Jakobs Musikhörna v. 44: Touché Amoré - Parting The Sea Between Brightness And Me

Converge släppte en av årets hittills bästa plattor i början av oktober och i december besöker de norden. Med sig har de bland andra Touché Amoré som släppte en av förra årets bästa hardcoreplattor, Parting The Sea Between Brightness And Me. Eller post-hardcore, screamo, vad fan du nu vill kalla det. Lagom ångestladdad skrikmusik med fantastiska texter.

Touché Amoré är knappast det hårdaste och mest macho band du kommer höra, men vem behöver sånt när man kan få melodier som gränsar till pop utan att för den sakens skull kännas för mesiga, en produktion som inte är skitig men inte kompromissat med intensiteten och en sångare som skriker utan att det känns krystat.

Det här är ett band som känns som ljusår från turnékollegorna i Converge, men ändå känns perfekt för att öppna för dem. Kan mycket väl bli två av vinterns bästa spelningar.

Topp 7: Tennis

Tennis är en trio från Denver som spelar 60-talsinspirerad indiepop. Debutalbumet Cape Dory släpptes 2011 och blev extra uppmärksammat då låtarna skrivits under en sju månader lång seglats på Atlanten. Uppföljaren Young And Old kom i februari i år och är aningen mer välproducerad samtidigt som låtarna inte håller lika hög lägstanivå som på debuten.

Veckans låt v. 44: EMA - Kind Heart

En av förra årets bästa skivor (femte plats på Popbrus lista) var en mörk historia. Det handlade om uppbrott och ljudbilden var karg och vass som knivar på sina ställen. Det lät som Thåströms senaste skivor, fast yngre och med en kvinna bakom mycken. Har ni inte lyssnat på Past Life Martyted Siants av EMA än? Gör det! När ni gjort det, ta del av denna 16 minuter långa b-sida, som även minner om Sonic Youth.

Veckans tips v. 44

Skivor:

Tredje och sista delen i trilogin är här! Hur ska det gå? Köp Kaizers Orchestras Violeta Violeta volume III så får du svaret.

På onsdag släpper Neil Young & Crazy Horse plattan Psychedelic Pill.

På fredag släpps The Lumineers självbetitlade skiva i Sverige. Läs mer om skivan här.

Mando Diao har tagit hjälp av Björn Olsson och har spelat in en skiva byggd på texter av Gustaf Fröding. Den släpps på onsdag.

Spelningar:

First Aid Kit är på turné. Stockholm och Cirkus besöks imorgon

På onsdag spelar Love Antell på Södra teatern i Stockholm.

Samma dag spelar även Club Killers på Debaser Slussen.

För den som är sugen på lite balkanbrass så spelar Boban & Marko Markovic Orchestra på Musikens hus i Göteborg på onsdag och på Göta Källare i Stockholm dagen efter.

Fatboy spelar på Pustervik i Göteborg på fredag.

Estländska Ewert And The Two Dragons spelar på Debaser Slussen på fredag och på Debaser i Malmö på lördag.
Skalla, sparka, sluta aldrig slå! För på fredag spelar Gatans lag på Debaser i Malmö.

Magnus Ekelund och Stålet agerar förband åt Markus Krunegård. På lördag ger de en egen spelning på Stadsteaterns foajébar i Göteborg.

El Perro Del Mar spelar på Inskonst i Malmö på fredag.

Månadens låtlista - Oktober

Nedan presenteras 20 nysläppta och bra låtar från oktober månad.

Rasmus:

The Mountain Goats - The Diaz Brothers
Getterna har släppt en ovanligt jämn skiva.

Tamaryn - Prizma
Årets shoegazeskiva.

Ulf Lundell - Redan där
"Inga fler kärlekssånger, inga fler om saknad och längtan"

Jason Lytle - Your Final Setting Sun
Grandaddys frontman är tillbaka, och han låter som... Grandaddy.

Jake Bugg - Lightning Bolt
Bugg har jämförts med Dylan. Han låter snarare som andra som jämförts med Dylan. Men bra är det.


Markus:

Taken By Trees – Dreams
Medryckande och lågmäld indietronica. En låt som verkligen är titeln trogen och är drömsk som få.

Noonie Bao – About to Tell
Bättre sent än aldrig. Tipsade tidigare i veckan om den akustiska versionen av denna låt, men även den lite fläskigare produktionen är örongodis.

Bat For Lashes – Laura
Förmodligen det spår som snurrat mest denna månad. Bat For Lashes är tillbaka med ett nytt album och refrängen i Laura träffade mig precis rätt. En stegrande ackordföljd, inga produktionsmässiga krusiduller och en grym sånginsats. Ja, vad ska man säga? Mästerligt!

Dinosaur Jr – Watch The Corners
Ett halvsågat album av kritiker, men jag kan inte låta bli att tycka om det grungeiga och tunga som ett avbrott. Precis lagom avvägt mellan smuts och finstämdhet och bonus för falsettkör.

Iris DeMent – Go On Ahead and Go Home
Legendar med bred repertoar breddar ytterligare med sitt nya albumsläpp. Jag får vibbar av Joni Mitchell, och det är aldrig fel.


Anton:

Old Kerry Mckee - Death, Oh Death
Från Old Kerry Mckees debutalbum Wooden Songs.

Benjamin Gibbard - Teardrop Windows
Bens första soloalbum blev lite av en besvikelse, men innehåller ändå flera ljusglimtar.

Beth Orton - State Of Grace
Ortons femte album kommer lägligt såhär på hösten.

Times New Viking - Sleep-In
Bandet som vägrar lämna sin lo-fi-pop, och det är väl lite av charmen med bandet.

Converge - Tender Abuse
Hardcore, kommentarer är överflödigt.


Jakob:

MellowHype - Monster
Odd Futuremedlemmarna har gjort det igen, nya plattan Numbers är över förväntan.

Trash Talk - Bad Habits
Även hardcoresnubbarna i Trash Talk, som är signade till Odd Future-records, har gjort bra ifrån sig den här månaden.

Anton Kristiansson - Din Alltid Alltid
I början av nästa år släpper Anton uppföljaren till debuten Och Jag, första låten tyder på storverk.

Kebnekajse - Vallåt efter Måns Olsson
Ett av få proggband som fortfarande släpper riktigt bra plattor.

Godspeed You! Black Emperor - Mladic
Världens kanske mest pretentiösa band är tillbaka, och som vanligt blir jag golvad.

Konsertrecension: Anna von Hausswolff, Växjö Teater, 25/10

Ännu en gång har jag blivit golvad av Anna von Hausswolffs musik. Igår kväll, i Växjös gamla teater, tog det inte många minuter av den suggestiva instrumentala inledningen innan att jag kände hur gåshuden började krypa utmed armarna. Tillsammans med fyra musiker målade Anna von Hausswolff upp ett gigantiskt och mörkt ljudlandskap i vilket två orglar stod för grunden och där trummor och distade elgitarrer tillförde nyanser och förändringar i arrangemangen. Framför allt visade gitarristen Daniel Ögren vilken enastående ljudkonstnär han är när han skapade ljud med sin gitarr som jag inte trodde var möjligt - allt ifrån distat oljud till drömska ljudmattor och mystiska percussion-liknande ljud.

Gårdagens spelning utgick uteslutande från Anna von Hausswolffs senaste skiva Ceremony. Trots att jag är mer förtjust i debutalbumet Singing From A Grave så förstår jag verkligen storheten med Ceremony, och denna storhet växer ytterligare när låtarna spelas live. När orgelns bastoner och trummornas pukor får hela kroppen att skaka, när de distade elgitarrerna tillsammans skapar spännande och mystiska harmonier och när Anna von Hausswolffs säregna sång fyller den gamla teaterlokalen, då undrar jag om musik kan bli mäktigare.

Under hela konserten spelas filmer upp på en duk bakom bandet. Under låten Liturgy Of Light projiceras till exempel en film på vad som ser ut som Anna von Hausswolff hållandes i två brinnande facklor i en mörk skog vilket skapar ett snyggt samspel med låten och dess titel. Detta är något som tillför något extra och skapar känslor som är omöjliga att återskapa när man lyssnar på låtarna hemma.

Hela spelningen fokuserar, på samma sätt som Ceremony, kring musiken och inte så mycket kring von Hausswolffs sång. Istället blir sången en ingrediens som höjer låtarna men som aldrig tar fokus från något annat. Det enda undantaget är egentligen låten Mountains Crave som är mer traditionellt uppbyggt kring von Hauswolffs sång, men även den låten byter mot slutet skepnad och går över i en lång instrumental del.

Det är svårt att plocka ut höjdpunkter från spelningen då det var spelningen som helhet som var den stora upplevelsen. Red Sun, Funeral For My Future Children, Sova, avslutande Goodbye och redan nämnda Liturgy Of Light är ändå låtar som etsat sig kvar i mitt minne lite extra.

Veckans skiva v. 43: Rowland S Howard - Pop Crimes

Det fanns en tid då Thåström tipsade om musik på sin hemsida. Med jämna mellanrum dök tre tips på låtar eller skivor. En av dessa gånger löd tipsen:




1. Rowland S Howard - Pop Crimes
2. Rowland S Howard - Pop Crimes
3. Rowland S Howard - Pop Crimes

Kommentaren som följde löd ungefär: "Nej, det har inte blivit fel, Pop Crimes är helt enkelt så bra". Och ja, det är den.

Tidigare i år kom skivan A Thing Called Divine Fits av Divine Fits. En jäkligt bra platta och bland låtarna som stack ut återfanns en sover. "Shivers" av The Boys Next Door. Ni som kan er Nick Cave vet vad det handlar om för låt. The Boys Next Door bytte nämligen namn till The Birthday Party efter första skivan. Författaren till låten heter Rowland S Howard, och han spelade även i Birthday Party innan han gick solo och "Shivers" är hans första kloakerna låt. Lite mer än 30 år senare kom Pop Crimes.

Pop Crimes är Howards sista platta innan han dog. Mycket möjligt är också att det är hans bästa. Hur låter det då? Ja, titeln sammanfattar musiken rätt bra. Det är pop, som bryter mot många av popens regler. Det är långa, mörka, monotona låtar. Ni som gillar de andra musikerna runt Birthday Party - Nick Cave, Blixa Bargeld och Mick Harvey (som även spelar på Pop Crimes) - eller Thåströms senare skivor, ni kommer även att gilla det här.

Jakobs Musikhörna v. 43: Pocahaunted & Robedoor - Hunted Gathering

Innan Bethany Cosentino började spela deppig solskenspop under namnet Best Coast så hade hon och vännen Amanda Brown ett experimentellt droneprojekt under namnet Pocahaunted.

 Hunted Gathering är deras splitplatta med dronebandet Robedoor och de båda banden kompleterar varandra väldigt bra. Pocahaunted bygger monotona ljudlandskap i ett makligt tempo och allt bäddas in i ett psykedeliskt skimmer med suggestiva röster och enformiga gitarrer, medan Robedoor satsar på mer brus och ännu större monotoni.

Topp 7: Negative Approach

Negative Approach var ett av de tidigaste hardcorebanden och definitivt ett av banden som hjälpte till att cementera en machoattityd inom stora delar av den hårdare punkscenen. Om det kan man säga och tycka vad man vill, men att Negative Approach fortfarande är ett av de råaste och hårdaste hardcorebanden av den gamla skolan.

Alla låtarna nedan är hämtade från skivan Total Recall som sammanfattade diskografi mellan 1981-84, de åren bandet var aktiva sin första vända. 2006 återförenades dem och har släppt en del grejer som inte riktigt håller måttet.

Veckans låt v.43: Noonie Bao - About To Tell

Det må vara i senaste laget att uppmärksamma fantastiska Noonie Bao här på Popbrus, men redan nästa vecka släpper hon sitt debutalbum - och förväntningarna är skyhöga. Svenska Noonie Bao har hyllats för sin utmärkande röst och diktion, och det är enkelt att förstå varför i låten About To Tell. Verserna är helt klart när hennes röst verkligen får skina i form av en svagt ettrig och sjukligt smittande melodi. Vad hennes album har att bjuda på återstår att se, men än så länge kan vi njuta av singlar och remixar. Veckans låt är just detta; en akustisk version av hennes första singel. Bortskalat är mycket överflöd, instrument och synthar. Kvar är en bedårande naken stämma och ett bra melodiarbete. Ibland är ett piano allt som behövs.



About to tell (acoustic live) by nooniebao

Veckans tips v. 43

Skivor:

Of Montreal släpper skivan Daughter of Cloud soma är fylld av rariteter.

Tracey Thorn släpper nya skivan Tinsel and Lights.

Andrew Bird har redan släppt skivan Break it Yourself i år. Nu kommer ännu en: Hands of Glory.

Hisingens stolthet Graveyard släpper i veckan albumet Lights Out.

Proggarna i Kebnekajse släpper ny platta, Adventure heter den.

Lars Demian släpper nytt, Svenne Tills Du Dör.


Spelningar:

How To Dress Well bjuder på lo-fi-r'n'b i veckan. Imorgon besöker han Inkonst i Malmö och på onsdag spelar han på Färgfabriken i Stockholm.

Härliga The Levellers kommer till Sverige för spolningar i veckan i Malmö (tisdag), Stockholm (torsdag) och Göteborg (fredag).

The Vaccines kommer till Sverige för spelningar i Stockholm (fredag), Lund (lördag) och Göteborg (söndag).

Anna von Hausswolff fortsätter sin turné och spelar i Växjö på torsdag, Stockholm på fredag och Göteborg på lördag. Bror Gunnar Jansson är förband.

The Raveonettes fortsätter att leverera finfin noisepop. På torsdag spelar de på Debaser Slussen.

Lars Demian firar nya plattan med releaseparty på Södra Teatern i Stockholm på tisdag.

För den som är sugen på klezmer så spelar Klezmatics på Södra Teatern på onsdag.

Veckans låtlista v. 42: Indie

Förra veckans låtlista fokuserade på personerna bakom mixerborden, idag är vi tillbaka på andra sidan. Veckans lista går tillbaka till Popbrus rötter, nämligen indiemusiken. Indie är ett begrepp som många av oss förknippar med sötsliskig pop men indie rymmer mycket mer än så. Indie är en förkortning av independent musik och kan vara allt från killen som sitter hemma och mixar sin första demo som signade band på mindre skivbolag. Det som förenar dem är deras småskalighet och strävan att gå mot vad som är mainstream. Vi presenterar i veckan fyra olika grenar av indie-genrens breda spektrum.
 
Markus (Indie-rap):

Cunninlynguists – Love Ain't
Söderns stoltheter i den amerikanska hiphop-kulturen. Började underground och har på senare år nått stor framgång.

Cyne – Soapbox
Socialpolitisk rap på independentbolag. Delade ut sin senaste platta gratis, fysiskt och online.

Blue Scholars – No Rest For The Weary
Medelklass hiphop med högskoletouch. Inte helt vanligt, men ack så lyckat i detta fall.

Grieves – Bloody Poetry
En klar favorit som figurerat underground. Känd för schyssta beats och pricksäkra hooks.

Jedi Mind Tricks – The Deer Hunter
Vinnie Paz säregna rapstil och röst har lett independentduon Jedi Mind Tricks till över en halv miljon sålda album.


Jakob (Indietronica):

Baths - Animals

Indietronica är en smått ovärd genre, då den kan innefatta allt från relativt renodlad samplerelectronica...

Postal Service - The District Sleeps Tonight

...till vanliga poplåtar med elektroniska bakgrunder.

The Books - All Bad Ends All

Att genren innefattar en hel del otroligt spännande band råder det dock ingen tvekan om...

Blithe Field - In The Moonlight

...med allt från små youtubehypade artister...

Black Moth Super Rainbow - Spinning Cotton Candy In A Shack Made Of Shingles

...till nästintill sönderhypade indiestorheter.

Rasmus (Indie-folk):

Andrew Jackson Jihad - Survival
Låten har gjorts av både Andrew Jackson Jihad och Ghost Mice. Avgör själva vilken version som är bäst.

Dr Dog - The Breeze
Mysfolk.

Elliott Smith - All Cleaned Out
"Here come your pride and joy / The comic little drunk / You call your boy"

The Head And The Heart - Honey Come Home
Gillar ni Bright Eyes, gillar ni förmodligen det här.

The Decemberists - Billy Liar
Inte bara ett av indiefolkens bästa band, utan rent av ett av världens bästa band.

Veckans skiva v. 42: Old Kerry Mckee - Wooden Songs

När jag summerade Hultsfredsfestivalen 2011 så var en av de största överraskningarna Old Kerry Mckee som ensam med en gitarr, en bastrumma, en tamburin och en gammal vinylspelare skapade skränig, gnisslande och brusig blues och folk i klassisk amerikansk stil. Det kändes så äkta så att jag inte förrän halvvägs in i spelningen förstod att Old Kerry Mckee var från Sverige.

För några veckor sedan släppte Old Kerry Mckee sitt debutalbum Wooden Songs på det lilla skivbolaget The Greatest Records. Skivan går i precis samma stil som jag beskrev ovan och innehåller åtta låtar. Trots att Old Kerry Mckee gör sig bättre live än på skiva så är det fortfarande en stark debut med höjdpunkter som Death, Oh Death och F.l.o.r. Med den brusiga och skitiga ljudbilden och den hest skrikande sången är det svårt att inte dra paralleller till det punkiga folkbandet O'Death.

Jakobs Musikhörna v. 42: Hanna Hirsch - Gå Hem Över Himlen

På Hanna Hirschs last.fm-sida står Vånna Inget högst upp på listan över liknande artister. Det är kanske inte så konstig, båda banden ägnar sig åt melodiös och poppig punkmusik med en lätt aura av hopplöshet och båda banden har även en kvinna på sång. Men där Vånna Inget drar mer åt new wavehållet drar Hanna Hirsch åt popen, utan att för den sakens skull kännas speciellt lättsamt eller glättigt. Nej, det finns snarare något nattsvart och nästintill desperat över musiken. Men framför allt är det vackert, så hjärtskärande vackert.

Gå Hem Över Himlen släpptes förra året och var första livstecknet efter att bandet sades vara nedlagt, nu är det bara att vänta på nästa.

Topp 7: Nick Cave & The Bad Seeds

Med texter om Gud, mord, kärlek och döden och med musik som rör sig från pianoballader och bredbent rock till cirkusstämning och monotont malande. Här finns helt enkelt något för alla. Och då har vi inte nämnt rösten och det faktum att bandet släppt 14 album. Här har ni i alla fall en introduktion:

Veckans Låt v. 42: Vince Guaraldi Trio - Linus & Lucy

Veckans låt är för mig nostalgi i sin renaste form. När jag var liten så älskade jag Snobben, det gör jag visserligen fortfarande, men kanske inte i samma utsträckning nu som då. Även om jag föredrog seriestripparna framför tv-serien och filmerna så fann jag mig alltid sittandes framför tv:n när det råkade vara på.

När jag blev något äldre slutade jag titta på det, jag läste fortfarande serien, men tv-serien hade inte längre samma dragningskraft. I samma veva började jag oftare och oftare bli påmind om en låt som jag verkligen inte kunde minnas var jag hört. Efter något år eller så zappade jag av en slump förbi ett avsnitt av Snobben och fick höra låten igen. Mina eftersökningar ledde mig fram till Vince Guaraldi Trio som gjort soundtracket och låten Linus & Lucy, lyckan var gjord. Sen dess har jag både börjat titta på Snobben igen och blivit hänförd av soundtracket. Nu är det er tur.

Veckans tips v. 42

Skivor:

Jason Lytle från Grandaddy solodebuterade härom året. Skivan var ingen höjdare, det var däremot Grandaddys spelning i Malmö i somras. Nu är det upp till bevis när andra soloskivan Dept. of Disappearance släpps i veckan.

Bat For Lashes nya skiva The Haunted Man släpps på onsdag.

Death Cab For Cuties sångare Ben Gibbard släpper sitt första soloalbum på onsdag. Former Lives heter det.

Come Home To Mama heter Martha Wainwrights nya skiva som släpps på onsdag.


Spelningar:

Två av Sveriges just nu bästa liveband och tillika bästa punkband spelar tillsammans på Debaser Slussen på fredag. Så är ni i Stockholm, missa för allt i världen inte Vånna Inget och Knivderby!

På torsdag spelar Anna von Hausswolff på KB i Malmö.

På fredag spelar Daniel Gilbert med band på Pustervik i Göteborg. Förmodligen kommer en rad låtar från det kommande albumet att spelas.

Veckans låtlista v. 41: Producenter

De finns där på varje skiva, men vi tänker sällan på dem: producenterna. När Bob Dylan i början på "To Be Alone With You" säger "Is it rolling Bob?" syftar han givetvis på producenten Bob Johnston. Popbrus väljer den här veckan att fokusera på fyra olika producenter: Tony Visconti, Glen Locket, Charles Peterson och Jari Haapalainen:


Rasmus (Tony Visconti):

T Rex - Get it On
Han producerade ofta T Rex, bland annat den klassiska skivan Electric Warrior...

Iggy Pop - Funtime
...men även skivan The Idiot som Ian Curtis sägs ha lyssnat på när han tog sitt liv...

The Stranglers - Golden Brown
...denna klassiker med The Stranglers...

Manic Street Preachers - Empty Souls
...denna halvdana platta med MSP...

Morrissey - On The Streets I Ran
...och så givetvis Morrisseys skiva Ringleader of the Tormentors. Kanske för att Morrissey är ett stort fan av T Rex.


Jakob (Glen Locket):

Black Flag - Six Pack

Spot, eller Glen Lockett som han egentligen heter, var producent på legendariska punkbolaget SST Records...

Saccharine Trust - I Have...

...vilket innebar att han producerat några av de viktigaste släppen inom amerikansk punk, hardcore och alternativrock.

Descendents - I'm Not A Punk

Bland annat Descendents fantastiska debutplatta...

Minutemen - Bob Dylan Wrote Propaganda Songs

...ett flertal av Minutemens album...

Hüsker Dü - Celebrated Summer

...och båda Hüsker Düs mest klassiska album, New Day Rising och Zen Arcade.

Markus (Charles Peterson):

The Afghan Whigs – Gentlemen
Smutsigt, tungt och dynamiskt - precis som grunge ska vara.

Beat Happening – Angel Gone
Låten ger mig Magnetic Fields-vibbar, lite oväntat. Svårt att höra att
Nirvana och Foo Fighters producent ligger bakom detta lilla
mästerverk.

Fastbacks – Believe Me Never
Fuzzeffekter och dubbelpedal. Det är rå 90-talspunk, och riktigt bra
sådan dessutom!

Jale – Storm
Den mest melodiska låten av mina fem. Ena foten i grungen och andra i
alternative/rocken.

Love Battery – Far Gone
Här kan man ana Nirvana i soundet. Love Battery uppnådde aldrig samma
kommersiella succé, men skapade ändå några riktigt välsmidda låtar.


Anton (Jari Haapalainen):

The (International) Noise Conspiracy - Capitalism Stole My Virginity
Bandets kanske mest kända låt, och det är den med rätta.

Moneybrother - It's Been Hurting All The Way With You Joanna
Nästa år firar Anders Wendin tio år under namnet Moneybrother. Denna låt är hämtad från debuten.

The Concretes - You Canät Hurry Love
Victoria Bergsmans röst gör sig galet bra i The Concretes.

The Tiny - Dirty Frames
Aningen teatralt, men det är ju själva grejen med The Tiny.

Camera Obscura - Let's Get Out Of This Country
Silkeslen indiepop. Finns det något finare?

Veckans Skiva v. 41: Saccharine Trust - Paganicons

Knappt 18 minuter, åtta låtar, det är allt som behövs för att bevisa att Saccharine Trust var (eller är, om man får tro deras wikipediasida så existerar de fortfarande) ett av världens bästa post-hardcoreband. Med dissonanta gitarrer, monoton bas och en aura av desperation och hopplöshet så är det lätt att förstå varför Kurt Cobain rankade Paganicons som den nionde bästa plattan någonsin.

Hela plattan skulle kunna beskrivas som ett sederat Dead Kennedys, och det menar jag på det absolut mest positiva sätt.

Jakobs Musikhörna v. 41: VA - Tallahassee Turns Ten och The Mountain Goats - Tallahassee

Den femte november är det tio år sen en fantastisk platta gavs ut, nämligen Tallahassee av The Mountain Goats. Detta firar skivbolaget (eller?) Crooked Neighbor med att släppa hyllningsskivan Tallahassee Turns Ten, med bland andra Kimya Dawson, Andrew Jackson Jihad och Bomb The Music Industry!, de sistnämnda med en låt som inte ens figurerar på Tallahassee till att börja med.

Allt på plattan är inte jättebra, det måste understrykas, men det är alltid kul med hyllningsplattor, åtminstone för att höra hur andra tolkar musiken. Men om ni inte är intresserade så länkar jag även originalet. Mycket nöje.

Topp 7: Best of Seattle Hip hop

Veckans topp sju blandar och ger fräsch och varierad hiphop direkt från USA:s västkust. Seattle och Portland, eller delstaterna Washington och Oregon, sprudlar båda av fantastisk musik och fullkomligt spyr ur sig hits. På senare år har många flyttat just till dessa områden för att bosätta sig i ett kreativt område bland likasinnade, vilket delvis förklarar den grymma musikmaskin som skapats i de respektive områdena. Dagens lista snöar dock in sig specifikt på Seattle och dess hiphop för att sammanställa en gungande och verbalt oslagbar spellista.

Veckans låt: The Raveonettes - Young And Cold

Det danska indierockbandet The Raveonettes har släppt sex studioalbum och kan därmed ses som veteraner i sin genre. Förra månaden släppte de skivan Observator på vilken Young And Cold är öppningsspåret.

På Young And Cold blandas lika delar popmelodi och noisig bakgrund till en fin fusion. Det kan dras en rad referenser till nutida band som The Pains Of Being Pure At Heart och Beach Fossils. Det finns även stora likheter med gamla storheter som the Jesus and Mary Chain, The Velvet Underground och Sonic Youth.

Veckans tips v. 41

Skivor:

På måndag släpper hardcoreveteranerna i Converge nya plattan All We Love We Leave Behind.

På onsdag släpps skivan Protect The Forest av jazzbandet Klabbes Bank.

Spelningar:

På fredag spelar Love Antell, från Florence Valentin, på Pustervik i Göteborg

På fredag är det dags för Malmö Hardcorefestival på Bryggeriet. Under två dagar spelar 16 band, bland annat Popbrus-favoriterna Vånna Inget och Bäddat för Trubbel.

Nashville Pussy spelar på Strand i Stockholm på lördag, det är kanske inte så spännande, men snubben som agerar förband är, Bob Wayne.

Anna von Hausswolff beger sig till norra Sverige och spelar i Skellefteå, Umeå och Luleå på torsdag, fredag och lördag.

Veckans Låtlista v. 40: Hastighet

Hastighet, hur ska man motivera det? Det är gött när det går fort, det är skönt när det går långsamt? Nej, det blev dåligt. Vi struntar i det här och går direkt på listan.


Markus:

Mos Def – Speed Law
En låt om att följa hastighetslagarna och att sakta ned. Eller...
"Relax, pump the brakes
You're speeding money
You'll smash your whole shit up (slow down)"

The Kinks – Supersonic Rocket Ship
Grov kontrast till tidigare spår såväl i hastighet som i genre. Take a trip in my supersonic rocket ship. Jo tack.

Radiohead – The Tourist
Måhända ett av Radioheads svagare spår, men med en textrad som följande är det svårt att inte älska det:
"Sometimes I get overcharged
That's when you see sparks
You ask me where the hell I'm going
At a thousand feet per second"

Yamon Yamon – Fast Walker
Är det ens möjligt att göra en bra låt om något så tråkigt som gång? Riffet i denna låt svarar ett rungande JA på den frågan.

Good Shoes – A Thousand Miles An Hour
Flygplanshastighet i låtform från Good Shoes, komplett med gitarrspår nog för att tillfredsställa även den törstigaste gitarrdyrkaren.


Anton:

Okkervil River - The Velocity Of Saul At The Time Of His Conversion
En fin låt från bandets andra album.

John Prine - Speed Of The Sound Of Loneliness
Ibland kan Prines musik låta lite väl sliskig, men vissa låtar är bättre än Dylans.

Monsters Of Folk - Slow Down Jo
M. Ward står för denna vaggande folksång

Dungen - Vara snabb
Kan det vara Sveriges bästa band, alltså rent objektivt?

The Lumineers - Slow It Down
Låten är hämtad från bandets debutalbum som med största sannolikhet kommer knipa en plats över årets bästa skivor.

Rasmus:

Flogging Molly - Speed of Darkness
Från bandets senaste skiva med samma namn som låten.

Jay Farrar & Ben Gibbard - One Fast Move Or I'm Gone
Låten och skivan som låten är hämtad från är baserad på rader ur Jack Kerouacs bok Big Sur.

Elvis Costello - A Slow Drag With Josephine
Lite höstmys från höstmysig gubbe.

KSMB - Tidens tempo
Och så får ni lite svensk punk som handlar om varför svensk punk lät som den lät.

Amadou & Mariam - Sénégal Fast-Food
Lite snabb mat med Amadou, Mariam och Manu Chao.


Jakob:

U.S. Bombs - Jaks
Punk om att åka bräda i ett rasande tempo:
"Go, 45 M.P.H
Go, down hill on a skate"


The Modern Lovers - Roadrunner
"Roadrunner, roadrunner
Going faster miles an hour
Gonna drive past the Stop 'n' Shop
With the radio on"

Teenage Fanclub - Speed Of Light
Lite klassisk indie passar bra såhär till helgen.

The Mormones - 140 mph
Skramlig och snabb punk, precis som det ska vara.

Fu Manchu - King Of The Road (live)
"The universal eyes tell me where to go
White line movin' slow
Million miles an hour headfirst and alone
All I got is tuck and roll"

Veckans skiva v.40: Man & Ghost - Shoutalong

 Okej, så det kanske inte är ett album. Men en skiva är det likväl, även om den bara har ett spår. Man & Ghost släppte förra året EP:n Noir Hill och följer i år upp den med låten Shoutalong. Det är långt ifrån lika lågmält och tyst längre utan mer, som titeln indikerar, en låt man vill skrika med till. Bandet har rötter i folk och singer/songwriter och kombinerar här detta sound med lite poppigare influenser. Det hela görs grymt övertygande med en smart och tempofylld låt som resultat. Nu tycker jag visserligen att bandets tidigare EP också hade ett flertal förtjänster och förtjänar att lyssnas igenom, gärna omedelbart. Frågan är vilket spår man väljer till en fullängdsskiva, men oavsett vägval är det album att se fram emot. Skrik med lite till Shoutalong och när du tröttnat, om du någonsin gör det, plocka fram Noir Hill och låt pulsen gå ner lite - allt till välljudande toner och melodier.

Shoutalong by Man & Ghost

Skivrecension: Lars Bygdén - LB

Lars Bygdéns tredje soloskiva LB är på flera sätt intressant redan innan man har hört en enda ton från den. Att skivan finansierats genom sponsring (eller tiggeri som Bygdén själv kallar det) är kanske inte så anmärkningsvärt i dessa dagar, men att det är TV-profilerna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson som stått för fiolerna är desto mer uppseendeväckande. En annan sak som får mig att höja på ögonbrynen är att skivan producerats av Tobias Fröberg - en person som mitt musikhjärta har klappat lite extra för sedan SVT-serien Sapmi Sessions där han producerade samtliga låtar. Slutligen höjs spänningen genom att skivan gästas av Christian Kjellvander, samt genom medverkande av en rad andra etablerade musiker som man kan härleda till diverse konstellationer.

Vid en första genomlyssning av LB tycker jag att Lars Bygdéns sånguttryck låter oroväckande likt Tomas Andersson Wijs. Men ju mer jag lyssnar desto mer glider de två sångarnas uttryck ifrån varandra (gudskelov). Skivan höjer sig för varje genomlyssning och de stilfulla och långsamma låtarna växer ju mer man lyssnar efter detaljerna i arrangemangen. Vissa låtar, som I Belive In You, balanserar dock stundtals till att bli aningen sega, men detta vägs upp med råge av höjdpunkterna My Visitor, Broken och tolkningen av Syd Barretts låt Dark Globe. Sammanfattningsvis är LB en av de bättre svenska skivorna i genren som närmast kan beskrivas som melankolisk folkpop.

Popbrus presenterar: Bror Gunnar Jansson - Ain't No Grave (Gonna Hold My Body Down)

Det är med stort nöje som Popbrus idag inviger det nya momentet "Popbrus presenterar" vilket i praktiken innebär att vi filmar ett band eller en artist som spelar en låt i en skön miljö

I denna första episod presenteras enmannabandet och den autentiske bluesmusikern Bror Gunnar Jansson. Inspelningen skedde under en lite småkall och regnig majdag i Göteborg då vi mötte upp Bror Gunnar vid det gamla monumentet som i folkmun än idag kallas för Lyckholms Bryggerier. Låten som spelas är There Ain't No Grave (Gonna Hold My Body Down) som troligtvis skrevs på 1930-talet men som blivit mest känd genom en version av Johnny Cash. Om ni vill höra mer från Bror Gunnar Jansson så finns han debutalbum på Spotify (länk). En recension av skivan kan läsas här.


Länk till videon: Bror Gunnar Jansson - Ain't No Grave (Gonna Hold My Body Down)

Jakobs Musikhörna v. 40: Godspeed You! Black Emperor - Yanqui U.X.O.

Godspeed You! Black Emperor är kanske världens pretentiösaste band inom världens pretentiösaste genre, postrock. Just därför älskar jag dem. Symfoniska crescendon byggs upp i vad som tycks vara evigheter, underliga monologer vävs in i musiken, med förstapressen av en platta skickades tillplattade mynt med, direkt från tågrälsen utanför deras replokal.

Det är tio år sedan Yanqui U.X.O. släpptes, igår släpptes deras första skiva sen dess. Än så länge säljs den dock bara på bandets spelningar, men inom två veckor så släpps den även till oss andra.

Topp 7: Weezer

Weezer var nog det bandet som i min ungdom ledde mig bort från den käcka skatepunken och in i indiepopens förlovade land. Trots att bandet har släppt nio album så är låtarna till denna Topp 7 hämtade från endast de tre första av dem - Den självbetitlade blå skivan från 1994, Pinkerton från 1996 och Den självbetitlade gröna skivan från 2001. För några år sedan kändes det som att Weezer var ett av alla de band som borde ha lagt av när de fortfarande hade hedern i behåll (många av deras skivor är under all kritik) men deras senaste album är ändå ett fall framåt, men tyvärr bara ett litet. Njut istället av sju av de bästa 90-talsindierocklåtarna nedan! (ja, en av dem är från 00-talet)

1. The Good Life
2. In The Garage
3. Undone -- The Sweater Song
4. Paperface (länk)
5. Pink Triangle
6. Across The Sea
7. Photograph

Veckans låt v.40: Andrew Jackson Jihad - Unicorn

För mindre än två månader sedan, närmare bestämt den 7 augusti, tipsade Jakob om skivan denna låt är tagen från. Det kan tyckas allt för nyligen för att det ska vara lönt att tipsa om igen. Jag är av motsatt åsikt: om någon missade detta sist, är det synd och skam. Varenda läsare av denna blogg borde ta till sig den låt, denna skiva och dessa band. Även om Jakobs inlägg var kort, så fick det i alla fall mig på fall. Och i dennes anda tänker jag både hålla mig kort och låta låtens text tala för sig. Bara läs följande utsökta rader folkpunkpoesi:

"And i'd like to build a giant machine
that crushes the mountains and burns all the trees
and pees in the desert and dries up the seas
and melts all the ice caps and makes nature bleed
cause i want nature to suffer
and i want nature to cry
and i want nature to spit in my mouth
and i want nature to die
and i want to be a big ball of meat
that bees can buzz around and eat
and feast on my liver and rot out my teeth
and chew on my eyeballs until i'm deceased
cause i deserve displeasure
and i really want to cry
and i think you should spit in my face
because i am a werewolf"