Múm är ett band i förändring, deras sockersöta electronica har bytts ut mot minst lika sockersöt popmusik. Själv gillade jag dem bättre när de inte ägnade sig åt sång och konventionell låtuppbyggnad. Därmed inte sagt att deras nya musik är dålig, tvärt om, men det känns inte lika säreget längre.
Sing Along To Songs You Don't Know är den Isländska gruppens sjätte fullängdare. Sen starten har medlemmar bytts ut, och kanske är det just därför som musiken tagit en annan vändning på de två senaste skivorna. 2007 års Go Go Smear The Poison Ivy var ett stort steg bort från electronican, även om en del elektroniskt fanns kvar, och skivan var istället fylld med poplåtar, vissa briljanta, andra mest utfyllnad, men på det stora hela en helt okej skiva. På det här släppet har Múm förfinat denna nya popådra. Där föregångaren ofta var bombastisk och blev lite för mycket, så går den nya skivan lite mer under devisen "less is more". Sången får ta större plats, stråkarna spelar ofta en viktig roll, men utöver det så plockar bandet fortfarande in precis vad de känner för, må det vara ukelele, slagverk, melodica eller diverse elektroniska grejer, dock aldrig mer än vad som behövs.
Även låtarna känns starkare än de på Go Go Smear The Poison Ivy, allt känns välarrangerat och planerat. Tempot på skivan är överlag ganska lågt, små popballader som svämar över av små mysiga melodier och vackra körer. Det känns som att Múm den här gången har gått in i studion och vetat exakt hur det ska låta, vilket känns nytt för att vara dem. Och det funkar, det här är en betydligt bättre platta än föregångaren. Den känns mer genomtänkt, mindre spontan, men på ett väldigt bra sätt. Chansen finns dock att om du gillar deras tidigare electronicagrejer så tycker du inte alls om den här, för skillnaden är trots allt stor. Visst kan man fortfarande höra att det är samma band, men det handlar trots allt om en helt annan genre numera.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar