Idag är det dags att traditionsenligt summera årets finaste konsertögonblick.
Rasmus:
1. Decemberists - The Rake's Song (Glasgow 5/3)
Långt ifrån deras bästa låt. Men med en stor publik som kan varenda ord och när majoriteten av bandet agerar trummisar, så blir det här bland det mäktigaste jag sett. Någonsin.
2. The Ark - Prayer For the Weekend (Blädinge 13/8)
The Ark gjorde en fantastisk avslutning på karriären i somras. Bäst var de i Blädinge. Och de mer dansanta låtarna tände till rejält.
3. Morrissey - Meat is Murder (Hultsfred 16/7)
En rå och köttig version av den gamla Smiths-klassikern visar att gubben fortfarande kan.
4. Bright Eyes - Road to Joy (Göteborg 28/6)
Tredje gången jag såg Conor Oberst live var också den bästa. Aldrig tidigare har jag sett en sådan energi från honom. Och vilken glädje det var att han spelade denna fantastiska låt.
5. Säkert - Får jag (Göteborg 11/3)
Det är alltid mäktigt när Annika Norlin sjunger om mitt gamla stamhak Dovas. För övrigt en väldigt fin spelning.
6. José Soracha - Tappar (Säljeryd 8/7)
Nya låten om vintern i Stockholm var också bästa låten, när José återvände hem till Småland.
7. Thorsten Flinck - Balladen om K (Hultsfred 16/7)
Thorsten live är alltid en upplevelse. Bland det bästa på Hultsfred i år.
Jakob:
1. Daniel Johnston - Story Of An Artist (Malmö 16/8)
Ja, jag är en fanboy, det är inget jag sticker under stol med. Båda gångerna han försökte sig på att spela Story Of An Artist så var han tvungen att avsluta av vad som såg ut att vara känslomässiga skäl, väldigt rörande och väldigt hjärtskärande.
2. Earth - Ouroboros Is Broken (Stockholm 20/4)
Fantastisk låt som enligt bandledaren, Dylan Carlson, framfördes för sista gången just den här kvällen. Om det stämmer har jag ingen aning om, men just då var det stort.
3. Scraps of Tape - Flera Meter Kort (Malmöfestivalen 23/8)
Egentligen vill jag säga hela spelningen, men av någon anledning så står just den här låten ut. Malmöfestivalens bästa spelning, helt klart.
4. The Specials - You're Wondering Now (Köpenhamn 11/9)
Ett perfekt avslut på en oväntat bra konsert.
5. Avgrunden - Den Fördömda Jorden, (Säljerydsfestivalen)
Återigen är jag osäker på datum, men även här är det den speciella stämningen i den lilla byn Säljeryd som till stor del gjorde ögonblicket så stort. Att avnjuta Avgrunden sittandes i en soffa, bara några centimeter från scenen och verkligen känna hur ljudvågorna sköljde över mig var stort.
6. Andi Almqvist - Krautobahn (Malmöfestivalen 19/8)
Det var utan förväntningar jag gick dit men när jag gick därifrån så var jag i princip frälst.
7. Nordloef - Love Will Tear Us Apart (Säljerydsfestivalen)
Minns inte exakt datum, men när hans gameboys hävde ur sig Love Will Tear Us Apart i ett knökfullt hönshus så fanns det inte mycket mer att begära.
Anton:
1. Morrissey - Meat Is Murder (Hultsfred 16/7)
I början av året hade jag inte ens en liten tanke på att Morrissey skulle komma med på någon av mina summerade listor av årets musik. Meat Is Murder på Hultsfredsfestivalen är dock utan tvekan det starkaste konsertögonblicket i år.
2. Braids (Hultsfred 14/7)
Jag kan omöjligen välja ut en specifik låt från denna magiska spelning en tidig eftermiddag i det regniga och småkyliga Hultsfred. Mästerligt och storartat.
3. The Ark - It Takes A Fool To Remain Sane (Blädinge 13/8)
Kanske inte den bästa låten som The Ark spelade under sin sista spelning i Småland, men ändå den låt som betyder mest för mig.
4. Emil Jensen - Växlande molnighet (Växjö 7/5)
Emils miniepos över en förfluten vecka som utspelar sig under en sommar på landet gör sig otroligt bra på skiva men kanske framför allt live i en gammal teater.
5. Jojje Wadenius - Mitt lilla barn (Blädinge 13/8)
Wadenius musik passade som handen i handsken under den soliga sommareftermiddagen då ett fullproppat Tyrolen i Blädinge väntade på The Arks avskedskonsert. Mitt lilla barn var en av de låtar som fick publiken att dra på smilbanden.
6. Old Kerry Mckee - Death, Oh Death (Hultsfred 16/7)
Göteborgaren Old Kerry Mckee var Hultsfredsfestivalens gladaste överraskning, nu väntar i alla fall jag spännt på det kommande debutalbumet.
7. Tonbruket (Hultsfred 14/7)
I stil med Braids så gjorde Tonbruket en storartad spelning som jag inte kan välja ut någon speciell låt ifrån.
Visar inlägg med etikett Konsertögonblick. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konsertögonblick. Visa alla inlägg
fredag 23 december 2011
torsdag 23 december 2010
Konsertögonblick 2010
Konsertåret 2010 börjar gå mot sitt slut och vi på Popbrus har valt ut sju personliga favoritögonblick från året som gått.
Rasmus:
7. Billy Bragg – Pressure Drop (London 3/5)
Billy medverkade i en helt fantastisk pjäs i London i våras, döpt efter den gamla reggaedängan. Han hade skrivit musik som han själv framförde. Det hela avslutades med en fin tolkning av låten i fråga, som fick hela teaterpubliken att dansa.
6. Eldkvarn – Pojkar pojkar pojkar (Stockholm 17/12)
En fin spelning i vintermörkret. Slutsålt med en publik som älskade Plura och en Plura som älskade sin publik och låten ”Fulla för kärlekens skull”. Det var också en av konsertens höjdpunkter. Men ännu bättre blev det i en laddad version av ”Pojkar pojkar pojkar” som i mitten blev en reggaelåt på engelska. Så jävla vackert.
5. Lasse Tennander – Lisa Lisa (Stockholm 8/11)
Lasse spelade på Sturehof med Staffan Hellstrand. Konsertens mittparti var magiskt när ”Lisa, Lisa”, Hellstrands ”Fanfar” och Tennanders ”Blå himmel över Hammarby sjö” avlöste varandra.
4. Television Personalities – Part Time Punks (Stockholm 9/11)
Dan Treacy var både full och hög när han entrade Strands scen för en maratonspelning. Han skällde ut publiken och spelade mängder med hits. Och fan vad det svängde stundtals. Vi dansade och sjöng med och kvällen tillhör de kvällar man alltid kommer att minnas.
3. Magnetic Fields – Papa Was A Rodeo (Stockholm 24/3)
En ganska medioker spelning. Men den här låten ger mig alltid rysningar. Så även denna gång.
2. Club Killers (med Britta Persson) – Kids In America (Stockholm 10/11)
Club Killers firade åtta år med ett gäng gäster. Som bäst blev det när Ebbot körde punkboogie och när Britta Persson gjorde en skaversion av Kim Wildes gamla hit.
1. Divine Comedy – At The Indie Disco (Stockholm 21/10)
Neil Hannon är en riktig show- och dansman. Grym spelning. Låten ”At The Indie Disco” avslutas med raderna: ”She makes my heart beat the same way / As at the start of Blue Monday / Always the last song that they play”. Därefter gled låten in i en tokbra tolkning av just New Orders ”Blue Monday”, framförd med endast piano och ljudeffekter gjorda med Neils röst och fingrar slagna mot mikrofonen.
Jakob:
7. Khoma - Stop Making Speeches (Hässleholm 28/5 )
Även om spelningen som helhet knappast skulle platsa på den här listan så är den här låten värd ett omnämnande, så fruktansvärt jävla bra helt enkelt.
6. First Aid Kit - Hard Beliver (Huskvarna 1/5)
Jag är inget större fan av de två systrarna på skiva, men live så är dem helt underbara.
5. A Place To Bury Strangers - It Is Nothing (Huskvarna 1/5)
Även om Popadelica var en ganska ljummen festival i år så gjorde APTBS det hela värt.
4. M.I.A. - Story To Be Told (Göteborg 13/8)
Det visuella var helt överväldigande, bara att kolla på videon för att förstå. Att låten tillhör det bästa hon gjort gjorde knappast saken sämre.
3. Einstürzende Neubauten - Headcleaner (Stockholm 7/11)
Så mycket stök och oljud och låten fortsatte i vad som kändes som en oändlighet. Jag lider med alla som var bakfulla på den spelningen, själv var jag det ej och njöt av varenda sekund.
2. Iggy & The Stooges - Shake Appeal (Göteborg 13/8)
Ett av världens häftigaste gitarriff lät ännu häftigare live, trots att gitarristen och resten av bandet sedan länge är till åldern komna. Gubbrock när den är som absolut bäst.
1. Dinosaur Jr. (Hässleholm 27/5)
Att välja ut en specifik låt är helt omöjligt när hela spelningen var så genomfantastisk. Sången försvann i gitarrbröl och det härjades alldeles lagom i publiken, vad mer kan man begära av dinosaurierna?
Anton:
7. A Place To Bury Strangers (Huskvarna 1/5)
Den bästa konserten under Popadelica stod denna trio för som närmast kan beskrivas som en garageversion av My Bloody Valentine.
6. Anna Ternheim - Min kropp är en bur (Göteborg 14/8)
Den enda spelningen av Ternheim under 2010 skedde på Way Out West-festivalen i Göteborg. Med ett helt nytt kompband bjöd hon bland annat på en strålande cover av Aracade Fires My Body Is A Cage.
5. bob hund - Tralala lilla molntuss (Hässleholm 28/5)
Som extranummer på Siestafestivalen spelade bob hund sin kanske absolut mest kända låt - publiken var i extas.
4. The Tallest Man On Earth - The Gardener (Göteborg 12/8)
Hela våren och hela sommaren väntade jag på att få se The Tallest Man On Earth live. Väl i Annedalskyrkan under Way Out West blev jag en aning besviken, ändå är konserten en av de största ögonblicken under 2010.
3. Jakob Hellman - Avundsjuk på dig (Kalmar 21/8)
En av mina önskningar inför 2010 var att Jakob Hellman åter igen skulle spela live. Att Hellman var helt malplacerad i den 80-talsfestival han var en del av gjorde föga när han spelade igenom hela sitt debutalbum på ett magnifikt sätt.
2. Mats/Morgan Band - En schizofrens dagbok (Göteborg 17/7)
Mats/Morgan Band på Nefertiti är en av de sjukaste konsertupplevelser jag varit med om någonsin. Sveriges kanske skickligaste musiker bjöd på två timmar jazz/funk-mangel av bästa sort.
1. Anna von Hausswolff - Old Beauty/Du kan nu dö (Malmö 7/5)
Efter en genomlyssning av von Hausswolffs debutalbum begav jag mig till Inkonst i Malmö för att se henne live. Efter låten Old Beauty/Du kan nu dö var jag fast.
Rasmus:
7. Billy Bragg – Pressure Drop (London 3/5)
Billy medverkade i en helt fantastisk pjäs i London i våras, döpt efter den gamla reggaedängan. Han hade skrivit musik som han själv framförde. Det hela avslutades med en fin tolkning av låten i fråga, som fick hela teaterpubliken att dansa.
6. Eldkvarn – Pojkar pojkar pojkar (Stockholm 17/12)
En fin spelning i vintermörkret. Slutsålt med en publik som älskade Plura och en Plura som älskade sin publik och låten ”Fulla för kärlekens skull”. Det var också en av konsertens höjdpunkter. Men ännu bättre blev det i en laddad version av ”Pojkar pojkar pojkar” som i mitten blev en reggaelåt på engelska. Så jävla vackert.
5. Lasse Tennander – Lisa Lisa (Stockholm 8/11)
Lasse spelade på Sturehof med Staffan Hellstrand. Konsertens mittparti var magiskt när ”Lisa, Lisa”, Hellstrands ”Fanfar” och Tennanders ”Blå himmel över Hammarby sjö” avlöste varandra.
4. Television Personalities – Part Time Punks (Stockholm 9/11)
Dan Treacy var både full och hög när han entrade Strands scen för en maratonspelning. Han skällde ut publiken och spelade mängder med hits. Och fan vad det svängde stundtals. Vi dansade och sjöng med och kvällen tillhör de kvällar man alltid kommer att minnas.
3. Magnetic Fields – Papa Was A Rodeo (Stockholm 24/3)
En ganska medioker spelning. Men den här låten ger mig alltid rysningar. Så även denna gång.
2. Club Killers (med Britta Persson) – Kids In America (Stockholm 10/11)
Club Killers firade åtta år med ett gäng gäster. Som bäst blev det när Ebbot körde punkboogie och när Britta Persson gjorde en skaversion av Kim Wildes gamla hit.
1. Divine Comedy – At The Indie Disco (Stockholm 21/10)
Neil Hannon är en riktig show- och dansman. Grym spelning. Låten ”At The Indie Disco” avslutas med raderna: ”She makes my heart beat the same way / As at the start of Blue Monday / Always the last song that they play”. Därefter gled låten in i en tokbra tolkning av just New Orders ”Blue Monday”, framförd med endast piano och ljudeffekter gjorda med Neils röst och fingrar slagna mot mikrofonen.
Jakob:
7. Khoma - Stop Making Speeches (Hässleholm 28/5 )
Även om spelningen som helhet knappast skulle platsa på den här listan så är den här låten värd ett omnämnande, så fruktansvärt jävla bra helt enkelt.
6. First Aid Kit - Hard Beliver (Huskvarna 1/5)
Jag är inget större fan av de två systrarna på skiva, men live så är dem helt underbara.
5. A Place To Bury Strangers - It Is Nothing (Huskvarna 1/5)
Även om Popadelica var en ganska ljummen festival i år så gjorde APTBS det hela värt.
4. M.I.A. - Story To Be Told (Göteborg 13/8)
Det visuella var helt överväldigande, bara att kolla på videon för att förstå. Att låten tillhör det bästa hon gjort gjorde knappast saken sämre.
3. Einstürzende Neubauten - Headcleaner (Stockholm 7/11)
Så mycket stök och oljud och låten fortsatte i vad som kändes som en oändlighet. Jag lider med alla som var bakfulla på den spelningen, själv var jag det ej och njöt av varenda sekund.
2. Iggy & The Stooges - Shake Appeal (Göteborg 13/8)
Ett av världens häftigaste gitarriff lät ännu häftigare live, trots att gitarristen och resten av bandet sedan länge är till åldern komna. Gubbrock när den är som absolut bäst.
1. Dinosaur Jr. (Hässleholm 27/5)
Att välja ut en specifik låt är helt omöjligt när hela spelningen var så genomfantastisk. Sången försvann i gitarrbröl och det härjades alldeles lagom i publiken, vad mer kan man begära av dinosaurierna?
Anton:
7. A Place To Bury Strangers (Huskvarna 1/5)
Den bästa konserten under Popadelica stod denna trio för som närmast kan beskrivas som en garageversion av My Bloody Valentine.
6. Anna Ternheim - Min kropp är en bur (Göteborg 14/8)
Den enda spelningen av Ternheim under 2010 skedde på Way Out West-festivalen i Göteborg. Med ett helt nytt kompband bjöd hon bland annat på en strålande cover av Aracade Fires My Body Is A Cage.
5. bob hund - Tralala lilla molntuss (Hässleholm 28/5)
Som extranummer på Siestafestivalen spelade bob hund sin kanske absolut mest kända låt - publiken var i extas.
4. The Tallest Man On Earth - The Gardener (Göteborg 12/8)
Hela våren och hela sommaren väntade jag på att få se The Tallest Man On Earth live. Väl i Annedalskyrkan under Way Out West blev jag en aning besviken, ändå är konserten en av de största ögonblicken under 2010.
3. Jakob Hellman - Avundsjuk på dig (Kalmar 21/8)
En av mina önskningar inför 2010 var att Jakob Hellman åter igen skulle spela live. Att Hellman var helt malplacerad i den 80-talsfestival han var en del av gjorde föga när han spelade igenom hela sitt debutalbum på ett magnifikt sätt.
2. Mats/Morgan Band - En schizofrens dagbok (Göteborg 17/7)
Mats/Morgan Band på Nefertiti är en av de sjukaste konsertupplevelser jag varit med om någonsin. Sveriges kanske skickligaste musiker bjöd på två timmar jazz/funk-mangel av bästa sort.
1. Anna von Hausswolff - Old Beauty/Du kan nu dö (Malmö 7/5)
Efter en genomlyssning av von Hausswolffs debutalbum begav jag mig till Inkonst i Malmö för att se henne live. Efter låten Old Beauty/Du kan nu dö var jag fast.
onsdag 23 december 2009
Konsertögonblick 2009
Ett väldigt bra konsertår börjar gå mot sitt slut, och förhoppningsvis tar ett ännu bättre vid. Vi på Popbrus har gjort varsin lista på de sju största och bästa konsertögonblicken 2009.
Rasmus:
7: Sonic Youth – Expressway to yr skull (Siesta-festivalen 28/5)
När amerikanerna gned sina gitarrer mot allt och alla kunde jag inget annat än att stå där och fånle, även om det var allt annat än oväntat.
6: Navid Modiri & Gudarna – Skräcksvettfläckar (Emmabodafestivalen 31/7)
Konserten i sig platsar inte ens in bland årets tio bästa. Men ”Skräcksvettfläckar” bjöd på allsång och en dansande publik i julisolen.
5: My Bloody Valentine – Thorn (Way Out West 15/8)
Kanske inte det soniskt bästa på konserten i Slottsskogen. Men det visuella: wow. I bakgrunden visas en monotont surrealistisk film med en kvinna som gång på gång faller mot publiken. Och där går det soniska och visuella väldigt fint ihop.
4: The Lucksmiths – T-shirt Weather (Malmö 27/6)
Australiensarnas avskedsturné. Fint och festligt så att jag fortfarande ler vid blotta minnet. Men måste jag välja en låt så får det nog bli den gamla hiten ”T-shirt Weather”.
3: Perssons Pack – Stenad i Stockholm (Where The Action Is 12/6)
Jag hade inte förväntat mig mycket av spelningen i fråga. Ändå står jag där med tårar i ögonen när Per Persson sjunger om hur han blir lämnad av kvinnan i sitt liv. Och jag är inte ensam om det.
2: The Pains Of Being Pure At Heart – 103 (Emmabodafestivalen 1/8)
Årets bästa konsert. Lätt. Och här visade de att första epn och debutalbumet inte bara var lyckträffar. Nej, det nya materialet var precis lika bra. Precis lika distat. Och precis lika vackert.
1: Thåström / Anna Ternheim – Kärlek är för dom (Göteborg 2/7)
När Sveriges bäste sångare och tillika Sveriges bäste liveartist får sällskap av en körsångerska med sådan inlevelse får jag sådan gåshud, att jag fortfarande på väg hem från konserten, i ett kokande hett Göteborg, kan känna hur jag fryser. Över en timme efter att Ternheim lämnat scenen. Storslaget!
Jakob:
7. Tillbakakaka (IOGT-NTO, Växjö, 27/5)
Inte ett ögonblick utan en hel dag, men jag kan inte låta bli att nämna det här, alla inblandade gjorde ett fantastiskt jobb och bidrog till en underbar tillställning. För er som inte känner till detta underbara arrangemang så kan ni läsa lite om det HÄR
6. Animal Collective (Mejeriet, Lund, 5/3)
Brothersport svängde mer live än på skiva. Därmed inte sagt att den inte svänger helt otroligt i inspelad version.
5. The Pains Of Being Pure At Heart (Emmabodafestivalen, Emmaboda, 1/8)
Hade det varit för tio år sen så hade The Pains Of Being Pure At Hearts spelning varit en av de mest välbesökta på Emmaboda, nu är det inte tio år sen och publiken är inte heller speciellt stor. Men ack vilken trevlig spelning det bjuds på, speciellt låten Come Saturday, då den var en av få låtar jag faktiskt hade hört innan.
4. Freddie Wadling (Växjö Teater, Växjö, 26/2)
Freddies tolkning av Radioheads klassiker Creep rörde mig nästan till tårar. Överträffade orginalet med råge.
3. Electric Wizard (Kafé Deluxe, Växjö, 2/9)
Helt omöjligt att peka på ett speciellt ögonblick, då det var stämningen och volymen som var det viktiga. Men spelningen måste nämnas, så jag får väl säga låten Funeralopolis.
2. Ólafur Arnalds (Uppsala Konsert & Kongress, Uppsala, 25/9)
Låten Himininn er að hrynja, en stjörnurnar fara þér vel avslutar ordinarie set och får håren i nacken att resa sig. Få låtar klarar av artificiella röster, den här låten klarade det galant.
1. Sonic Youth (Siestafestivalen, Hässleholm 28/5)
Inledande Teenage Riot. Det var den första Sonic Youth-låt jag någonsin hörde och att de inledde med den värmde mitt hjärta. Visst fanns det stunder som var intressantare och rent musikaliskt mer tilltalande med den spelningen, men inget betydde lika mycket som det här. Som att vara 16 på nytt!
Anton:
7. Franz Ferdinand – Take Me Out (Hultsfredsfestivalen, 8/7)
Många journalister spottade galla över Franz Ferdinands spelning på Hultsfred. Jag tyckte däremot om det, det var tight, intensivt och ett härligt röj. Take Me Out var grädden på moset.
6. Emil Jensen – Igen (Växjö Teater, 23/9)
En låt som börjar som den mörkaste natten, men sen klarnar upp i ett ljus av hopp, Emil Jensen frambringade både gåshud och ett rus av goda känslor.
5. Wilco – Via Chicago (Way Out West, Göteborg, 14/8)
En till en början trevande konsert utvecklades till en av festivalens bästa. Toppen nåddes under låten Via Chicago där bandet bröt ut i ett häftigt noiseparti medan gitarristen och sångaren Jeff Tweedy lugnt fortsatte sin lugna folkrocklåt.
4. Snoddas – Prinsessor (Hultsfredsfestivalen, 8/7)
Jag har nog aldrig lett så mycket under en konsert som under Snoddas återförening på Hultsfred, och det var uteslutande basisten Anders Johanssons (Anders och Måns, Så funkar det mm.) förtjänst. När de drog igång trallpunkiga låten Prinsessor och Anders spelade så vildt så han tappade glasögonen visste glädjen inga gränser. Lars Winnerbäck fick för en gångs skull ses som en biperson på scen.
3. Anna Ternheim – Troubled Mind ( Växö Teater, 14/11)
En av de låtar jag önskade höra under kvällen, och min önskning uppfylldes redan efter första låten. Anna, ensam på en scen, byggde upp en melankolisk men ändå varm stämning mitt i det regnigaste november.
2. Monsters of Folk – The Big Picture (Fildelfiakyrkan, Stockholm, 19/4)
M. Ward, Jim James och Wills Johnson gick av scenen, kvar stod Conor Oberst och hans trogne vapendragare Mike Mogis, kanske den bästa musikduo som någonsin funnits. Förstaspåret på Bright Eyes-skivan Lifted, The Big Picture, var lika oväntat som helt otroligt fantastisk, och jag önskade att den kunde hålla på i ytterligare sex minuter, eller hela natten.
1. My Bloody Valentine – You Made Me Realise (Way Out West, Göteborg, 11/7)
My Bloody Valentine var anledningen till att jag åkte till Way Out West och mina förväntningar var skyhöga. Att bandet sedan kunde nå upp, och en bra bit över förväntningarna, speciellt med låten You Made Me Realise, ska de ha en stor, eller snarare gigantisk eloge för. Oljud, idel oljud slungades mot publiken, likt brusande och lugnande vågor mot en strand. Som en skäggig man i publiken uttryckte det ”Det är magiskt. Helt fucking magiskt”
Rasmus:
7: Sonic Youth – Expressway to yr skull (Siesta-festivalen 28/5)
När amerikanerna gned sina gitarrer mot allt och alla kunde jag inget annat än att stå där och fånle, även om det var allt annat än oväntat.
6: Navid Modiri & Gudarna – Skräcksvettfläckar (Emmabodafestivalen 31/7)
Konserten i sig platsar inte ens in bland årets tio bästa. Men ”Skräcksvettfläckar” bjöd på allsång och en dansande publik i julisolen.
5: My Bloody Valentine – Thorn (Way Out West 15/8)
Kanske inte det soniskt bästa på konserten i Slottsskogen. Men det visuella: wow. I bakgrunden visas en monotont surrealistisk film med en kvinna som gång på gång faller mot publiken. Och där går det soniska och visuella väldigt fint ihop.
4: The Lucksmiths – T-shirt Weather (Malmö 27/6)
Australiensarnas avskedsturné. Fint och festligt så att jag fortfarande ler vid blotta minnet. Men måste jag välja en låt så får det nog bli den gamla hiten ”T-shirt Weather”.
3: Perssons Pack – Stenad i Stockholm (Where The Action Is 12/6)
Jag hade inte förväntat mig mycket av spelningen i fråga. Ändå står jag där med tårar i ögonen när Per Persson sjunger om hur han blir lämnad av kvinnan i sitt liv. Och jag är inte ensam om det.
2: The Pains Of Being Pure At Heart – 103 (Emmabodafestivalen 1/8)
Årets bästa konsert. Lätt. Och här visade de att första epn och debutalbumet inte bara var lyckträffar. Nej, det nya materialet var precis lika bra. Precis lika distat. Och precis lika vackert.
1: Thåström / Anna Ternheim – Kärlek är för dom (Göteborg 2/7)
När Sveriges bäste sångare och tillika Sveriges bäste liveartist får sällskap av en körsångerska med sådan inlevelse får jag sådan gåshud, att jag fortfarande på väg hem från konserten, i ett kokande hett Göteborg, kan känna hur jag fryser. Över en timme efter att Ternheim lämnat scenen. Storslaget!
Jakob:
7. Tillbakakaka (IOGT-NTO, Växjö, 27/5)
Inte ett ögonblick utan en hel dag, men jag kan inte låta bli att nämna det här, alla inblandade gjorde ett fantastiskt jobb och bidrog till en underbar tillställning. För er som inte känner till detta underbara arrangemang så kan ni läsa lite om det HÄR
6. Animal Collective (Mejeriet, Lund, 5/3)
Brothersport svängde mer live än på skiva. Därmed inte sagt att den inte svänger helt otroligt i inspelad version.
5. The Pains Of Being Pure At Heart (Emmabodafestivalen, Emmaboda, 1/8)
Hade det varit för tio år sen så hade The Pains Of Being Pure At Hearts spelning varit en av de mest välbesökta på Emmaboda, nu är det inte tio år sen och publiken är inte heller speciellt stor. Men ack vilken trevlig spelning det bjuds på, speciellt låten Come Saturday, då den var en av få låtar jag faktiskt hade hört innan.
4. Freddie Wadling (Växjö Teater, Växjö, 26/2)
Freddies tolkning av Radioheads klassiker Creep rörde mig nästan till tårar. Överträffade orginalet med råge.
3. Electric Wizard (Kafé Deluxe, Växjö, 2/9)
Helt omöjligt att peka på ett speciellt ögonblick, då det var stämningen och volymen som var det viktiga. Men spelningen måste nämnas, så jag får väl säga låten Funeralopolis.
2. Ólafur Arnalds (Uppsala Konsert & Kongress, Uppsala, 25/9)
Låten Himininn er að hrynja, en stjörnurnar fara þér vel avslutar ordinarie set och får håren i nacken att resa sig. Få låtar klarar av artificiella röster, den här låten klarade det galant.
1. Sonic Youth (Siestafestivalen, Hässleholm 28/5)
Inledande Teenage Riot. Det var den första Sonic Youth-låt jag någonsin hörde och att de inledde med den värmde mitt hjärta. Visst fanns det stunder som var intressantare och rent musikaliskt mer tilltalande med den spelningen, men inget betydde lika mycket som det här. Som att vara 16 på nytt!
Anton:
7. Franz Ferdinand – Take Me Out (Hultsfredsfestivalen, 8/7)
Många journalister spottade galla över Franz Ferdinands spelning på Hultsfred. Jag tyckte däremot om det, det var tight, intensivt och ett härligt röj. Take Me Out var grädden på moset.
6. Emil Jensen – Igen (Växjö Teater, 23/9)
En låt som börjar som den mörkaste natten, men sen klarnar upp i ett ljus av hopp, Emil Jensen frambringade både gåshud och ett rus av goda känslor.
5. Wilco – Via Chicago (Way Out West, Göteborg, 14/8)
En till en början trevande konsert utvecklades till en av festivalens bästa. Toppen nåddes under låten Via Chicago där bandet bröt ut i ett häftigt noiseparti medan gitarristen och sångaren Jeff Tweedy lugnt fortsatte sin lugna folkrocklåt.
4. Snoddas – Prinsessor (Hultsfredsfestivalen, 8/7)
Jag har nog aldrig lett så mycket under en konsert som under Snoddas återförening på Hultsfred, och det var uteslutande basisten Anders Johanssons (Anders och Måns, Så funkar det mm.) förtjänst. När de drog igång trallpunkiga låten Prinsessor och Anders spelade så vildt så han tappade glasögonen visste glädjen inga gränser. Lars Winnerbäck fick för en gångs skull ses som en biperson på scen.
3. Anna Ternheim – Troubled Mind ( Växö Teater, 14/11)
En av de låtar jag önskade höra under kvällen, och min önskning uppfylldes redan efter första låten. Anna, ensam på en scen, byggde upp en melankolisk men ändå varm stämning mitt i det regnigaste november.
2. Monsters of Folk – The Big Picture (Fildelfiakyrkan, Stockholm, 19/4)
M. Ward, Jim James och Wills Johnson gick av scenen, kvar stod Conor Oberst och hans trogne vapendragare Mike Mogis, kanske den bästa musikduo som någonsin funnits. Förstaspåret på Bright Eyes-skivan Lifted, The Big Picture, var lika oväntat som helt otroligt fantastisk, och jag önskade att den kunde hålla på i ytterligare sex minuter, eller hela natten.
1. My Bloody Valentine – You Made Me Realise (Way Out West, Göteborg, 11/7)
My Bloody Valentine var anledningen till att jag åkte till Way Out West och mina förväntningar var skyhöga. Att bandet sedan kunde nå upp, och en bra bit över förväntningarna, speciellt med låten You Made Me Realise, ska de ha en stor, eller snarare gigantisk eloge för. Oljud, idel oljud slungades mot publiken, likt brusande och lugnande vågor mot en strand. Som en skäggig man i publiken uttryckte det ”Det är magiskt. Helt fucking magiskt”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
