Ikväll gör Comeback Kid sin enda spelning i Skandinavien på sin turné för att fira tio år sen de släppte Turn It Around, som blivit något av en klassiker inom melodisk hardcore. Men det är inte den plattan jag ser mest fram emot att höra låtar från, utan skivan efter, Wake The Dead, en skiva som för mig är omgiven av ett nostalgiskt skimmer. Det var plattan som visade för mig att hardcore varken måste vara old school eller macho för att vara förbannat bra.
För det här är lättsmält utan att bli mesigt, på precis rätt sätt. Plattan bjuder på trallvänlig låt efter trallvänlig låt, hockeykörer, göttiga riff och en alldeles lagom mängd breakdowns. Redan i inledande False Idols Fall sätts ribban otroligt högt med ett duktigt tempo och tuggande gitarrer som manar till mosh pit. Även när de drar ner tempot, som i The Trouble I Love och Partners In Crime så är det inte utan att behålla gunget som får dig att vilja banka skiten ur tomma intet.
Jag måste dock erkänna att Comeback Kid snabbt blev omsprungna av något hårdare hardcoreband, med Have Heart i spetsen och snart hade de fallit i glömska för min del. Fram till ikväll.
Missa för övrigt inte den smått fantastiska videon till titellåten.
Esther bildades i början av 00-talet av fem högstadiekillar i Växjö. Bandet fick snabbt uppmärksamhet och sågs tidigt som ett av de stora pophoppen från staden som nyligen satt sitt namn på musikkartan genom banden The Ark, Melody Club och numera bortglömda The Mo. Trots att alla tre banden spelade popmusik så hade de olika roller; The Ark var de glammiga som ägde de stora scenerna, Melody Club de prydliga med en förkärlek till discosynthar, och Esther var de kaxiga slynglarna vars konserter bäst hörde hemma i trånga källare där några bortglömda ackord eller sura sångtoner maskerades i svett, dans och galenskap. 
Inlägg
