Bright Eyes till Where The Action Is

Som bekant återuppstår i sommar festivalen Where The Action Is i Göteborg den 28 juni. Hittills har enda släppet varit Coldplay och det har skämtats om att men borde kalla festivalen för Where The Action Isn't istället.

I morgon måndag är det dock dags för festivalens andra släpp som innehåller både godbitar och andra sömnpiller.

Bland de roligare släppen finner vi Bright Eyes som nyligen var i Sverige för en utsåld spelning i Stockholm. Även Glasvegas och The Ark lockar.

Men släpp som Daniel Adams-Ray och The Killers-Brandon känns inte lika upphetsande.

Det återstår att se om festivalen släpper fler band än dessa imorgon.

Summering av Way Out West 2010

Årets upplaga av Way Out West är sedan några dagar tillbaka till ända, och som väntat kom den inte upp i samma klass som förra årets. Trots det kan Luger fortfarande stoltsera med att man anordnar Sveriges i särklass bästa musikfestival.

Nedan finns en samlad lista på recensioner från Way Out West.
Konono Nº1
Pavement
The Radio Dept.
M.I.A.
Jónsi
Iggy & The Stooges
Panda Bear
Anna Ternheim
Anna von Hausswolff

Från Stay Out West:
The Tallest Man On Earth, Annedalskyrkan
Steget, Annedalskyrkan
Villagers, Annedalskyrkan
Laura Marling, Annedalskyrkan
Anton Kristiansson, Jazzhuset

Några opublicerade bilder med kommentarer (bilder finns även i respektive recension ovan).

Jens Lekman spelade en hel del nytt material som påminde starkt om Paul Simon, bäst var klassikerna Black Cab och Maple Leaves.


Local Natives var förvånansvärt bra med en härlig intensitet och ett förhållandevis starkt låtmaterial.


Mumford & Sons bjöd på röj i form av amerikansk folk-rock.


The xx är egentligen ganska tråkiga, men med en mystisk inramning i det nattsvarta Linnétältet så var spelningen ändå helt okej.

Konsertrecension: Laura Marling, Stay Out West, Annedalskyrkan, Göteborg 14/8

Trots den ringa åldern på 20 år så har Laura Marling redan gjort sig ett namn inom den brittiska indiescenen. Debutalbumet Alas, I Cannot Swim släpptes 2008 och uppföljaren I Speak Because I Can kom i mars i år.

I en till bredden fullsatt Annedalskyrka bjöd hon på en timmes vacker folkpop ackompanjerad av cello, ståbas, trummor och diverse klaviatur. Som bäst är det när hela bandet är på scenen, för när Marling spelar ensam så blir det efter en stund ganska enformigt, speciellt om man inte är så inlyssnad på hennes repertoar.

Med stående ovationer tackar den artiga ("You´re so polite") publiken för en vacker konsert med perfekt inramning.

Konsertrecension: Anna von Hausswolff, Way Out West, Göteborg 14/8

Det är tredje gången jag ser Anna von Hausswolff på tre månader. Denna gången har hon ett nytt tvåmannaband med sig, och bjuder på nya tappningar av gamla låtar. Tidigare har låtarna nästan uteslutande hållits uppe av von Hausswolffs röst som fått uppbackning av minimalistiskt gitarrspel, vackert piano och dova trummor. Nu går låtarna i lite högre tempo, med mer trummor, piano, orgel och elgitarr, som gör att sången inte sticker ut så mycket som innan. Störst skillnad hör man i låten Pills som förr mynnat ut i ett galet emotionellt skrikande parti med texten "I made love, with the devil", men som igår spelades mer som en normal poplåt, dock med en mörk touch. Jag är kluven om vilka versioner av låtarna jag gillar bäst, säkert är dock att för en festival så passar de snabbare låtarna bättre.

von Hausswolff spelade en ny låt med arbetsnamnet Koklockelåten, en låt som visar att hennes goda låtskrivaregenskaper och att succédebuten Singing From The Grave inte var någon engångsföreteelse.

Konsertrecension: Anna Ternheim, Way Out West, Göteborg 14/8

Förra sommaren turnerade Anna Ternheim ihop med ett av Sveriges bästa live-band. Till gårdagens spelning på Way Out West hade en helt ny konstellation satts ihop, vilket märktes. Spelningen nådde inte alls samma höjder som förra årets, kanske på grund av det nya bandets brist på energi på scenen.

För en stor festivalspelning kändes låtvalet lite konstigt med enbart låtar hämtade längst ner i den melankoliska Ternheimska låtskatten. Visserligen låter det bra men det kändes inte så oväntat att publiken började droppa av mot slutet av konserten, det är helt enkelt inte så peppande att lyssna på Anna Ternheim en solig sommareftermiddag.

Förra veckan släppte Arcade Fire sitt nya album The Suburbs. Som en hyllning till dem spelade Ternheim en svensk version av My Body Is A Cage, Min kropp är en bur. Bortsett från lite körande bakom Thåström och Winnerbäck så var detta första gången jag hörde Ternheim sjunga på svenska.

Mellan låtarna kunde man flera gånger höra publiken skrika efter den Göteborgska "nationalsången" Shoreline, ursprungligen av Broder Daniel. Till publikens förtjusning spelades låten som extranummer, tillsammans med självaste Henrik Berggren. Att Ternheim och Berggren sjöng varsin version av låten samtidigt gjorde inte speciellt mycket då stämningen höjdes markant i publiken. Kanske, och förhoppningsvis, var detta ett adjö till låten som gjorde henne känd. Ternheim har för bra eget låtmaterial för att kallas för "hon som spelar Shoreline".

Inför Way Out West 2010

Imorgon går startskottet för Way Out West i Göteborg. Popbrus ger er här ett urval på fem intressanta band som kommer spela på festivalen. Länk till spelschema.

Villagers

Bakom namnet Villagers står irländaren Conor J. O'Brien. Men sin uttrycksfylla röst förmedlar han vemod i musikform, ofta i samma stil som hans namne Conor Oberst (Bright Eyes). Villagers debutalbum Becoming a Jackal släpptes i maj i år och imorgon intar han Way Out West och Annedalskyrkan.

Lyssna på Becoming a Jackal på Spotify.


Bad Hands

I platt-TV:ns tidevarv slår Bad Hands ett slag för den klassiska tjock-TV:n. Bad Hands är ett soloprojekt av trummisen Per Nordmark, tidigare i Fireside och Breach. När han spelar live får han hjälp av en handfull musiker samt en TV-apparat. På lördag spelar Bad Hands på Sticky Fingers klockan 02.30.

Lyssna på Bad Hands debutalbum Take the Money and Run på Spotify.


Panda Bear

Panda Bear är till vardags medlem i Animal Collective. Han har även medverkat på Taken By Trees senaste skiva. Bara det borde väl vara nog för att gå och se honom? Men om det inte räcker så gör han även väldigt bra musik. 2007 släppte han det helt fantastiska albumet Person Pitch och en uppföljare är på gång.


Konono N°1

Konono N°1 kallar sin musik för congotronic vilket är precis vad det är, afrikanska rytmer blandad med hemmabygd elektronik. De har sammarbetat med Björk på låten Earth Intruders. De har besökt norden ett flertal gånger. Ändå verkar väldigt få känna till det här bandet. Men ni som har turen att befinna er i Slottskogen på lördag har ingen anledning att missa det här.


Pavement

Jag borde inte ens behöva nämna Pavement här, för alla med minsta intresse för popmusik borde ha peppat den här spelningen sen Way Out West avslöjade bokningen. Men kanske finns det här någon stackars själ som ännu inte fått nöjet att stifta bekantskap med bandet som var ett av de band som definierade 90-talet. Och då finns det faktiskt inget bättre tillfälle att göra det än i helgen.

Festivalrecension: Emmabodafestivalen 29-31/7, Emmaboda

På grund av sjukdom så sköts detta inlägg upp. Men nu är det klart, bättre sent än aldrig.


Emmaboda har på några år gått från Sveriges bästa popfestival till att bli en nästan renodlad elektrofest. Inget ont i det, även om jag hellre hade spisat indie på ängen i Småland än den dansmusik som spelat där de senaste tre åren. I år har alla tre kvällarna (plus förfesten på onsdagen) från 21.00 och framåt endast electro på schemat, med ett undantag, Johonossi 22.15 på torsdagen. En spelning som för övrigt var så knökad med folk att jag inte orkade se mer än ett par låtar.

Torsdagen är en ganska ljummen dag, spelningsmässigt sätt. Sista Sekunden gör en helt okej spelning, men knappast mer än så. Deras lättlyssnade hardcore på svenska har ändå lockat tämligen mycket folk till scenen i Skogen. De kör sina låtar, gör sina moves och avslutar det hela med en ganska vedervärdig cover på Magnus Ugglas gamla låt Vittring. Trots det lämnar jag spelningen med ett nöjt leende över ansiktet.

Entombed gör också en helt okej spelning, trots att jag aldrig lyssnat på bandet, mer än deras cover på Roky Ericksons Night of the Vampire. Så klart spelar de även den och det är i mitt tycke spelningens höjpunkt. Mycket mer kan jag inte säga då jag ägnade mer uppmärksamhet på folk som brottades än på männen på scen. Som soundtrack till idrottsutövandet så fungerade Entombed dock utmärkt.

Även Radio Dept. gör en bra spelning, men återigen ligger min uppmärksamhet åt annat håll snarare än åt scenen. Kanske för att de är ganska trista att glo på. Musikaliskt låter det dock mycket tillfredsställande.

Fredagen däremot är festivalens höjdpunkt. 12.30 går Trummor & Orgel på scen och förgyller förmiddagen med milda orgeltoner till svängigt jazzbeat. De spelar sina låtar, var och en vid sitt instument, mellansnacket är inte mycket att ha och musiken blir säkert lätt enformig om man inte uppskattar orgelmusik så som Bo Hansson, Sagor & Swing, Hansson & Karlsson eller dylikt. Som tur är gör jag det och duon levererar den bästa spelningen hittills på festivalen.

Några timmar senare så går på The Very Best på scen. Det enda dansakten jag verkligen vill se och faktiskt den enda dansakten jag verkligen ser. Med sin blanding av electro och afro-influenser så bjuder de på något annat än den "fyra fjärdedelselectro" som i övrigt dominerar festivalen. Trots att det regnar lite smått så är folk glada i hågen och publiken dansar. Men tyvärr lever framträdandet inte riktigt upp till mina förhoppningar, trots att det svänger som tusan på skiva så känns det lite småstelt på scen. Trots detta en helt okej spelning, varken mer eller mindre.

Efter en stunds paus är det dags för festivalens stora höjdpunkt, Wavves. Tidigt i spelningen frågar trummisen publiken "Are you high? 'Cause we are!" och strax efter sluddrar han något om PCP. Väldigt fånigt kan tyckas, men det passar bandet perfekt. Ganska kort in på spelningen så bränner de av både To The Dregs och So Bored, även låten Wavves avverkas i första halvan av spelningen om jag inte missminner mig. Efter det så är det mest låtar från King Of The Beach som spelas, med Green Eyes som absoluta höjdpunkt. Framåt slutet spelas även Weed Demon som tar musten ur spelningen totalt. Dock gör det inte så mycket då spelningen varit fantastisk fram tills dess.

Det är tredje gången jag ser Welle:Erdball och det är tredje gången de gör i princip samma spelning. Hela spelningen handlar lika mycket om det visuella som om musiken. De två kvinnorna i bandet står stela som skyltdockor, håller upp skyltar till publiken, spelar slagverk. Mannen bakom synthen verkar trycka på play och sedan mest spela för syns skull, för hans tryckande på tangenterna följer inte musiken som hörs på något vis. Det kastas även ut en C64 i publiken. Överlag så är spelningen underhållning på hög nivå. Att Monoton und Minimal kommer som extranummer höjer upplevelsen ett snäpp till.

Nya artister till Stay Out West, men Air kommer inte

Idag släppte Luger ytterligare sex band till Stay Out West, dessa var:

Christopher Sander med vänner (bl.a. Anna Järvinen, Anna von Hausswolff)
Dada Life
Me and My Army
Miike Snow DJ-set
Teddybears DJ-set
Mary Anne Hobbs

Tidigare har vi skrivit att franska Air var bokade till Way Out West, nu har dock Way Out West-spelningen försvunnit från bandets Myspace-sida så med största sannolikhet kommer bandet inte spela på festivalen i år.

Anna Ternheim till Way Out West

Anna Ternheim kommer göra en exklusiv spelning på Way Out West-festivalen i år. Just nu bor Ternheim i New York, där hon förmodligen skriver nytt låtmaterial, och kommer till Göteborg med ett helt nytt band som enligt henne kommer "låta annorlunda".

Nya band till Stay Out West

Idag släpptes sex nya band till Way Out Wests klubbar. Av de utmärker sig Steget och Daniel Gillbert allra mest, de övriga fyra var Axwell, Trash Talk, Tinie Tempah och Graveyard.

Idag presenterades även alla spelställen till Stay Out West vilka är:
Pustervik
Park Lane
Annedalskyrkan
Parken
Port Du Soleil
Världskulturmuséet
Henriksberg
Jazzhuset
Sticky Fingers

The Magic Numbers till Popaganda

Popaganda fortsätter att övertyga med bra popbokningar, idag gick man ut med nyheten att brittiska The Magic Numbers är klara för festivalen.

En annan festival som övertygar är Malmöfestivalen som förra veckan bland annat släppte The Pains Of Being Pure At Heart, HEALTH, Melissa Horn, Johnossi, Emil Jensen och Oskar Linnros.


Johnossi, Siesta 2010

ceo till Way Out West

Idag släpptes åtta nya klubbakter till Way Out West där ceo var den klart bästa. ceo är ett soloprojekt av Eric Berglund från The Tough Alliance.

Hela släppet:
ceo
Die Antwoord
I Blame Coco
Fool's Gold
Taken By Trees
Harlem
Slow Club
Wild Nothing

Hultsfreds bandlista är nu färdig

Årets sista artister till Hultsfredsfestivalen är nio rookieakter, nämligen dessa:
Marissa Burns Trey, No Tomorrow, Operation Nothing, Popkollos avslutningskonsert, Renegade, Saving Joshua, The Majority Says, The Walk och Tyred Eyes.

Överlag tycker jag personligen artistlistan är ganska sval. Men vissa undantag finns. Om ekonomin tillät så hade Nas & Damian Marley och Erykah Badu nästan varit värt biljettpriset bara dem. Utöver det så finns Empire of the Sun som många verkar glada över. När det kommer till svenska band så ser det betydligt svalare ut. The Hives, bob hund, Teddybears, The Ark och Kent, samma saker som man kan se på var och varannan svensk festival i princip varje år.

Bland de mindre banden finns det några intressanta saker, Khoma, Mixtapes & Cellmates och Black Mountain är saker jag gärna skulle beskåda och Jamaica, Yacht och Frightened Rabbit verkar tilltala en hel del människor.

Men överlag så känns listan ganska tam och jag har svårt att se att detta skulle bli året som får saker att vända för Hultsfred.

Roky Erickson och Okkervil River till Peace & Love

I april i år släpptes skivan True Love Cast Out All Evil som var ett samarbete mellan den legendariska artisten Roky Erickson och indiebandet Okkervil River. I sommar kommer de två storheterna till Borlänge för en gemensam spelning på Peace & Love-festivalen.

14 nya band till Stay Out West

jj

Idag släpptes 14 nya band till Stay Out West, vilket är ett samlat namn på klubbspelningarna under Way Out West-festivalen. Personligen hoppar jag högt när jag läser namn som Shearwater, jj och Villagers.

Alla band:
The Low Anthem, Laura Marling, Caribou, Rye Rye, Fake Blood, Chapel Club, Field Music, Shearwater, Bear In Heaven, jj, Villagers, Vit Päls, Andreas Söderlund, Sleepy Sun.

Just nu ser klubbspelningarna minst lika intressanta ut som den "riktiga" festivalen, nu är det bara att hålla tummarna för ett spelschema med så få krockar som möjligt.

The Chemical Brothers till Way Out West

Ryktet säger att The Chemical Brothers kommer spela på sommarens Way Out West-festival. På skivbutiken bengans hemsida kan man läsa att "Chemical Brothers kommer att headlina sommarens Way Out West festival" (länk). Den 16 Juni släpps bandets nya skiva Further.

[10:21] Nyheten är nu officiell på Way Out Wests hemsida.

Osläppta band till Way Out West

Shearwater

Vi har för en tid sedan berättat att Air är klara för Way Out West. Ytterligare två som är klara är Shearwater och Sleepy Sun.

Nya band till Way Out West

GP har idag gått ut med nyheten att fem nya band är bokade till sommarens Way Out West-festival. De stora namnen är Iggy Pop & the Stooges och The Soundtrack of Our Lives som ska spela med Göteborgs Symfoniker. Klart är även att Nicke Anderssons (från The Hellacopters) nya band Imperial State Electric kommer samt amerikanska Broken Bells och brittiska Mumford & Sons.

Artikel av GP.

[08:51] Bandsläppet finns nu på Way Out Wests hemsida.

Hot Chip till Popaganda

Idag släppte Popaganda den brittiska electropop-kvintetten Hot Chip. Tidigare i år släppte bandet sitt fjärde studioalbum One Life Stand som finns tillgängligt för lyssning på Spotify.

Emmaboda bokar punk

Emmaboda släppte idag ännu en artist, nämligen Sista Sekunden. Ett trevligt litet avbrott från all electro.