Det går rysningar genom mig, gång på gång. Dock inte bara på grund av det som händer på scen, utan lika mycket för att vinden kyler ned mig. Mer passande omständigheter att för en spelning med Andi Almqvist finns nog inte. För hans texter är oftast lika kalla som brisen som slår emot oss och hans musik för stundtals tankarna till Tom Waits och Kaizers Orchestras dystrare stunder.
Att hans setlist är smått fantastisk, för jag ska inte säga att jag älskar allt som Andi spelat in på skiva, men när han avverkar Katzenjammer, Krautobahn, Sleeping Pills, Amsterdam, Death, ja, till och med instrumentella mellanspelet Hyena så njuter jag fullt ut. Och det är bara ett axplock av allt trevligt han spelade. Bland annat spelades två nya låtar varav den ena gick i hans stökigt dystra självmordsstuk och den andra var en ballad av det något hoppfullare stuket. Den stökiga låten svängde bäst, en åsikt som större delen av publiken dock inte verkar hålla med mig om. Dock verkar vi vara eniga om en sak, att den timmen som Andi höll låda för oss var fantastisk.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar