När sommaren är över och alla vänner spridits för vinden, då kommer det vara The Rip Tide du plockar fram och slödansar till i det sista solskenet. För precis som på tidigare skivor med Beirut så rör det sig om slött somrig musik som får en att vilja dansa i slow motion. Och det låter som ett hopkok av de tre skivor Zack Condon släppt tidigare; trumpeterna från The Gulag Orchestar är här, det slöare tilltalet från The Flying Club Cup likaså, och även elektroniken han använde sig av när han använde aliaset Realpeople.Men The Rip Tide är mindre hittig än tidigare album. På gott och ont. För låtarna fastnar inte lika omedlbart, men samtidigt blir man glad när de kommer igång. Det ärdärför svårt att nämna enskilda spår, för när jag försöker det plockar jag fram samtliga. Det här något så ovanligt som ett ALBUM. Det vill säga en skiva som tjänar på att lyssnas på i sin helhet och där man, om man lyfter ut enskilda bitar, går miste om mycket av upplevelsen.
Det här kan vara den mest perfekta septemberplattan som kommer att släppas på hela året, och det kan också vara det bästa album Zack Condon ligger bakom. Betyget är på gränsen till en femma!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar