Skiva: The Gembrokers - Bury The Sound

Förra torsdagen begav jag mig till Göteborg för att beskåda Blackbird Raum på ett punkhak kallat 128A, i ett industriområde på Hisingen. Utöver Blackbird var det även tre andra band som spelade, varav ett av dem lämnade ett otroligt starkt intryck, nämligen The Gembrokers. Mellan två betydligt hårdare band så möttes jag av en trio, sittandes framför scenen istället för på den, som framförde vackra låtar med stämsång, dragspel, fiol, akustisk gitarr och banjo. Musiken som spelades var av det folkligare slaget, men med en svärta som jag ofta kan sakna när det handlar om just den här genren.

Flertalet av låtarna som spelades var från senaste given, Bury The Sound, som efter ett antal genomlyssningar visat sig vara en fantastisk skiva, för även om deras självbetitlade debut även innehåller vacker musik och definitivt är värd att lyssnas på så är Bury The Sound mer genomarbetad och sticker ut mer från mängden av folkgrupper som börjar göra sig hörda.

Att gå från hardcorepunk till nedsvärtad folkmusik utan förvarning kan lätt göra att ett band gör större intryck än de förtjänar eftersom kontrasten blir så stor och oväntad, så när jag kom hem med gruppens båda skivor i min hand var jag inte säker på att de riktigt skulle leva upp till mina förväntningar. Som tur var gjorde de just det, och det med råge. För även om det var helt fantastiskt live så uppskattar jag dem nästan mer när deras mörka visor ackompanjerar mina sena promenader över Växjös tomma gator.