Video: Fiona Apple - Hot Knife

Förra året släppte Fiona Apple skivan The Idler Wheel... som var hennes fjärde i ordningen sedan debuten Tidal från 1996. Hot Knife är den avslutande låten på The Idler Wheel... och en video till denna har nu spelats in. Videon är regisserad av Paul Thomas Anderson som är känd för att ha regisserat bland annat spelfilmerna Magnolia och There Will Be Blood men även tidigare musikvideor med Fiona Apple (den senaste för 13 år sedan).

Veckans tips v. 31:

Spelningar:

Imorgon spelar The Smashing Pumpkins på Cirkus i Stockholm.

Håkan Hellström lirar i veckan i Helsingborg på torsdag, i Köpenhamn på fredag och i Sundsvall på lördag.

Folk- och jazzartisten Sofia Karlsson spelar på Trädgår'n i Göteborg på torsdag och på KB i Malmö på fredag.

Festivalen Urkult startar på torsdag och bjuder bland annat på Popbrusfavoriten Emil Jensen.

Stockholm Music & Arts går av stapeln till helgen och har bland andra Billy Bragg, Regina Spektor, Laura Mvula och Prince i sin line-up.

På fredag spelar Ulf Lundell på Trädgårdsföreningen i Göteborg. Missa inte det!

Låt: Monnone Alone - The Business World

Efter att inom loppet av en vecka ha sett Monnone Alone spela två gånger, måste jag nu dela med mig av denna lilla pärla. Framförallt eftersom, baserat på uppslutningen till spelningarna, få verkar ha hört mannens soloprojekt.

Monnone alone är Mark Monnone som tidigare spelade bas i The Lucksmiths. Och det märks. Även om det här kanske inte är riktigt lika direkt och catchy, ligger de båda projekten i ungefär samma soniska universum. Så gillar ni The Lucksmiths bör ni absolut spana in det här. Gilla låten och ge albumet en chans. Och så tittar ni på videon, och när ni gör så, missa inte den sjungande varmkorven!

Skiva: The Gembrokers - Bury The Sound

Förra torsdagen begav jag mig till Göteborg för att beskåda Blackbird Raum på ett punkhak kallat 128A, i ett industriområde på Hisingen. Utöver Blackbird var det även tre andra band som spelade, varav ett av dem lämnade ett otroligt starkt intryck, nämligen The Gembrokers. Mellan två betydligt hårdare band så möttes jag av en trio, sittandes framför scenen istället för på den, som framförde vackra låtar med stämsång, dragspel, fiol, akustisk gitarr och banjo. Musiken som spelades var av det folkligare slaget, men med en svärta som jag ofta kan sakna när det handlar om just den här genren.

Flertalet av låtarna som spelades var från senaste given, Bury The Sound, som efter ett antal genomlyssningar visat sig vara en fantastisk skiva, för även om deras självbetitlade debut även innehåller vacker musik och definitivt är värd att lyssnas på så är Bury The Sound mer genomarbetad och sticker ut mer från mängden av folkgrupper som börjar göra sig hörda.

Att gå från hardcorepunk till nedsvärtad folkmusik utan förvarning kan lätt göra att ett band gör större intryck än de förtjänar eftersom kontrasten blir så stor och oväntad, så när jag kom hem med gruppens båda skivor i min hand var jag inte säker på att de riktigt skulle leva upp till mina förväntningar. Som tur var gjorde de just det, och det med råge. För även om det var helt fantastiskt live så uppskattar jag dem nästan mer när deras mörka visor ackompanjerar mina sena promenader över Växjös tomma gator.

Veckans tips v. 30

Skivor:

Gogol Bordello är med nytt album - Pura Vida Conspiracy. Lyssna på det och ladda upp inför Stockholmsspelningen senare i år.


Spelningar:

På tisdag spelar Jens Lekman på Orust.

Samma dag lirar Monnone Alone (från The Lucksmiths) i Varberg, för er som missade Malmö-spelningen igår.

För den som är sugen på tunggung så spelar Valient Thorr på Debaser Slussen i Stockholm på onsdag.

Befinner du dig istället i Växjö samma dag så kan du avnjuta Rootvälta som spelar reggae på Kafé Deluxe.

Håkan Hellström lirar i Societetsparken i Varberg på fredag.

En rad festivaler slår upp sina portar nästa vecka:

Emmabodafestivalen firar med utsålt hus och bjuder på dans hela nätterna.

Storsjöyran har i år lockat till sig bland annat First Aid Kit, Bad Religion, Olle Ljungström, Stefan Sundström, Skator, Little Children och El Perro Del Mar.

För de som uppskattar folkmusik så är Korröfestivalen ett måste!

Låt: Fulhäst - What Do You See?

2011 släppte Moustache of Insanity sitt sista album. Album of Death kom med på min lista över det årets bästa skivor. Året därpå släppte Nik Westberg soloskivan Down The Deuce under namnet Fulhäst. Även den kom med på min årsbästalista. Den 29 juli kommer album nummer två, den här gången med titeln Broken. Första singeln "What Do You See?" bådar gott, och tillhör det bättre som kommit från englandssvenskens händer och mun. Det rör sig fortfarande om dansant gameboymusik och om albumet håller samma kvalitet blir det tredje året på rad som Nik letar sig in på min årsbästalista. Kanske blir det i år han lyckas ta sig in på Popbrus årsbästalista för första gången?

Skiva: The Uncluded - Hokey Fright

Ibland är de oväntade mötena de mest spännande. Rapparen Aesop Rock gästade Kimya Dawsons, känd främst från The Moldy Peaches, senaste soloplatta Thunder Thighs och tycke verkar ha uppstått, för nu har de bildat duon The Uncluded. Debuten Hokey Fright är en snyggt avvägd blandning av Kimyas ganska säregna sångstil och Aesops tämligen raka flow, beatsen är dels anti-folk och dels mer rak hiphop. Det är musik som inte tar sig själv på allt för stort allvar utan att för den sakens skulle bli tramsigt.

Skiva: Parquet Courts - Light Up Gold

En av de stora höjdpunkterna under WWDIS Summer Fest som gick av stapeln förra veckan var utan tvekan brooklynbandet Parquet Courts. På scen utstrålar bandet en härlig slackerattityd som återspeglas i bandets tillbakalutade och till synes nästan slarvigt spelade indierock. Elgitarrerna står i centrum och växlar mellan att vara en stabil grund till att flippa ut i olljudssolon. Debutskivan Light Up Gold släpptes i början av året och är fylld av precis så mycket entusiasm och kaxighet som en debut i genren ska ha.

Live har bandet en tendens att spåra ur i långa instrumentala och monotona partier där elgitarrerna gnisslar och tjuter ikapp med varandra. På skiva är låtarna mer strikta vilket i Parquet Courts fall tyvärr är till en nackdel. Trots att Light Up Gold är en väldigt bra skiva så är bandet ändå bättre live.

Veckans tips v. 29

Spelningar:

På onsdag spela Christian Kjellvander i Kackelstugan i Borgholm.

På lördag spelar MF/MB på Mejeriet i Lund.

Sveriges största gratisfestival, Trästockfestivalen, går av stapeln i helgen och har i år bokat bland andra Samling, Cleo och Johnossi.

Festivalen Pop i Gapet i Tranås bjuder till helgen på bland andra This Is Head och Riddarna.

Skiva: A Little Orchestra - Clocks

För fans av indiepop, vacker orkestrering och fina melodier har ett av årets bästa skivor kommit: A Little Orchestras debut Clocks.

A Little Orchestra låter som en blandning av Belle and Sebastian, Beirut och The Magnetic Fields mer storslagna ögonblick. Om minst två av dessa band faller er i smaken bör ni absolut spana in det här. Det handlar om indiepop spelat av en orkester med stråkar och allt annat som hör till, men utan att få det att låta pampigt.

Det är en finstämd liten skiva, och det känns uppfriskande i dagens musikklimat med en platta som är så här organisk och välorkestrerad, utan att gå och bli för välpolerad.

På de flesta spåren gästar olika vokalister, vilket bidrar till ett göra skivan spännande. Två av mina absoluta favoritsångare sjunger på varsitt spår - Gordon McIntyre från Ballboy och Darren Hayman. Haymans insats tillhör dessutom det allra bästa han har gjort den senaste tiden. Och då tycker jag att allt han har släppt är riktigt bra.

Live har även MJ Hibbett och Elisabeth Morris (från Allo Darlin) gästat bandet, som bildades av Monster Bobby, som även låg bakom The Pipettes. Det verkar alltså som att hela indieeliten i Storbritannien fallit för denna lilla orkester, och är inte det en kvalitetsstämpel, så vet jag inte vad som är det. Nu är det bara att hoppas på fler fina inhopp framöver.

 

Låt: Lucas Paine - Sun Broken Wings

Ni vet den här känslan av att bli fullständigt golvad av musik du aldrig tidigare hört? Detta skedde för mig så sen som förra helgen, på underbara Säljerydsfestivalen. Där gick jag och strosade på gården när en ny bekantskap springer fram och säger att inne i huset spelar en snubbe från Alaska och han är fantastisk. Eftersom jag inte hade något bättre för mig så följer jag med in och sätter mig tillrätta på golvet, drygt en halvmeter från snubbens fötter, mellan oss står tre tända ljus och de är det enda som lyser upp rummet. Sakta men säkert fylls stället av människor och Lucas Paine börjar spela.

Med endast gitarr, ibland utbytt mot en banjo, och sin röst bjuder han på smäktande folksånger som andas Amerika. Det är nästan smärtsamt vackert och lokalen gör spelningen så intim att det är svårt att inte bli djupt berörd. Trots att festivalen nyss har börjat så somnar folk här och var i lokalen och jag kan inte klandra dem, för Lucas låtar har ett lunkande vemod som vaggar än till sömns om man inte ser upp, men det sagt i all välmening. Själv blev jag dock alldeles för hänförd för att kunna sova.

Tyvärr är det lite ont av hans musik på nätet, så därför länkar jag en av låtarna han spelade. Så klart gör den inte honom rättvisa, hans musik bör upplevas live i en intim lokal, om det så är ett dragigt hus på den smålänska vischan eller på en husbåt i Hamburg.

Inför: WWDIS Summer Fest

Imorgon och på onsdag är det dags för årets finaste sommarfest när What We Do Is Secret bjuder in till minifestival i Göteborg och i Stockholm. Popbrus tipsar nedan om fem band som ni inte bör missa! Mer information om festivalen finns här.

Sic Alps
Skränpop från San Francisco där en ensam akustisk gitarr och en reverbdränkt sång när som helst kan drunkna bakom en vägg av härligt oljudande dist.

Holograms
Stockholmsbandet Holograms släppte sitt självbetitlade debutalbum förra året och visade att postpunk från Sverige lever.





Two Gallants
Duon Two Gallants har hunnit med att släppa fyra album sedan starten 2002. Bäst låter bandet när elgitarren får leva ett eget oljudande liv, när Tyson Vogel bankar skiten ur sina trummor, och när Adam Stephens sjunger som om det inte finns en morgondag.



FIDLAR
FIDLAR, som står för Fuck It Dog, Life's A Risk, spelar surfig garagerock och sjunger om sina dekadenta liv där knark är mer intressant än att skaffa jobb. Bered er på en dansant tillställning!


White Fence
Tim Presleys 60-talsvurmande soloprojekt. Funkar det lika bra live som på skiva så kommer det bli en lysande spelning. 




WWDIS:s officiella festival-playlist: