Duon Steget fick kvällen till ära storfrämmande av nästintill hela ensemblen från debutskivan Förändrar Allting. Med enkla poplåtar får bandet den stora publiken att trivas. De stora behållningarna är Matildas sångröst och ståbasistens skickliga fingerspel.
Ordet vardagligt dyker tidigt upp i mitt huvud, ett gäng högst normala människor har valt att göra högst normala poplåtar om det högst normala ämnet kärlek. Jag blir kluven, stundtals låter det snyggt och intressant, men ibland försvinner det intressanta och det låter som att låtarna lika gärna kunde vara hämtade ur senaste schlagerfestivalen. Stråkarrangemangen är snygga, men de känns ändå mest som utfyllnad för att göra låtarna längre.
Steget är bra, men mest av allt är de inget särskilt. Bästa låtarna är inledande Baby, baby, baby och uppgivna Jag lägger ner (lillebror).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar