För ungefär en och en halv vecka sen såg jag Andi Almqvist på Malmöfestivalen. Med sig på scen hade han en kvinna som spelade cello. Denna kvinna presenterade han som Christine Owman och sa att hennes senaste platta Throwing Knives var det bästa som givits ut i musikväg i Sverige någonsin. Även om det sas med glimten i ögat så kände jag mig tvungen att kolla upp skivan när jag fick tillfälle.
Till en början låter det väldigt mycket som herr Almqvist själv, inledande låten Spelling Words är rent av en duett med Andi. Men ganska snart så märker man att hon har ett eget uttryck som doftar lika mycket Tom Waits som Portishead, vilket båda är artister hon tidigare blivit jämförd med. Men mest av allt känns hon ärlig, vilket är något som kan behövas inom svenskt musikliv.
Att det skulle vara den bästa svenska plattan någonsin krävs det inte någon större musikkännare för att avfärda, men att det är en, så vitt jag vet, oförtjänt förbisedd platta är det inget snack om.
Lyssna på Throwing Knives på Spotify!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar