagens konsert så kunde de gärna klämt in något annat i dess ställe.

Nämnda Headcleaner tillhör en kvällens absoluta toppar. Den pendlar mellan primal industrirock till tystnad, oljud och tinnitusliknande pip om vart annat. Flera gånger applåderar publiken trots att låten inte tagit slut och varje gång blir man lika överraskad när den fortsätter.

Även nästföljande låt, Silence Is Sexy, leker med tystanden, men här är publiken mer med på noterna och en väldigt elektrisk stämning bildas i publiken när musiken tystnar och man väntar på att Blixa ska ta nästa bloss på örtcigaretten han röker. Magiskt, för att slänga sig med ett klichéord.

Let's Do It a Dada bör omnämnas. Speciellt partiet då ena slagverkaren läser dadaistisk poesi samtidigt som Blixa och gitarristen för oljud med diverse tillhyggen. Väldigt få band skulle komma undan med ett sådant påhitt, men Neubauten gör det med bravur.

När konserten tagit slut så har de kämpat sig igenom 19 låtar, gått från atmosfäriskt till rått och tillbaka igen med otrolig skicklighet. Helt enkelt en omvälvande upplevelse, men vad annat kan man förvänta sig av ett band som i princip definierat industrimusiken de senaste 30 åren?

Konsertrecension: An evening with Einstürzende Neubauten, Södra Teatern, Stockholm 6/11

Så var det dags, två kvällar spenderade med Blixa Bargeld och hans följe. I trettio år har industriinovatörerna i Einstürzende Neubauten skapat oljud och detta firades med två konserter i Stockholm i helgen.

I lördags bjöds det på en kortare konsert med låtar som sällan eller aldrig framförts live, åtminstone inte på det här viset. Det bjöds även på spelningar med två av medlemmarnas sidoprojekt, Mosermeyer och Hitman's Heel.

Huvudkonserten, den med Neubauten själva, är utan tvekan kvällens höjdpunkt. Sonnenbarke, Seele Brennt, Armenia, Rampe, Seltener Vogel, Die Interimsliebenden och Sand är de nummer som hinner avverkas och allting låter strålande. Seele Brennt är verkligen i en klass för sig och jag njuter av varenda sekund.

Bandet verkar trivas på scen, så när som på några gånger då ljudet krånglar och missnöjet skiner igenom. Blixa är skämtsam och svarar på diverse rop från publiken med mer eller mindre fyndiga kommentarer.

Det är en nästan lika stor fröjd för ögat som för örat att avnjuta Neubauten live, att se de två slagverkarna spela på tunnor, fjädrar, plåtar, dunkar, metallstavar, rör och diverse annat skrot räcker gott och väl som scenshow. Och tur är väl det, för mycket mer än så bjuds det inte på, bandet spelar sina låtar och gör ingen egentlig show av det, mer än det redan är det vill säga.

Näst på tur är Mosermeyer som består av Rudolf Moser, som spelar trummor i Neubauten, och Christian Meyer på gitarr och klaviatur. Tillsammans bygger de upp ljudlandskap någonstans mellan postrock och ambient. Tyvärr blir det snabbt lite enformigt, Moser är en riktigt duktig trummis men kunde gott ha varierat sig betydligt mer i sitt trumspel, samma komp ligger och maler i flera minuter. Även herr Meyer kunde bjudit på lite mer omväxling. Med loopar och effekter bygger upp en minimalistisk ljudbild med sitt gitarrspel. Det växer och minskar om vart annat men engagerar inte riktigt. Visst låter det bra, men det kunde låtit så mycket bättre.

Sist ut är Hitman's Heel, Alexander Hackes sidoprojekt. Istället för att som i Neubauten spela bas så greppar han här istället gitarren och får uppbackning av en trummis och en kvinna på klaviatur och cittra. Det märks att det här är Hackes sätt att leva ut sina rock'n'roll-drömmar. Efter ett ganska segdraget instrumentalt intro så har jag redan tröttnat. När Hacke sedan kastar en krånglande mick i golvet i ren frustration så tröttnar jag ännu mer och beslutar mig för att gå, han får gärna leva ut sina drömmar om ett rakare band en Einstürzende Neubauten, men jag är inte speciellt intresserad av att lyssna.

Einstürzende Neubauten till Sverige

Einstürzende Neubauten fyller 30 år i år och firar detta med en rad spelningar på platser som bandet uppger som viktiga för dem. Bland annat kommer de till Södra Teatern i Stockholm den 6 november där konsert kommer att varvas med bland annat filmer och installationer. Den 7 november håller de 30-årskonsert på Cirkus i Stockholm.