Låt: Anthony Atkinson - Half An Hour In The Afternoon

Det finns fog för att singersongwriters för utstå mycket skit. De låter oftast likadant och de låter oftast skit. Men det finns undantag, även om de är få, som kanske inte gör så himla mycket annorlunda, men ändå lyckas med konststycket att göra det så himla mycket bättre. Ett av dessa undantag heter Anthony Atkinson. Han sjöng tidigare i ett litet australiensiskt band som hette The Mabels. Men det är först i och med de två soloalbum han gett ut som han börjar bli intressant.

Egentligen är ljudbilden ganska simpel: främst en akustisk gitarr och sång. Ibland bjuds det även på kvinnlig sång, stråkar, piano och annat man förväntar sig. Och många andra hade lätt kunnat göra de här låtarna hur ointressanta som helst om de ändå hade haft kvar exakt samma musik. Men det här är inte ointressant för fem öre. Det är riktigt bra.

Dels handlar det om texter som de flesta bara kan drömma om att skriva. Men det räcker inte långt. Skriver man bra texter, men inget mer, då är det ingen som märker dem. De dränks i tråkighet.

Nej, det viktigaste här är sången. En lugn, behaglig och lite dyster röst som står för melodierna i mycket högre grad än något annat på skivorna. Och där andra singersongwriters ofta helt missar poängen i detta och bara sjunger på, som om de hade musik som skötte detta åt dem, lyckas Anthony trollbinda åtminstone mig.

"Half An Hour In The Afternoon" är en av hans bästa låtar. Och gillar ni det ni hör här föreslår jag att ni även lyssnar på "Shifting Sands", "City of Crime", "Bleeding Hearts Are Back" och "She Let Him In". Och sen kan ni ju lyssna på resten också för den delen...