Tips v. 5

Rasmus:

Fokus tas denna vecka bort från musiken i Göteborg. Trots att veckans stora grej i staden är Thåströms spelning i Lisebergshallen på torsdag (som dock är slutsålt). Nej, för Göteborgarna handlar det denna vecka om film, då Filmfestivalen är i full gång. Så här finner ni tre filmer ni borde se om ni är på festivalen:

The Fish Child - sägs vara Argentinas svar på Mulholland Drive av David Lynch

Fish Story - en japansk domedagsstory som pendlar mellan spelfilm och anime och som dessutom innehåller ett japanskt Sex Pistols.

Dear Lemon Lima - jämförs med Napoleon Dynamite, fast med kvinnor i huvudrollerna. Enda gången i år det är okej att se en feel good-film!


Jakob:

Imorgon spelar Surya drone på Fight Club på Stampen i Stockholm. Spelningen är visserligen bara en halvtimme men för oss som missade Sunn O))) så är det definitivt värt det.

På torsdag gäller helt andra tongångar då Mahala Raï Banda bjuder på balkan- och zigenarsväng på Katalin i Uppsala.

Till helgen så kan ett besök på Debaser Slussen på lördag vara en god idé då Japandroids lirar, de har beskrivits som ett Hüsker Dü för 2000-talet, och det är ju aldrig helt fel.


Anton:

Imorgon måndag sänder P3 Live en konsert med Taken By Trees, inspelad i december förra året. Start klockan 20.30.

På torsdag spelar Gustaf Hedén & Distracting Noises och DunDun på Rundgång @ Babel i Malmö. Gustaf Hedén spelar "indie post-punk" och är tillfälligt i Sverige för att göra klart sin kommande skiva, kolla in honom på hans myspacesida (länk). DunDun är ett helt nytt projekt som gör sin allra första spelning på torsdag. Bandet består av medlemmar från bland annat The Cardigans och Brothers of End.

Hela den kommande veckan kommer Peter Morén (från Peter, Bjorn and John) hålla i P3-programmet Musikguiden där han kommer spela sin favoritmusik, förhoppningsvis har han en god smak. Klockan 19.30 varje dag.

Låtlista v. 4 - Tåg

Veckans låtlista på Spotify hittar ni här.

Rasmus:

The Pogues – Boat Train
Det är ju trots allt fredag – så här får ni en festlig liten sång.

The Magnetic Fields – Fear of Trains
“It was the army train that took her daddy from her /It was the bible train that took her momma too”

Monsters Of Folk – The Sandman, The Brakeman and Me
Tidernas bästa låt om att sova på tåg?

The Smiths – Nowhere Fast
“And when a train goes by – it’s such a sad sound”

Tim Oxley – Warm Night
”Love is like a warm night on a slow moving train”


Jakob:

Tom Waits - Train Song
Alla som känner till herrn har väl redan hört Downtown Train, så här kommer en annan fin låt om tåg.

Björk & Thom Yorke - I've Seen It All
En vacker låt från en vacker film.

The Monkees - Last Train to Clarksville
Bandet kanske var fake men deras låtar var motsatsen.

The Ethiopians - Train To Skaville
Tåget går i baktakt.

Fläskkvartetten - Tåg & Flyg & Båt
Freddie Wadling gästar.


Anton:

Jens Lekman - Black Cab
Jens missar sista spårvagnen och måste ta svarttaxi istället.

Jakob Hellman - Tåg
Kan vara den bästa svenska poplåten någonsin. Ta en ordentlig lyssning på texten, den är kul.

Band Of Horses - Is There A Ghost
Låten handlar inte alls om tåg, men det är ändå den låten jag associerar mest med tågresande då jag ofta lyssnar på den när jag färdas på järnvägen.

Weezer - My Name Is Jonas
"Choo-choo train left right on time"

Bright Eyes - Train Under Water
Amerikansk folkindie när den är som bäst.

Månadens skiva v. 4: Girls - Album

Denna månaden har Popbrusredaktionen satt tänderna i, enligt många, ett av förra årets bästa album - Album av Girls.

Spotifylänk till skivan finns här.

Anton:

Jag hörde talas om Girls ungefär en månad innan deras debutskiva Album skulle släppas. Det var min bror som hade fått upp ögonen för bandet och trodde att jag skulle gilla det. Som så många gånger förr så hade han hittat ännu ett guldkorn i den stora indiemusikhögen. Girls öde kändes dock redan förutbestämt långt innan deras första skivsläpp. Stubinen till hajpen tändes när musikkritiker fick höra talas om bandet och dess sångare Christofer Owens minst sagt speciella barndom. Han växte upp i en kristen sekt vars medlemmar inte fick lyssna på annan musik än den man själva skapade. När album släptes den 22 september exploderade hajpen och Girls blev ännu en lysande stjärna på indiehimlen. Till skillnad från många andra hajpade band så förtjänar Girls all framgång, inte på grund av Owens barndom, utan tack vare väldigt bra musik.

Album är en väldigt bra skiva som doftar 60- och 70-tal utan för den delen låta mossigt och gammalt. Man blandar olika genrer och bildar ett homogent sound. Låtar som Lust for life, Hellhole Ratrace och Laura känns väldigt mycket 2010 och kommer garanterat hålla en lång tid framöver. Men att det skulle vara förra årets bästa album håller jag inte med om, trots att det kanske förtjänade en plats på Popbrus topp 25.

Om ni inte redan har gjort det, läs Popbrus konsertrecension på Girls första spelning i Sverige här.

Jakob:

På ett sätt förstår jag precis varför Girls är så hajpade, Lust for Life för direkt tankarna till Peter, Bjorn & Johns låt Young Folks som blev en jättehit. Överlag så går albumet i samma anda, det är gladpop som gäller, det är inte konstigt att Way Out West bokade dem eftersom det känns som att det här är tillräckligt alternativt för att bli creddigt men tillräckligt lättillgängligt för att tilltala många, bland annat mig. Men på ett sätt förstår jag inte varför folk verkar älska ett band som trots allt är så spretigt, för även om det rör sig om gladpop så är variationerna inom genren stora, ibland doftar det lätt av country, för att ibland röra sig inom noisepopens domäner.

Det är även när bandet spelar noisepop som de verkligen glänser till, hade hela plattan gått i samma stil som Morning Light så hade jag älskat det. Låten, som i mitt tycker är den starkaste på hela plattan, är en riktig liten poppärla där Girls låter som ett shoegazerband som dragit upp tempot, inte helt olikt The Pains of Being Pure at Heart, men möjligvis en gnutta stökigare.

Men faktum är att varenda spår på skivan har sin charm, men det är få som faktiskt fastnar, God Damned är dock en av de låtar som dröjer sig kvar även ett tag efter att man lyssnat klart. Kanske för att den sticker ut som det enda akustiska spåret på Album. Följande låt, Big Bad Mean Mother Fucker, sätter sig också, rockabilly dränkt i ett gitarrbrus går alltid hem hos mig.

På det stora hela så är det en väldigt bra platta, men jag har svårt att se att jag skulle lyssna på den speciellt ofta. Vad jag däremot kommer göra är att plocka de bästa låtarna för att lyssna på om och om igen, och om ni råkar stöta på mig och min bandare på någon festival i sommar så kan jag lova er att chansen är stor att Morning Light kommer dåna ur högtalarna.


Rasmus:

Förra årets bästa album? Nej. Årets sämsta albumtitel? Ja.

Trots att Album tokhyllats nästan överallt så är det långt ifrån förra årets album. Det är en ganska ordinär – inte dålig, men ordinär – skiva och hyllningarna beror snarare på Christopher Owens bakgrund än på musiken.
Varför är då titeln Album så himla dålig? Jo, för det här är inget album. Måhända är låtarna inspelade för just denna skiva, men det finns ingen sammanhållning låtarna emellan. Snarare rör sig skivan inom dagens låtbaserade musikklimat, där man inte nödvändigtvis lyssnar på hela skivor, utan väljer de låtar som tilltalar en mest. Kanske är det därför skivan har fått ett sådant brett gensvar: skivans eklekticism lyckas tilltala en bred folkgrupp.

Så istället för att recensera skivan, tänker jag ge microrecensera låtarna:

”Lust for Life”: Skivans givna hit med en dansant melodi och en text som är lätt sjunga med i. Jag gillar det.

”Laura”: Här skiner Owens oförmåga till bra poptexter igenom. Lite för beräknande för att få mig på fall.

”Ghost Mouth”: Skön avslappnande bakgrundsmusik.

”God Damned”: Skivans lo-fi-låt. Och lo-fi för lo-fi:ns skull är sällan lyckat.

”Big Bad Mean Mother Fucker”: 60-talsskrän som svänger. Lite som ett mer städat Wavves. Tummen upp.

”Hellhole Ratrace”: Det känns verkligen som att jag har hört den här tusen gånger tidigare. Om det beror på genuint hantverk eller influenser som skiner igenom låter jag vara osagt. Trots lite naiv och klyschig text, så är det framförallt texten som är låtens behållning, Ytterligare en bra låt.

”Headache”: Nej, det här är riktigt tråkigt.

”Summertime”: Helt okej sommarlåt. Men monotonin funkar inte riktigt.

”Lauren Marie”: Känns som en långsam blandning av resten av skivan. Lite småmysig faktiskt. Men fortfarande lite tråkig.

”Morning Light”: Låter som en blandning mellan Imperiet och Mew. Introt är låtens bästa parti. Där låter den bara som Imperiet.

”Curls”: Skivans instrumentalnummer. Fungerar nog bäst som sömnpiller.

”Darling”: Vad ska det här vara bra för? Sticker inte ut någonstans. Det låter som en radiohit utan någon som helst hitpotential. Men det lär finnas horder av människor som älskar den här låten. Det är väl det som är det fina med skivan: alla har sina egna favoriter.

Festivaluppdatering

Artistsläppen haglar tätt så här i slutet av Januari. Emmaboda har sagt att hädan efter så kommer artistsläpp ske varje vecka tills line upen är klar om allt går som det ska. Även Roskilde verkar ha börjat med sina veckosläpp. Peace & Love är kanske den festival som kommit längst i sin artistbokning med runt 50 släppta akter redan. Arvika fortsätter dock att släppa band som verkligen inte intresserar alls, är det kanske på väg att gå samma öde till mötes som Hultsfred?

Först vill jag ta tillfället i akt och tacka Sveriges kanske mysigaste festival, Emmaboda, för att de trots sin blogg-electro inte helt tappat kollen på vad som är viktigt här i livet, nämligen brilljant popmusik. För i dagens bandsläpp så var det inte Ed Banger-släppet Breakbot som var det som fick oss på Popbrus att längta till en Småländsk åker i slutet av Juli, utan Wavves, som utan tvekan kommer spela för en på tok för gles publik, precis som The Pains of Being Pure at Heart förra året. Hade det fortfarande varit indieboda så hade popsnörerna gråtit av glädje, men nu får vi nöja oss med att vi som har insett Wavves storhet kommer få en jävligt trevlig stund i skogen i sommar. Dagens bandsläpp innehöll alltså electro i form av Breakbot, som säkert gjorde många glada, och alla noisepoppares älskling Wavves, no more, no less.

Peace & Love har även de haft bandsläpp och kanske deras svagaste hittills i mitt tycke. Överst på listan står Europe, inte särskilt spännande. Mew kanske får några att boka en resa till Borlänge, men jag avnjuter dem hellre på Siesta. Undergroundvisans härförare, Loke, kommer besöka festivalen och kan vara värd att titta på om man löser biljett och enligt relativt säkra källor så är Nick Lowe värd att kolla in. Utöver dessa akter så släppes även Hästpojken, Eddie Cotton, Elin Ruth Sigvardsson, Adept, Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet, Moto Boy, The Bones, Daniel Lemma, Serengeti och The Animal Five.

Arvika i mitt tycke ett trist släpp och bevisar ännu en gång att de är en festival på väg neråt, som ibland råkar boka fullträffar men oftast snavar någonstans långt innan mållinjen. I tisdagens släpp avslöjade de en artist jag skulle kunna tänka mig att se nämligen Mixtapes & Cellmates. I övrigt så var släppet en stor gäspning med In Flames, Jinder, Dufvan, Corroded, Agent Side Grinder, Super Viral Brothers, Harald Björk och Verkstaden.

Roskilde fortsätter att släppa artister som man aldrig har hört talas om, nämligen Afenginn, Blackie And The Rodeo Kings och The Rumor Said Fire.

Way Out West avslöjar även på sin Facebooksida att hypade Girls är bokade, tillsammans med Real Estate och Samling.

Det kommer antagligen skrivas VÄLDIGT lite om Sweden Rock Festival här på Popbrus, helt enkelt för att ingen av oss tre som skriver här har något större intresse i festivalen alls, men jag kan inte låta det gå obemärkt förbi att de faktiskt bokat Suicidal Tendencies, vilket får det att spritta lite i mina ben och får mig att drömma mig bort till en moshpit i Sölvesborg smockfull med svettiga hårdrockare. Även Opeth släpptes nyligen för er som gillar lite mer finess och mindre hardcoreriffande.

Jakobs Musikhörna v. 4:Battles

På grund av en lättare sjukdom så blir dagens musikhörna något kortare än vanligt.

Många verkar ha missat det här fantastiska bandet som går under namnet Battles. Att genrebestämma bandet är svårt och därför bjuder jag istället på ett liveklipp från ett av de absolut bästa musikprogram jag känner till, Later With Jools:
http://www.youtube.com/watch?v=Z5voBRS1Mk

Man kan även avnjuta deras platta Mirrored på Spotify

Nytt bandsläpp från Hultsfredsfestivalen

Så släpper då Hultsfred nya akter. Tio för att vara exakt. Och man förstår varför festivalen håller på att gå i graven. Här finns inget som får gåshuden att sprida sig och hjärtat att bulta lite fortare i väntan på sommaren.

Göteborgsnamnen Hästpojken, Daniel Gilbert och Joel Alme toppar listan. Gilbert kan helt klart vara sevärd.
Övriga bokningar är Make The Girl Dance, Fenech-Soler, Fibes, Oh Fibes!, Veronica Maggio, Yacht, Sista Sekunden och Royal Republic.

Om festivalen ska överleva får de gott komma med bättre än så här.

Festivaluppdatering

Luger gick idag ut med nyheten att Elias and the Wizzkids (spotifylänk) ska spela på Handen på Hjärtat-turnén. Tidigare är Hästpojken bokad för turnén.

Popadelica har bokat danska The Kissaway Trail som spelar episk indiepop alá Arcade Fire. Bandet släpper för övrigt sitt andra album den 1 mars som kommer ha namnet Sleep Mountain.

Rockparty har inte gått ut med några nya akter för Hultsfredsfestivalen, men på deras blogg kan man läsa att flera band är bokade. De skriver följande:

"Det handlar om personliga favoriter - bland annat lite spännande debutanter, som du nog inte har hört än. Men som vi själva gått igång så sjukt hårt på under den sista tiden att vi håller på och bångnar totalt."

Vi får hoppas på att det stundande bandsläppet är så bra som man vill få det att verka!

Tips v. 4

Rasmus:

Den här veckan vet folk i Växjö om att det är Kulturnatten som gäller på lördag. Och folk i Göteborg vet om att filmfestivalen drar igång i veckan, så därför tipsar jag inte om dessa.

