tisdag 23 augusti 2011

Konsertrecension: NOFX, Malmöfestivalen 22/8

Det finns ett ord som sammanfattar hela spelningen, nämligen gött. För det är stundtals ganska otight och deras pubertala humor som mellansnacket består av är inte alltid så himla kul. Men gött är det spelningen igenom.

Trots att det inte alltid är så välspelat så harvar NOFX på duktigt, gammalt varvas med nyare låtar och publiken älskar det. Visst blir det ganska enformigt, de bjuder inte på någon jättevariation rent musikaliskt, det är oftast skatepunk i rasande tempo, då och då utblandat med lite baktakt. Spelningens absoluta höjdpunkt sker när bandets kanske absolut bästa låt, Bob, får stora delar av publiken till allsång. Även Kill All The White Man, Murder The Government och Stickin In My Eye svänger duktigt.

Deras mellansnack består som vanligt av skämt och sex, alkohol, droger och nationalitet. Det sistnämnda får verkligen blomma ut när hela bandet, innan de går av scen, står och dansar till en låt från musikalen Avenue Q, Everybody's a little racist. Visst, det är pubertalt och jag kan förstå att folk lätt växer ifrån det, men själv tycker jag helt enkelt att det är gött, inte nödvändigtvis bra hela tiden, men alltid gött.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar