Nästa lördag gör ett av Sveriges mest inflytelserika band sin sista spelning, åtminstone för den här gången. Efter en misslyckad USA-turné la Refused ner 1998. Samma år som de släppte The Shape Of Punk To Come, en skiva som förbisågs av många när den kom och efter bandets uppbrott vann den respekt den faktiskt förtjänar. Men även resten av bandets diskografi förtjänar att uppmärksammas, speciellt den två år tidigare plattan Songs To Fan The Flames Of Discontent, som visade ett Refused på väg från den renodlade hardcoren på väg mot vad som skulle komma att bli The Shape Of Punk...Songs... innehåller några av bandets absolut finaste stunder och redan i och med inledande Rather Be Dead har skivan gett valuta för pengarna. Så jävla bra är den låten och resten av skivan är inte mycket sämre, trettio minuter av det hårdaste svensk musikindustri någonsin producerat, med tuggande gitarrer, Dennis Lyxzéns karakteristiska röst, fantastiska trummor och stundtals löjligt snygga basfigurer.
Visst, det ska erkännas att Songs... kanske inte känns lika helgjuten som The Shape..., där den sistnämnda känns som en väl utstuderad helhet känns Songs... mer "bara" som en samling förbannat bra låtar, The Shape... drar åt olika håll medan Songs... är rakare, mer direkt. Om The Shape Of Punk To Come var ett manifest så var Songs To Fan The Flame Of Discontent gatstenen genom rutan, för att säga det sådär lagom revolutionsromantiskt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar