Det börjar bli lite uttjatat att dra jämförelser mellan Jason Pierce, huvudmannen bakom namnet Spiritualized, och Lou Reed. Men det är en sån lätt jämförelse att göra, bägge har en känsla för både pumpande rock och hjärtskärande vackra ballader, oljud och finstämdhet, men alltid med en melodikänsla bortom denna världen. Största skillnaden mellan de båda torde vara att Pierce, till skillnad från Reed, har en konstant hög nivå på allt han ger ut.Och det är nästan det som är Sweet Heart Sweet Lights stora problem, att den är för jämnbra. Varenda spår är magnifikt för sig, vilket gör helheten till en väldigt jämn lyssningsupplevelse. Här finns inga toppar och inga dalar, allt, då menar jag ALLT, är fruktansvärt bra. Från inledande (jag räknar bort introt då det inte är en riktig låt, om än en väldigt fin inledning) dängan och tillika första singeln Hey Jane till avslutande So Long You Pretty Thing så håller musiken otrolig kvalité, vilket gör det lite mindre spännande skiva än det skulle kunna vara. Jag uppskattar dynamik i kvalité, när det finns några spår som är sådär extra bra och några som man tycker är lite, lite sämre än.
Därmed inte sagt att någon borde undvika den här skivan på grund av det, för alla med minsta intresse av popmusik borde åtminstone ge plattan en chans. Pierce med kompani skämmer nämligen lyssnaren med småpsykedelisk och symfonisk pop av absolut högsta grad. Oavsett om det är enformigt hamrande av två ackord som i Headin' For The Top Now, där Pierce bevisar att han behärskar monotonin på ett sätt som få gör, eller som i finstämda balladen Freedom, där ett sparsmakat stråkarrangemang höjer en redan underbar låt till nya höjder.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar