2012 har, för min del, till stor del varit de säkra kortens år, vilket även reflekteras i min, jag erkänner, relativt tråkiga lista. Borträknat Death Grips, vilka i och för sig inte bara släppte ifrån sig ett utan två av årets bästa album, så är det inte mycket som känns speciellt spännande. Men vad gör det när gamla band släpper bra skivor? Visst, chansen är stor att jag har missat en hel del blivande klassiker när jag istället gottat ner mig i Spiritualizeds opiatmjuka psychgospel och låtit Converge återuppväcka intresset för kaotisk hardcore, men dessa skivor kommer nog göra sig hörda förr eller senare i vilket fall. Kanske har jag rentav gått och blivit konservativ i mitt musiklyssnande på äldre dar och omedvetet börjat tänka att det var bättre förr, men om det gamla är så här bra så kan jag inte säga att det gör mig något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar