Jag har aldrig riktigt fastnat för Amadou & Mariam på skiva, jag vet inte riktigt varför, men jag tröttnar ganska fort på deras ganska tillrättalagda afrikanska rockmusik. Annat är det live. Det svänger, bandet är snortight och Amadou visar verkligen sin fulla potential som gitarrist. Med en (för mig) säregen spelstil glider hans solon mellan rock och afrikanskt och man imponeras lika mycket av hans skicklighet som av hans inlevelse. Det är i dessa stunder det är som bäst, när Amadou får fritt spelrum för musikaliska utflykter.
Därmed inte sagt att det inte svänger annars heller. Det är ärligt talat svårt att stå still en sekund, trots en trött kropp och en hungrig mage. Lika svårt är det att hålla tillbaka leendet. Under de ca. 90 minuter bandet underhåller oss så känns det inte ens för en sekund tråkigt, vilket få band lyckas med.
Trots detta får jag ingen mersmak, jag kommer inte börja snurra deras plattor i min skivspelare, jag kommer inte följa bandet slaviskt. Men om jag någon gång igen får chansen att se dem på en scen så kommer jag ta den, det är ett som är säkert.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar