Skivrecension: Wooden Shjips - West

Ah, ljuva monotoni, hur jag älskar dig. Enformiga riff som upprepas till fördömelse, släpsång, solon som stundtals är lika mycket oljud som regelrätt musik, det är inte konstigt att jag blir helt till mig av det här.

Wooden Shjips är väldigt duktiga på det där med enformighet utan att det blir tråkigt. För trots att det inte händer så mycket i låtarna och att de sju låtarna inte skiljer sig överdrivet mycket ens från varandra så lyckas de bibehålla intresset. Något som få band sedan Spacemen 3 lyckats med. Men även om de båda banden arbetar inom samma musikaliska sfär så är likheterna få emellan dem. Där Spacemen 3 drog åt pop- och shoegaze-hållet så går Wooden Shjips mot den psykedeliska garagerocken, stundtals låter det nästan stonerrock om dem. Inte alltid helt olikt ett mindre varierat The Brian Jonestown Massacre, detta sagt i den mest positiva bemärkelse.

Dock sätter sig inte låtarna på West, det är inget man går och nynnar på i dagar efter att man lyssnat på plattan. Därmed inte sagt att det skulle vara något negativt, istället väcker det bara längtan efter att lyssna på plattan en gång till, för att försöka lista ut exakt vad det är som är så jävla bra med den.