Topp 7: Wavves

Wavves var den stora skaran Pitchforkläsares älskling för ett par år sen. När hans stökpop städades till i och med albumet King Of The Beach så höjdes röster om att skivan var för välproducerad och att han blivit ett solskenssvar på Blink 182. Även jag får väl sålla mig till skaran som först blev lite besviken på att allt inte var dränkt i skrikande distorsion och saknade alla spår av ljudkvalité. Ganska snart insåg jag dock att bra låtar är bra låtar och att Nathan Williams utvecklats enormt som låtskrivare. Eller så var det helt enkelt så att hans nya bandkamrater såg till att sålla bort de låtar som inte höll måttet. Sen King Of The Beach har Wavves släppt en ep vid namn Life Sux, som är förbannat bra. Nu är det bara att vänta på nästa fullängdare.

Lyssna på topp 7 på Spotify!

1. To The Dregs (Wavvves)
2. Green Eyes (King Of The Beach)
3. I Wanna Meet Dave Grohl (Life Sux)
4. Wavves (Wavves)

5. Take On The World (King Of The Beach)
6. Bug (Life Sux)
7. No Hope Kids (Wavvves)

Konsertrecension: Wavves, Debaser Slussen, Stockholm 15/11

Det är tredje gången jag ser Wavves nu och allt är precis som vanligt. Kort spelning, fånigt mellansnack om knark och lagom skränigt. Största skillnaden är att det är mer folk nu än första gången jag såg dem. Fortfarande fruktansvärt bra dock.

I mitt tycke är senaste plattan King of the Beach Wavves starkaste giv hittills. Även om den gärna kunde fått innehålla mer gitarrbrus så innehåller den överlag bättre låtar än de två tidigare skivorna. Men live så är situationen annorlunda, det är de gamla klassikerna som funkar bäst. To The Dregs, Wavves och "hitten" So Bored är spelningens absoluta höjdpunkter och kommer med stor sannolikhet alltid att vara bandets främsta livenummer. De nya låtarna funkar inte riktigt lika bra, även om Green Eyes och förvånande nog Post Acid låter mycket angenämt.

Trots känslan av att har man sett en Wavves-spelning så har man sett alla så kan jag inte sluta att älska det här. Jag börjar nästan misstänka att jag hyser vissa fanboy-tendenser.

Ny singel från Wavves

Wavves nästa platta, King of the Beach släpps tidigt i Augusti. Nu har Green Label Sound släppt andra (första är Mickey Mouse, som antagligen kommer dyka upp i ny version) låten från plattan, "King of the Beach". Klicka HÄR för att lyssna!

Konsertrecension: Wavves, Debaser Slussen, Stockholm, 6/12

Jag har bara varit på Debaser i Stockholm en gång förut. Det finns två markanta skillnader mellan den gången och det här. För det första så är medelåldern betydligt högre än sist. För det andra så är det mycket glesare framför scenen den här gången. Jag hör någon säga att det är ganska mycket folk, vilket jag ej kan hålla med om. Kanske är det många för att vara Debaser, kanske är det många för att vara Debaser en söndagskväll, men i mina ögon är det ändå få då jag hade väntat mig att Wavves skulle locka långt många fler besökare till stället, den något opassande veckodagen till trots.

Nåväl, före Wavves så spelar bandet Happiness. Det är för mig en ganska medioker upplevelse, inte för att det på något vis är en dålig konsert utan för att jag är utled på den här typen av indierock. Det största nöjet i deras konsert ligger i att sångaren låter som Jamie Stewart i Xiu Xiu.

Strax efter att Happiness går Wavves på och redan från första stund så dränks lokalen i gitarrskrän som verkligen skär i öronen, fast på det där bra sättet. Backad av en bassist och en trummis som gör precis vad de ska, varken mer eller mindre, så levererar Nathan, som ÄR Wavves, sin "hits" på löpande band. "To The Dregs", "Weed Demon", "Wavves" och "So Bored" är några låtar som avverkas. Även några nya låtar spelas varav en går under namnet "Idiot". Det märks att Nathan har utvecklats som låtskrivare, det händer mer i de nya låtarna än bara popmelodier dränkta i dist. Detta på både gott och ont, visst kanske det blir lite intressantare, men en stor del av charmen med Wavves är just att allt vad melodier heter tvingas slå sig igenom en vägg av distade lo-fi-gitarrer.

Hur som helst så bjuder kvällen inte på några större överraskningar, alla låtar man förväntar sig spelas, allt är så härligt oljudigt som man tänkt sig och Nathan är precis sådär dryg som man förväntar sig. Hans mellansnack går nästan helt ut på att han ber publiken om syra, eller vad som helst i berusningsväg eftersom måndagen är deras första lediga dag på turnén. Folk i publiken svarar med att erbjuda både LSD och ecstacy och allt är precis som jag alltid föreställt mig en Wavves-konsert.

Det bästa med konserten är ändå slutet, det är därför man förstår varför genren Wavves verkar inom går under namnet shitgaze, shoegazerns punkiga lillebror. Spelningen avslutas nämligen med ett noiseparti värdigt My Bloody Valentine, om än något kort i jämförelse med deras dito.

Wavves till Sverige

I vinter gör världens just nu kanske coolaste snubbe, Wavves, en europaturné, med tre Sverigestopp.

2/12 Debaser, Malmö
5/12 Parken, Göteborg
6/12 Debaser Slussen, Stockholm