Rasmus tar farväl

Nu beger jag mig av mot sydligare breddgrader ett tag och tar därmed paus från skrivandet här på Popbrus. Jag kommer tillbaka ungefär samtidigt som festivalsommaren gör det, om inget oförutsett händer.

Jag får tacka för de här två åren och hoppas att ni fortsätter att läsa här. Popbrus kommer dock inte att tappa i tempo under den här tiden. Istället kommer nytt blod in på bloggen i form av vår nye skribent Markus. Han har tidigare varit gästskribent hos oss och alla hans tidigare Popbrus-insatser finner ni här. Imorgon presenteras han närmare.

Så välkommen Markus, och på återseende!

Ni får även den fantastiska låt som avsked:

Veckans tips v. 45

Spelningar:

Ryan Adams kommer till Sverige i veckan. På tisdag spelar han i Göteborg, på onsdag i Uppsala och på lördag i Malmö.

Alltid lika mysiga Alexi Murdoch spelar på Debaser Slussen i Stockholm på onsdag och på Mejeriet i Lund på lördag.

Även Patrick Wolf kommer till Sverige i veckan. Det blir en spelning på Debaser Medis på fredag.

Mattias Alkberg fortsätter sin sverigeturné, med spelning i Linköping på torsdag och i Göteborg på fredag.

Fleet Foxes gör två sedan länge utsålda spelningar i Sverige, på tisdag i Stockholm och på onsdag i Malmö. Support är Alela Diane.

I veckan gör Tonbruket tre spelningar. På onsdag spelar de på Växjö Teater, på torsdag på Debaser i Malmö och på lördag på Mejeriet i Lund.

Blueslegendaren Taj Mahal gör fyra sverigespelningar, på torsdag på KB i Malmö, på fredag på Katalin i Uppsala, på lördag på Göta Källare i Stockholm och på söndag spelar han på Trädgår'n i Göteborg.

Skivor:

I veckan släpper David Lynch skivan Crazy Clown Time. Inte lika bra som singeln Ghost of Love som kom för några år sedan, men ändå väl värt en lysning.

Eldkvarn släpper nytt i veckan. De berömdas aveny heter den.

På fredag kommer Kaizers Orchestras andra del i triologin Violeta Violeta. Samma dag släpper de även cd:n/dvd:n Live at Oslo Spektrum, som spelades in i april i år. En konsert som de som var där påstår var grym.

Imorgon måndag släpper Laura Veirs skivan Tumble Bee. En recension publiceras på onsdag.

Lite som en fest VOL XXVI

Nu är det väl fest på gång?

Lite som en fest VOL XXVI

Veckans låtlista v. 44: Live

Vissa band är bättre live, så är det bara. Det kan handla om röj, känsla eller att de helt enkelt gör allt fel när de spelar in sina skivor. Dessvärre är det sällan man lyckas fånga live-känslan på skiva, men det finns en del guldkorn ändå.


Veckans låtlista finns här!

Rasmus:

Johnny Cash - Cocaine Blues
Bara lyssna på basen! Det här är klassiskt...

Manu Chao - Welcome to Tijuana
Jakob har sagt att det här är en av tidernas bästa live-skivor. Jag är beredd att hålla med.

Thåström - Jag är en idiot
Från en av mina favoritliveskivor. Synd att det bara är en ep.

Kaizers Orchestra - Kontroll på kontinentet
Kaizers funkar bäst live.

Wilco - Via Chicago
Den här låten är bättre live, det är helt enkelt noise-partierna som lyfter den.


Jakob:

Panda Bear - Daily Routine

Pandabjörnen tolkar Animal Collective på egen hand.

The Jimi Hendrix Experience - Little Wing

En av världens absolut bästa låtar är alltid bättre i liveversion eftersom den inte fadear mitt i solot.

Muddy Waters - Champange & Reefer

Finns även en fantastisk version på youtube som Muddy gör med Rolling Stones.

Eldkvarn - Vår Lilla Stad

Eldkvarn var bra långt innan Plura blev folkkär och lagade mat i tv.

Träd, Gräs och Stenar - Frihetsdans i D-moll

Ett av Sveriges främsta psykedeliska band.

Anton:

Reel Big Fish - S.R

Nio versioner av samma låt. Betydligt roligre än bra.

Marcus Foster - Movement

Den enda låten jag har hört med Foster, men det låter lovande.

Anna Ternheim - A French Love

Mycket bättre live än på skiva.

Damien Rice - The Blower's Daughter

Känslosamt och snyggt.

Håkan Hellström - Ramlar

Trots att konserten kanske inte var så bra som man hoppats så var det ett stort ögonblick när 25000 personer sjöng sig igenom Håkans debutskiva.

Veckans Skiva v. 44: Saul Williams - Saul Williams

Telegram. Det bästa jag någonsin hört när det kommer till spoken word på platta. Ett stort plus för den otroligt snygga Bad Brains-samplingen som beatet består av, men så klart är det texten som är den stora behållningen.

"Telegram to Hip Hop: Dear Hip Hop .(stop)
This shit has gone too far (stop)
Please see that mixer and turntables are returned to Kool Herc. (stop)
The ghettos are dancing off beat. (stop)
The master of ceremonies have forgotten that they were once slaves and have neglected the occasion of this ceremony. (stop)
Perhaps we should not have encouraged them to use cordless microphones, for they have walked too far from the source and are emitting a lesser frequency (stop).
Please inform all interested parties that cash nor murder have been added to the list of elements. (stop)
We are discontinuing our current line of braggadocio, in light of the current trend in "realness". (stop)
As an alternative, we will be confiscating weed supplies and replacing them with magic mushrooms, in hopes of helping niggas see beyond their reality. (stop)
Give my regards to Brooklyn"

Saul Williams är ju i första hand poet, i andra hand musiker, ändå så är hans självbetitlade platta en av de absolut bästa hip hop-album jag hört. Varenda låt är en fröjd för örat. Det är tungt och smutsigt, men samtidigt välproducerat och varierat, precis som hans poesi.

List Of Demands (Reparations) blev en smärre hit och hördes i såväl en Nikereklam och tv-spelet NBA 2k10 som i The Hives medley över årets bästa låtar i musikbyrån. Att låten tillhör skivans svagaste stunder säger en hel del om hur hög lägstanivå det här albumet har.

Lyssna på Saul Williams på Spotify!

Skivrecension: Jamie N Commons – The Baron EP

Jag blev uppriktigt överraskad när jag efter en första genomlyssning läste att Herr Commons är ringa 22 år gammal. Hans röst tillhör någon som är kanske dubbelt så gammal. Men på skivan är det däremot tunt med överraskningar.

Jamie N Commons låter precis som en sångare som gillar blues och gospel i någon utsträckning men som har gjort något fel. Tittat för mycket på idol? Anlitat fel producent? Inte fattat grejen? Hur som helst så är det för mycket pop och för lite blues. För mycket puts och för lite känsla. Alla låtar på The Baron EP förmedlar ungefär samma stämning och jag hinner bli uttråkad innan de dryga 15 minuterna är över.

Jag ska dock inte vara för hård mot pojken. Det är hans första platta och han vet kanske inte riktigt vad han vill. Han är en hyfsad låtskrivare och första spåret, The Preacher, skulle platsa på en vildmarksplaylist tillsammans med låtar från Into the Wild-soundtracket. Resten av skivan är inte dålig, men jag skulle inte lyssna på den självmant.

Jag tänker avsluta med tre tips och en fråga till Jamie:

Sluta försöka låta som Eddie Vedder eller Johnny Cash eller vem du än försöker härma. Det soundet är redan taget.

Sätt dig med gitarren och skriv en låt som är din egen, så kommer det bli mycket bättre, tro mig!

Man kan skriva låtar i dur.

Vad är grejen att fotografera sig på en strand vid havet? Alla artister gör det nu för tiden. Herregud

Gästskribent: Josef Söreke

Ny låt med Mumford And Sons

Mumford & Sons har börjat spela en ny låt som troligtvis kommer finnas med på bandets nästa album. Nedan går det att lyssna på en liveversion av låten.

Skivrecension: Amalthea - The World Ends With You

The World Ends With You känns som en lättare version av Cult Of Luna. Amaltheas blandning av postrock och tyngre partier för även tankarna till det japanska bandet Envy, fast där japanerna blandar med screamo så går Amalthea mer åt metalhållet.

Den här ep:n består av två låtar, Skuggorna och Dimman, som tillsammans klockar in på närmare 19 minuter. Skuggorna är den klara favoriten, speciellt när svävande postrock efter ett par minuter byts ut mot ett tuggande riff och skriksång. Dimman är mer rakt på sak och börjar med en tung del för att snart glida över till betydligt mindre distade tongångar.

Det är de tunga delarna som imponerar, vill man ha postrock så finns det bättre band än Amalthea, även inom Sveriges gränser, men när det blandas ut hårdare partier så tillför de något till genren. Och de gör det bra. Tyvärr är skivan för kort för att man verkligen ska hinna komma i stämning, 19 minuter går nämligen fort i Amaltheas sällskap.

Jakob Hellman på turné

Förra året turnérade Jakob Hellman med festivalen Forever Young. I vinter kommer han, tillsammans med Mattias Alkbergs band Nerverna, göra tre spelningar i Sverige.

8/12 - Strand, Stockholm
9/12 - Sticky Fingers, Göteborg
10/12 - Babel, Malmö

Jakobs Musikhörna v. 44: Hollie Cook - Hollie Cook

Hollie Cook är dotter till Sex Pistols-trummisen Paul Cook. Det märks inte på musiken. Hollie sysslar med en lättsam typ av reggae som varken är speciellt tung eller gammaldags, man skulle rent av kunna kalla det mainstreamreggae, då det här är så lättsmält att det mycket väl skulle kunna hamna på hitlistorna. Inget fel med det dock, för det svänger och ibland vill man ha något som inte är så förbannat jävla true och jadajadajada, ibland vill man bara ha något med snygga melodier som går att dansa till utan att det känns innehållslöst. Och det är precis vad Hollie Cook gör. Hennes självbetitlade debutalbum är ärligt talat den bästa nya reggaeplattan jag hört i år. Inte för att konkurrensen har varit speciellt hård, men ändå.

Klicka här för att lyssna på Spotify!

Topp 7: The White Stripes

I februari i år meddelade The White Stripes att de inte längre kommer spela musik ihop. Meg och Jack White hann släppa sex studioalbum och bör ses som ett av de största rockbanden under 2000-talets första decennium. Min lista över bandet sju bästa låtar präglas av de tidigare albumen och framför allt av deras mästerverk White Blood Cells från 2001.

Lyssna på listan på Spotify (om ni vill)

1. We're Going To Be Friends (White Blood Cells)
2. Fell In Love With A Girl (White Blood Cells)
3. Let's Build A Home (De Stijl)
4. Stop Breaking Down (The White Stripes)
5. I Just Don't Know What To Do With Myself (Elephant)
6. Dead Leaves And The Dirty Ground (White Blood Cells)
7. Take, Take, Take (Get Behind Me Satan)

Nu kan du äntligen lista recensioner efter betyg

Är du bara intresserad av att läsa recensioner med ett visst betyg? Nu kan du det. Med nya taggar så kan du lista alla skivor som fått ett visst betyg. Du kan antingen klicka på betygsblommorna i en recension eller klicka på taggen under inlägget för att komma till ett visst betyg, men här kommer även för enkelhetens skull länkarna samlade på ett och samma ställe, allt för din trivsel.

Femmor
Fyror
Treor
Tvåor

Ännu har vi inte gett någon etta till en platta, men vi väntar spänt på dagen då den kommer!