Det råder utan tvekan inflation på rockband som blickar bakåt för tillfället. Oavsett om det rör sig om psykedelisk lo-fi eller garagerock som faktiskt spelats in i en studio så finns det alltid minst en handfull band som låter ungefär likadant. Amerikanska Harlem är inget undantag. De tillhör den senare kategorin, garagerock som inte har en allt för skräpig produktion. Produktionen låter rent av ganska poppig, utan att för den skull bli för tam eller tappa skärpa.Det är lättlyssnat och för tankarna till garagesamlingar från 60-talet, alltså inget nytt under solen. Varför ska man då lyssna på det här? Tja, främst för att det är jävligt bra. Även för att det är rock utan några krusiduller, inga häftiga effekter, inga synthar, inga långa utflummande solon. Det är istället korta låtar, som går rakt på sak, endast tre låtar på den 16 låtar långa skivan klockar in över tre minuter. Produktionen är trots sin poppighet snyggt gjord, trumljudet är lagom skramligt, gitarrdisten är precis tillräckligt, basen låter som den ska och sången ligger helt rätt. Sången passar för övrigt musiken perfekt, sådär lite ansträngd stundtals, som i alla fall jag uppskattar när det kommer till garagerock.
Men, vill du ha något nyskapande och fräscht, då får du se dig om på annat håll. För det här har hörts flera gånger innan, det enda som är nytt är låtarna. Men för dig som vill ha garagerock från 2010 så finns det ingen anledning att förbise denna skivan.
Harlem – Hippies finns på Spotify!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar