Jojje Wadenius var en av The Arks stora idoler när de var barn. På Arken i parken på Tyrolen bjöd han på låtar från sin skiva Goda' goda' från 1969 - kanske den bästa barnskivan som gjorts. Eller barnskiva kanske är att överdriva. Enligt Jojje själv så är det barn mellan fem och tolv år som gillar hans musik, och sedan personer från tjugo år och uppåt. Om man bortser från den lilla skara tonårstjejer som stod längst fram vid scenen och väntade på The Ark så prickade Jojje in sin målgrupp nästan perfekt.
Att Jojje är en mycket kompetent musiker är det inga tvivel om. Låtarna mynnar ofta ut i improviserade och lekfulla gitarrsolon som han själv nynnar med i, något som han troligtvis är bäst i Sverige på att göra. Texterna, som är skrivna av Barbro Lindgren, är söta och är roliga att lyssna på. Den mestadels sittande publiken njöt av "Jag vill ha en hund, en blå", sjöng med i "Mitt lilla barn" och klappade i takt till Jojjes enda hitlåt (enligt honom själv) "Kalles klätterträd".
Jojje berättade även några anekdoter från hans liv, bland annat om den akustiska gitarr han spelade på som hängt med under nästan hela hans karriär. Den hörs bland annat på Kents låt "Sverige" och på någon Backstreet Boys-skiva. Tillsammans med bland andra The Ark-gitarristen Martin Axén på trummor skapade han en fin eftermiddag som alla verkade uppskatta, till och med de väntande tonårstjejerna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar