Efter en halvlyckad spelning och ett
boxinköp förälskade jag mig än en gång i ett band, som jag
förvisso alltid uppskattat, men inte i lika hög grad som när jag
först upptäckte dem för sex år sedan. Inte förrän nu, det vill
säga. Jag pratar om The Jesus and Mary Chain. Ett band som det finns
mängder av anledningar att älska: första plattan Psychocandy, dess
ljudbild och dess betydelse för noisepopen som genre, att de sedan
halt bytte sound, bara för att de kunde, och ändå fortsatte att
vara fantastiska, deras coverversioner av låtar av bland andra
Elvis, Prince, Leonard Cohen och Beach Boys, som lät som allt annat
än originalen, och hur bandet splittrades efter att bröderna Reid
började slåss under en spelning i Los Angeles 1998. Har ni inte
lyssnat på bandet än, eller fortfarande bara hört Psychocandy,
tycker jag att det är på tiden att ni ändrar på det nu.
Här tänker jag inte skriva om The
Jesus and Mary Chain, utan om det som hände under en kort period
efter det att bandet splittrades, och innan det att de återförenades
2007: Freeheat.
Bandet släppte endast två EP (som
består av samma låtar så när som på en) samt en samling. De
uppstod ur resterna av The Jesus and Mary Chain, med tre av
medlemmarna därifrån plus en medlem från The Gun Club. Och de
låter så som The Jesus and Mary Chain hade låtit om de inte hade
splittrats, om de inte hade haft några förväntningar på sig och
om det inte hade funnits spänningar inom bandet. De låter så som
nosiepop ska låta. De låter helt jävla fantastiskt. Så bara njut,
och låt detta vara inledningen på ännu en sommar fylld av
noisepop!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar