Konsertrecension: Iggy & The Stooges, Way Out West, Göteborg 13/8

Han må vara gammal och senig, men han kan fortfarande leverera. Iggy studsar omkring både på och framför scenen i slottskogen och gör knappast fansen besvikna. Han spottar på sig själv, han svingar micken och han rör sig som en äldre Thomas Öberg. Det är inte svårt att se var denne Thomas har hämtat sin inspiration ifrån.

Konserten inleds med ett antal låtar från Raw Power. Raw Power, Search and Destroy, Gimme Danger och Shake Appeal är de som inleder. Under den sistnämnda så drar Iggy, till scenvakternas missnöje, upp ca. 20 personer ur publiken upp på scen som står och dansar. Dessa fyra låtar är även de bästa under hela spelningen, om man bortser från I Wanna Be Your Dog som är helt fantastisk.

Rent musikaliskt så låter det förvånansvärt bra. Visst, det kanske inte är så energiskt som på 70-talet, men inte heller så gubbigt som det kunde ha varit. Saxofonistens småjazziga solon är ett uppskattat inslag i ljudbilden. Resten av bandet gör precis vad de ska och vad som förväntas av dem. Spelningen kanske inte är en omvälvande sådan, men att se en legend på scen är alltid trevligt.