Jag har väldigt svårt för att ta till mig den här plattan. Jag kan förstå att somliga uppskattar det, indierock med vissa folk- och americanainfluenser, det går hem. Och det är en välgjord platta, väl sammanhållen och snyggt producerad. Karl Larsson, hjärnan bakom Last Days Of April, har också en röst som klippt och skuren för den här musiken. Lagom tillbakalutad utan att bli oengagerad.Trots detta fastnar det inte. Efter fyra genomlyssningar så minns jag fortfarande inget mer än refrängen till första singeln America. Trots inhopp från Evan Dando från The Lemonheads och Tegan Quin från Tegan & Sara så lyfter det aldrig. Det blir aldrig mer än en samling trevliga låtar och det räcker inte för att hålla mig intresserad en längre stund.
Visst finns det spår som sticker ut lite, nämnda America är en bra låt som tål att höras både en och två gånger. Why So Hasty? överraskar med en början, och ett slut, där en synth får leva rövare, men desto mer med att vara plattans starkaste spår med sin sköna banjoslinga. Även nästföljande Forget About It är värd att nämnas.
Men på det stora hela så går den här plattan mig obemärkt förbi. Därmed inte sagt att den är dålig, bara slätstruken.
Gooey släpptes idag och finns redan på Spotify!
Skulle ni hellre vilja köpa skivan så går den att beställa från bandet hemsida!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar