Mitt förhållande med
Man Man inleddes en bakfull lördag för något år sen. Efter att jag tagit mig igenom en hård utekväll tyckte min käre far att det var en bra idé att min dag skulle startas med hög musik ljudandes från vardagsrummet på tok för tidigt på förmiddagen. Lagom bakrusig vaknar jag till inledande "Feathers" för att snart stappla upp ur sängen till tonerna av nästkommande låt, "Engwish Bwudd". Trots denna något hänsynslösa väckning så kunde jag inte undvika att älska varenda ton och öppningen på skivan tillhör en av mina absoluta favoriter. De två låtarna sätter stämingen för hela skivan och berättar vad som komma skall, fantastisk popmusik inbäddad i en betydande mängd galenskap.
Just galenskapen ger ibland
Tom Waits-vibbar, utan att för den delen mista sin egenhet. Men bandet är inte beroende av det utflippande, utan det är nästan på de mer raka poplåtarna som Man Man låter som bäst. Just inledande Feathers och underbara "Van Helsing Boombox" tillhör höjdpunkterna på skivan och visar tecken på en lysande låtskrivarförmåga. Dock fyller galenskapen en funktion, den känns aldrig krystad och framtvingad utan finns där för att det är så det ska vara. En låt kan gå från lätt experimentell rock, via härjiga partier med falsettsång till en småjazzig balladdel utan att man höjer på ögonbrynen, allt så klart med lysande melodier och en spännande ljudbild.
Trots att denna musik borde locka en relativt bred publik så verkar bandet vara relativt okänt här i Sverige. I USA har de agerat förband åt
Modest Mouse och har därigenom nått ut till en ganska stor publik, men i senast de var i Sverige så lockade de ungefär 20 personer till KB när de spelade i Malmö, vilket var synd då det var en av de bättre spelningarna jag såg förra året och galenskapen tog möjligtvis ännu större plats live än på skiva, vilket på intet sätt var dåligt.
Trots mitt bakrus den där morgonen då far väckte mig med
Six Demon Bag så kände jag att det här var det bästa jag hört på mycket länge, och det är en känsla som finns kvar än idag.
Trots att de är Pitchforkhypade, har medverkat på soundtracket till tv-serien Weeds och att de agerat förband åt Modest Mouse på en USA-turné så är Man Man här i den kalla nord ett väldigt förbisett band. Med sin stundtals Waits-doftande stökpop torde de locka en större publik, men väldigt få har ens hört talas om dem. Här kommer därför sju låtar som förhoppningsvis kan få i alla fall någon att få upp ögonen för dem.
Inlägg
