Veckans Skiva v. 2: Freddie Wadling - The Dark Flower (Den Mörka Blomman)

Om man inte känner till Freddie Wadling sen innan så är det inte mycket som fångar ens intresse för att kolla upp The Dark Flower (Den Mörka Blomman). Till att börja med så är titeln rent fruktansvärd, inte i det att själva namnet är dåligt utan det att det först står på engelska och sen på svenska inom parentes. Det har dock sin förklaring i att skivan innehåller två skivor, en på svenska och en på engelska, men det rättfärdigar fortfarande inte titeln. Även omslaget känns intetsägande, en hopkrupen Freddie och det är typ allt. Inte ens namnen på gästartisterna lockar en, AK von Malmborg, Anna Ternheim, Magnus Calsson, Elle-Kari Larsson och Meja, inget som direkt får en att köpa en skiva på måfå. Synd bara att alla som avfärdar skivan på dessa premisser går miste om fantastisk musik.

Om man däremot känner till Freddie Wadling sen innan så har man nog hört att han flera gånger kallats Svergies bästa rocksångare och dylikt och även om man inte delar de åsikterna så är det svårt att komma ifrån det faktum att hans röst är bland de bättre i Sverige, oavsett genre. Den trollbinder vare sig den väses fram eller bjuder på skönsång. Men Freddies sång är bara ett skäl att lyssna på skivan. För faktum är att musiken trollbinder minst lika mycket som rösten. Inledande Jennifer, Ditt Hår Brinner är en tolking av tyska krautrockarna Fausts låt Jennifer som funkar lika bra på svenska som på engelska. Fler tolkingar finns även på skivan, Café Cosmopolite är från början en gammal Imperiet-dänga som Freddie gör långt mycket bättre än originalet. Även I Himlen (Lady In The Radiator Song) är en tolkning, från filmen Eraserhead av David Lynch, som även den funkar lika bra på svenska som på engelska. Utöver detta så rör det sig främst om ballader på skivan, men väldigt finstämda sådana.

Den enda låten som riktigt sticker ut är avslutande Kira-Kira - A Collection of Sketches and Improvisations som är precis vad det låter som. Men trots känslan av ofärdighet som genomsyrar låten så är det den som verkligen imponerar och skvallrar om en experimentlusta hos Freddie som inte riktigt får utrymme på den här plattan, vilket är synd. För även om skivan som helhet är underbar från början till slut så skulle det vara kul att höra vad Wadling skulle åstadkomma med fria tyglar, utan ett stort skivbolag som la sig i. Kanske kan man hoppas på att EMI ger honom större spelrum till nästa platta. Men känner jag Freddie rätt så kommer vi få vänta på den ett bra tag till.

Lyssna på The Dark Flower (Den Mörka Blomman) på Spotify!