Konsertrecension: Anna von Hausswolff, Växjö Teater, 25/10

Ännu en gång har jag blivit golvad av Anna von Hausswolffs musik. Igår kväll, i Växjös gamla teater, tog det inte många minuter av den suggestiva instrumentala inledningen innan att jag kände hur gåshuden började krypa utmed armarna. Tillsammans med fyra musiker målade Anna von Hausswolff upp ett gigantiskt och mörkt ljudlandskap i vilket två orglar stod för grunden och där trummor och distade elgitarrer tillförde nyanser och förändringar i arrangemangen. Framför allt visade gitarristen Daniel Ögren vilken enastående ljudkonstnär han är när han skapade ljud med sin gitarr som jag inte trodde var möjligt - allt ifrån distat oljud till drömska ljudmattor och mystiska percussion-liknande ljud.

Gårdagens spelning utgick uteslutande från Anna von Hausswolffs senaste skiva Ceremony. Trots att jag är mer förtjust i debutalbumet Singing From A Grave så förstår jag verkligen storheten med Ceremony, och denna storhet växer ytterligare när låtarna spelas live. När orgelns bastoner och trummornas pukor får hela kroppen att skaka, när de distade elgitarrerna tillsammans skapar spännande och mystiska harmonier och när Anna von Hausswolffs säregna sång fyller den gamla teaterlokalen, då undrar jag om musik kan bli mäktigare.

Under hela konserten spelas filmer upp på en duk bakom bandet. Under låten Liturgy Of Light projiceras till exempel en film på vad som ser ut som Anna von Hausswolff hållandes i två brinnande facklor i en mörk skog vilket skapar ett snyggt samspel med låten och dess titel. Detta är något som tillför något extra och skapar känslor som är omöjliga att återskapa när man lyssnar på låtarna hemma.

Hela spelningen fokuserar, på samma sätt som Ceremony, kring musiken och inte så mycket kring von Hausswolffs sång. Istället blir sången en ingrediens som höjer låtarna men som aldrig tar fokus från något annat. Det enda undantaget är egentligen låten Mountains Crave som är mer traditionellt uppbyggt kring von Hauswolffs sång, men även den låten byter mot slutet skepnad och går över i en lång instrumental del.

Det är svårt att plocka ut höjdpunkter från spelningen då det var spelningen som helhet som var den stora upplevelsen. Red Sun, Funeral For My Future Children, Sova, avslutande Goodbye och redan nämnda Liturgy Of Light är ändå låtar som etsat sig kvar i mitt minne lite extra.