Jag ska vara helt ärlig, jag har svårt för beatboxare. Åtminstone när de inte gör något speciellt utan bara lägger stela beats som likaväl kunde gjorts på elektroniskt vis. Och det är precis vad snubben som beatboxar åt malmöfestivalens kanske mest hypade band, Cocorosie gör. Problemet är främst detta, det blir inget tryck i musiken. Stundtals glimrar det dock till, men det är bara när en elektronisk bas ligger på samma rytm som snubbens bastrumma. Annars faller det mesta platt. Det är dock inte bara beatboxarens fel, ljudvolymen på spelningen är överlag för låg vilket knappast är till bandets fördel.
Ett annat problem är att ljudbilden är något för enformig. För trots att systrarna byter instrument inför nästan varje låt och att nytillskottet, i form av jazzpianisten Raël Rakotondrabe, åtminstone försöker variera det elektroniska ljudet så blir det ungefär samma grej av varje låt. Antagligen hade jag uppskattat spelningen mer om jag hade större koll på Cocorosie och faktiskt visste vilka låtar de spelade, men för mig är spelningen mest en besvikelse.
Därmed inte sagt att det är dåligt, för det är det egentligen inte, men förväntar man sig storverk och möts av en helt okej spelning så är det svårt att hålla modet uppe.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar