Augustus Pablo är inte bara en av dubmusikens mer erkända namn, han är möjligtvis den största melodicaspelaren någonsin. Melodican som seriöst instrument har mycket att tacka denne jamaican för, för även om kompositörer som bland andra Steve Reich använde den tidigare än så, så var det först på 70-talet som Pablo gjorde instrumentet populärt med sin dub.
Med sin melodica för han lyssnaren genom 18 basdrivna instumentala låtar på East Of The River Nile, som brukar kallas han bästa platta. Det finns något hypnotiskt med hans slingor, man fastnar i dem och följer dem med spänning. Och antagligen är det just därför han gjort sig ett namn, för att han med simpla medel lyckas bibehålla ens intresse och känna att sång rent av vore en skymf mot många av hans låtar.
De sex sista låtarna, de där han rör sig i ett ljudlandskap som dublyssnare är vana vid, med ekon och delay duggar tät, där instrument faller bort till och från, är ett trevligt tillägg till den redan tidigare fantastiska plattan. Dessa spår tillkom nämligen först vid 2002 års återutgivning.
tisdag 5 februari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar