Konsertrecension: This Is Head, Kafé Deluxe, Växjö 19/11

This Is Heads låtar kan närmast beskrivas som musikaliska kollage som präglas av monotoni, melankoli och en smärre dos oljud. På skiva kan man njuta av de små förändringarna som sker och de oväntade partier som bryter den monotona bas- och trummattan. Problemet med gårdagens spelning var att man i stort sett bara hörde trummor och bas medan sången, den odistade gitarren och syntharna ofta var djupt begravda i ljudbilden. Hade man inte hört låtarna innan så var det nog svårt att följa med och höra vad som egentligen hände, vilket var synd då det kändes som att stora delar av publiken inte tidigare hade lyssnat på bandet.

Låtarna 0002, 0009 och framför allt 0007 tillhörde spelningens bästa och när spelningens sista låt ledde till en taktfast kakofoni av synth- och gitarrljud så svängde hela Kafé Deluxe med i musiken.