Det är tredje gången jag ser Wavves nu och allt är precis som vanligt. Kort spelning, fånigt mellansnack om knark och lagom skränigt. Största skillnaden är att det är mer folk nu än första gången jag såg dem. Fortfarande fruktansvärt bra dock.I mitt tycke är senaste plattan King of the Beach Wavves starkaste giv hittills. Även om den gärna kunde fått innehålla mer gitarrbrus så innehåller den överlag bättre låtar än de två tidigare skivorna. Men live så är situationen annorlunda, det är de gamla klassikerna som funkar bäst. To The Dregs, Wavves och "hitten" So Bored är spelningens absoluta höjdpunkter och kommer med stor sannolikhet alltid att vara bandets främsta livenummer. De nya låtarna funkar inte riktigt lika bra, även om Green Eyes och förvånande nog Post Acid låter mycket angenämt.
Trots känslan av att har man sett en Wavves-spelning så har man sett alla så kan jag inte sluta att älska det här. Jag börjar nästan misstänka att jag hyser vissa fanboy-tendenser.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar