Så här när våren äntligen är i antågande så kommer suget efter baktakt fram. Jag har arbetat mig igenom The Specials, Rasta Hunden och Eskalator, inget ont om dem men de passade inte årets solskenspromenader. Det var först när jag skalade av allt vad punkinfluenser heter och hängav mig åt den renodlade dansmusiken som polletten föll ner, The Skatalites ska det vara. Två ackord upprepade låten igenom, en blåsmelodi som sätter sig som klister och solo efter solo efter solo, vad mer kan man begära?
Treasure Island är en samling med en stor del av bandets äldre material, innan produktionen blev slätstruken och låtarna började kännas mer pop än innan. Det här är ska som det ska vara, pun intended. Det här är vad som blev startskottet för all ska, reggae, ragga, dancehall, dub, lovers rock, rocksteady och så vidare och så vidare. Det här är musik utan pretentioner, det är inget försök att skapa hitmusik, det är bara till för att få folk att svänga sina lurviga och det är bland de vackraste intentioner en musiker kan ha.
För många blir den här samlingen kanske lite väl mustig, 45 låtar utan någon överdrivet stor variation, så är det tvära kast och vers-refräng-musik du är ute efter så rekommenderar jag de tre banden jag nämnde i början. För alla som istället vill ta en sväng om till tonerna av riktigt duktiga musiker så är det här rätt skiva att göra det till, ett stycke musikhistoria som svänger mer än det mesta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar