Konsertrecension: NOFX, Malmöfestivalen 22/8

Det finns ett ord som sammanfattar hela spelningen, nämligen gött. För det är stundtals ganska otight och deras pubertala humor som mellansnacket består av är inte alltid så himla kul. Men gött är det spelningen igenom.

Trots att det inte alltid är så välspelat så harvar NOFX på duktigt, gammalt varvas med nyare låtar och publiken älskar det. Visst blir det ganska enformigt, de bjuder inte på någon jättevariation rent musikaliskt, det är oftast skatepunk i rasande tempo, då och då utblandat med lite baktakt. Spelningens absoluta höjdpunkt sker när bandets kanske absolut bästa låt, Bob, får stora delar av publiken till allsång. Även Kill All The White Man, Murder The Government och Stickin In My Eye svänger duktigt.

Deras mellansnack består som vanligt av skämt och sex, alkohol, droger och nationalitet. Det sistnämnda får verkligen blomma ut när hela bandet, innan de går av scen, står och dansar till en låt från musikalen Avenue Q, Everybody's a little racist. Visst, det är pubertalt och jag kan förstå att folk lätt växer ifrån det, men själv tycker jag helt enkelt att det är gött, inte nödvändigtvis bra hela tiden, men alltid gött.

Veckans Skiva v. 32: NOFX - The War On Errorism

På ett Popbrusmöte så sent som igår så sa Rasmus att bloggen borde ta upp mer punk. Med Malmöfestivalen i antågande så tänkte jag slå två flugor i en smäll och tipsa om NOFXs platta The War On Errorism. Kanske var det inte direkt skatepunk som Rasmus hade i åtanke, men det får gå ändå.

The War On Errosim är kanske inte bandets absolut finaste stund, deras tidigare plattor är att föredra. Däremot innehåller den deras kanske bästa låt, Idiots Are Taking Over. En låt där bassisten och sångaren Fat Mike bevisar att han är skatepunkscenes skarpaste textförfattare, efter Greg Graffin alltså. Eller vad sägs om textrader som den här:

"There's no point for democracy when ignorance is celebrated Political scientists get the same one vote as some Arkansas inbred Majority rule, don't work in mental institutions Sometimes the smallest softest voice carries the grand biggest solutions"

Men trots att skivans höjdpunkt avverkas redan som fjärde låt så betyder det inte att resten är lyssningsvärt också. Det bjuds på välspelad punkrock som klippt och skuren för brädåkning. Visst är det stundtals fånigt och även väldigt pubertalt, men det behöver nödvändigtvis inte vara något negativt. Och det är svårt att inte dra på sig ett leende när man läser låttitlar som The Seperation of Church and Skate och Re-Gaining Unconsciousness. Att de även gör ett relativt lyckat försök (för att vara ett skatepunkband) att spela ska med låten Anarchy Camp är bara ett plus. Så dra på er era vans, knälånga shorts och er urtvättade Bad Religion-t-shirt som ni inte haft på er sen ni var sexton och möt mig på Stortorget i Malmö halv tio på måndag kväll, det kommer vara värt det, jag lovar.

Lyssna på The War On Errorism på Spotify.