Istället höjer jag mitt glas för Stephin Merritt, vars nya platta släpps på onsdag. Realism heter den och det är hans band The Magnetic Fields som ligger bakom. Redan nu kan jag säga att det förmodligen blir ett av årets bästa skivsläpp, då förmodligen samtliga av bandets hittills släppta album hade kvalat in på Popbrus årsbästalistor för sina respektive år, om Popbrus hade funnits på den tiden. Och när ni ändå är i farten med att älska den här skivan, så kan ni, som inte redan gjort det, passa på att inhandla biljetter till bandets spelning i Stockholm i mars.

Andi Almqvist - som släppte ett av förra årets bästa album - återutger sina två första skivor på onsdag. Till kononpris!

Och så lite punk: Vibrators och UK Subs spelar på Henriksberg på torsdag. Även om Subs senaste plattor har varit allt annat än fantastiska, så sitter de ändå på en rad gamla punkhits. Missa inte detta!


Jakob:

På fredag så bjuds det upp till dans i baktakt när Internal Dread & Friends? gästar Katalin i Uppsala. Internal Dread är för tillfället kanske mest känd sina sammarbeten med Kultirarion då han gjort dubversioner av deras plattor.

På lördag kan man på samma ställe se 20-årsjubilerande Väsen om man hellre är sugen på folkmusik.

I Stockholm kan man istället se Trummor & Orgel tillsammans med Magnus Carlson från Weeping Willovs på Debaser Medis. Spelar gör även Almedal.


Anton:

På onsdag släpper I´m from Barcelona sitt nya album 27 songs from Barcelona. Till skillnad från tidigare skivor, där alla medlemmar varit med på alla låtar, så har nu varje medlem gjort varsin låt. Skivan kommer även släppas för gratis nedladdning på deras hemsida www.imfrombarcelona.com, en låt per dag i 27 dagar, start alltså på onsdag den 27 januari.

Samma dag släpper det svenska bandet First Aid Kit sitt första fullängdsalbum, The big black and the blue.

På radio kan ni på onsdag höra en konsert med Antony and the Johnsons inspelad på Cirkus i Stockholm. Den sänds av P3 live kl 20.30.

Josh Rouse till Sverige

Josh Rouse kommer till Sverige i mars för tre spelningar. Kolla KONSERTKALENDERN för datum.

Låtlista v. 3 - Skottland

Skottland... Tänk att så mycket bra musik kan härstamma från en så pass liten geografisk yta: Jesus and Mary Chain, Belle & Sebastian, Orange Juice, Vaselines, Franz Ferdinand, Mogwai... Listan kan göras lång. Vi ber om ursäkt för att vissa artister återkommer i veckans lista med flera låtar. Men som Morrissey en gång i tiden nästan sjöng: "Some bands are better than others..."

Här är veckans låtlista på Spotify (länk).

Rasmus:

Ballboy – Cicily
Ska du dansa till något från Skottland, så ska du dansa dig svettig till det här!

Bubblegum Lemonade – Susan’s In The Sky
Enmansnoisepop utgivet på fina internationella skivbolaget Matinée.

Mother And The Addicts – Oh Yeah You Look Quite Nice
Lite som landsmännen i Franz Ferdinand, fast bättre och svängigare.

Orange Juice – Falling And Laughing
Indiepoppionjärernas största stund.

U.N.P.O.C. – Beautiful To Me
Skönsång från den lilla byn som stoltserar med Storbritanniens bästa Fish n Chips.


Jakob:

Mogwai - Glasgow Mega-Snake
Det bästa skottland har att erbjuda

Donovan - Wear Your Love Like Heaven
Varför är Donovan så bortglömd?

Vaselines - Son of a Gun
"The sun shines in the bedroom when you play, and the raining always starts when you go away."

Josef K - Sorry For Laughing
Band döpta efter Kafka-karaktärer är väl aldrig dåliga?

Orange Juice - Moscow
Och låtar om Moskva är väl sällan kassa?


Anton:

Belle and Sebastian - Step Into My Office, Baby
En låtlista från Skottland utan Belle and Sebastian är som en glass utan chokladsås. Visst kan det vara gott, men man känner att något saknas.

Franz Ferdinand - Take Me Out
En av Glasgowbandets bästa låtar.

Primal Scream - Jailbird
Den före detta The Jesus and Mary Chain-trummisen Bobby Gillespie gör här en klockren rock n' roll-låt.

Camera Obscura - French Navy
Från bandets senaste skiva My Maudlin Career, släppt förra året. Skivan är för övrigt producerad av svenske Jari Haapalainen och på skivan har även Björn Yttling haft ett finger med i leken.

Ballboy - I Lost You, But I Found Country Music
Vi avslutar veckans lista med samma band som började, denna gång med en lite mer stillsam låt.

Veckans skiva, v. 3: Crystal Stils - Alight Of Night

HÄR hittar ni Spotify-länk till skivan!

”2009 har varit stämsångens år, Fleet Foxes, Grizzly Bear och Animal Collective har hyllats för sina sköna stämmor, och även om jag inte kan annat än att hålla med så hoppas jag att början på nästa decennium istället inser storheten hos noisepopen. Visst ha vi sett band som Wavves, Micachu och HEALTH prisas redan i år, men förhoppningsvis är det bara början på en stundande hype.”

Så skrev Jakob här på Popbrus, när han skulle berätta om vad han önskade inför det här året. Och jag kan bara nicka och hålla med. Och hålla tummarna för att Crystal Stilts blir en del av den hypen.
För faktum är att Alight of Night inte bara har ett av 2008 års snyggaste skivomslag. Nej, det är även ett av det årets bästa album.

Måhända tillför det inte mycket nytt till musiken – allt är hört förut. Men vad gör väl det när det låter så här bra? Det Crystal Stilts sysslar med är förädling av sina influenser. Influenser som tidiga Velvet Underground och tidiga Jesus and Mary Chain. Visst låter det trevligt?

Lyssna bara på basen i ”Crystal Stilts”, och fundera sedan på varifrån de snott syntslingan i samma låt. Sedan lyssnar ni igenom resten av skivan. Fastnar halvvägs och inser att ”Shattered Shine”, med dess finfina munspel förmodligen är skivans stora hit. Fortsätter och sitter helt häpna inför skivans sista spår – ”The City In The Sea” – och inser att det kan vara en av de bästa låtar ni någonsin hört. När skivan slutat snurra inser ni dock att skivan som helhet var en ytterst sammanhållen och trevlig lyssningsupplevelse. Och så trycker ni på play igen…

Det som verkligen lyfter bandet är sångaren Brad Hargetts sång. Den låter drogad och flyter in i musiken på ett ytterst mysigt sätt…

Äh va fan: lyssna på skivan istället – det är klanderfri noisepop.

Festivaluppdatering

Det har varit lite ont om festivalnyheter här på Popbrus den senaste tiden, så här kommer en kort uppdatering.

Roskilde har börjat släppa en del band, bara de senaste veckorna så har åtta band släppts.
Det jag själv är mest glad över är Converge och Boban I Marko Markovic Orkestar.
Utöver detta så har även Céu, Choc Quib Town, Dulsori, Serena-Maneesh, Sólstafir och Valient Thorr bokats.

Emmaboda hade också bandsläpp förra veckan. Deportees är väl det band jag ser fram emot mest i släppet, men överlag så var det en småtrevlig blandning med Hästpojken, Makthaverskan, Kapten Röd, Kommun, Maskinen, Hoffmaestro & Chraa och Mickey Moonlight. Sistnämnda artist är tydligen en del av vad Emmaboda kallar Ed Banger Night, så fler artister från det franska elektrobolaget är att vänta, vågar man hoppas på Mr Oizo?

Jönköpingsfestivalen Popadelica har det inte skrivits om tidigare här, så jag passar på att lista bokade band, för även om det inte ser så imponerande ut än så brukar festivalen bjuda på en hel del spännande spelningar. Bokade band hittills är Timo Räisänen, Bye Bye Bicycle, The Sounds, Dansdepartementet, Little Dragon och Satan Takes A Holiday.