Månadens låtlista - Augusti

Nedan följer femton av de bästa och mest intressanta låtarna som släpptes under augusti.


Rasmus:

James Yorkston - Spanish Ants
Yorkston är tillbaka och det är precis lika mysigt som vanligt.

Divine Fits - Civilian Stripes
Superindiegruppen Divine Fits debutplatta var förvånandsvärt bra.

Eugene McGuinness - Harlequinade
Här har ni elektronisk indie när den är som bäst.

Wild Nothing - Nocturne
Nya plattan var ingen höjdare, men titelspåret sätter sig.

Spider Bags - Keys to the City
Riktigt mysig röjig musik. Kan vara månadens bästa skiva.


Jakob:

Dan Deacon - True Thrush
Elektronisk galenskap från fantastiska plattan America.

Holy Konni - Wua Fua Sua Rave
Växjös främste chipmusikers senaste lgpt_princess är helt klart värd ett par genomlyssningar.

Converge - Aimless Arrow
Från kommande plattan All We Love We Leave Behind som släpps 9e oktober.


Valgeir Sigurðsson - Big Reveal24 september släpper islänningen albumet Architecture Of Loss.


Rangda - Majun
Med medlemmar ur Six Organce Of Admittance och Sun City Girls så är det inte konstigt att det låter så bra.



Anton:

Bill Fay - This World
För några veckor sedan släppte Fay sitt första album på 40 år. På This World gästas han av Jeff Tweedy från Wilco.

Flock Of Dimes - Curtain
Jenn Wasner från Wye Oak jobbar vidare med sitt soloprojekt Flock Of Dimes. Curtain är hennes andra singel. 

Ben Gibbard - Teardrop Windows
Teardrop Windows är förstasingeln från Ben Gibbards första soloalbum som släpps i oktober.

Dylan LeBlanc - The Ties That Blind
På LeBlancs andra album har han i mångt och mycket övergett den folkton han lade an på debutalbumet och blivit lite deppigare, svårare och tyvärr även segare.

Poor Moon - Holiday
Sub Pop har levererat ännu ett guldkorn.

Veckans skiva v. 35: Vånna Inget - Jag ska fly tills jag hittar hem

Sommaren har i mångt och mycket präglats av Vånna Inget. Det började med att jag åkte till Säljeryd för att se de småländska skåningarna. Glädjen de utstrålade från scenen spred sig till publiken. Därefter har jag röjt med vänner till dem i både Östersund och Malmö. Och lika glad har jag blivit varje gång. Stått och skrikit mig hes till låtar som "Allvar", "Som man lever", "Våra drömmars död" och "Snabbare". Jag har sett bandet spricka upp i stora leenden när smålänningarna skrikit efter den sistnämnda låten. Det har blivit ett internskämt mellan dem och oss. Och inte minst har jag stått sena sommarnätter med vänner och även där skrikit mig hes till låtarna.

Tidigare i år släppte bandet en ep, som bland annat innehåller fantastiska låten "Våra drömmars död".
I dagarna släppte de även en video med ep:ns titelspår. Där har de samlat klipp från konserter från hela året. Och där kan ni se halva Popbrus dansa loss till tonerna av ett av Sveriges just nu bästa live-band. Lyssna på skivan. Titta på videon. Och dröm er tillbaka till sommaren. "Sommaren lever" som många (enligt bandet själva) tror att låten "Som man lever" egentligen heter.

Veckans låt v.35: Ben Kweller - In Other Words

Serendipity – att snubbla på en trevlig överraskning – är ett ord vi saknar i svenskan. Likväl passar det sig väl här. Denna låt hittade jag när jag var tillfälligt insnöad i hiphop-träsket och plötsligt hörde en avskalad och oväntad sampling. Ben Kwellers träffsäkra pianoslinga har samplats av artister som Dessa och Talib Kweli, och man förstår snabbt varför. Låten är helt enkelt byggd runt slingan och låter emellanåt som såväl Elliott Smith, i hans glansdagar, fast med vindar av Death Cab For Cutie.  En sådan kombination kan knappast slå fel.

Ben Kweller - In Other Words by blaavinyl2

Veckans tips v. 35

Skivor:

Britt Daniel från Spoon och som också spelat med Bright Eyes, samt Dan Boeckner från Handsome Furs och Wolf Parade har gått samman och bildat Divine Fits. I veckan kommer debutplattan A Thing Called Divine Fits.

Wild Nothing är med ny platta: Nocturne heter den.


Spelningar:

På fredag och lördag invaderar Brooklyn-banden Debaser. Det blir spolningar på Slussen, Medis och i Malmö. Uppträder gör bland annat Crystal Stils, The Hold Steady, Blonde Redhead och DIIV.

På torsdag spelar Thåström i Västerås. Missa inte detta om ni befinner er i gurkornas stad.

Och på fredag spelar Leonard Cohen på Gamla Ullevi. Ack så dyrt, men ack så bra.

På söndag spelar The xx på Berns i Stockholm.


Övrigt:

På tisdag delas årets Polarpris ut till Yo-Yo Ma och Paul Simon. Några som kommer spela under ceremonin är First Aid Kit, Jojje Wadenius och Ale Möller Band.

Veckans låtlista v. 34: Gud

Mycket kan sägas om Gud, men det mesta är väl redan sagt. Så vi ger er lite nice musik om honom/henne istället:



Rasmus:

Ebba Grön - Häng Gud
Tidiga Thåström vet i alla fall vad han tyckte om gud.

Perssons Pack - Det var han
Persson möter Gud.

Joan Baez - God is God
En av världshistoriens vackraste röster.

Gang Gang Dance - God's Money I
Efter tre ganska vanliga låtar får ni lite knas också.

Hefner - God is on my Side
Från plattan Breaking God's Heart, som sångaren i bandet, Darren Hayman, numera skäms över.


Jakob:

The Beach Boys - God Only Knows

Världens kanske vackraste kärlekslåt.

God Is An Astronaut - All Is Violent, All Is Bright

Om gud nu finns så hoppas jag han kommer i form av ett irländskt postrockband.

Bad Religion - God Song

Punkvärldens kanske mest välformulerade ateister är ett måste på den här listan...

Slayer - Disciple

...likaså valfri låt från plattan God Hates Us All av Slayer.

Iron & Wine - God Made The Automobile

Efter en punklåt och en thrashdänga så passar det sig att avsluta min del med något lite lugnare.

Anton:

Monsters Of Folk - Dear God (Sincerely M.O.F.)
Öppningsspåret till bandets hittills enda skiva.

Anna Ternheim - God Don't Know
Att vissla melodier har sällan känts så passande som i denna låt.

The Pogues - If I Should Fall From The Grace With God
En av The Pogues absoluta höjdpunkter!

Theresa Andersson och Tobias Fröberg - God's Highway
Fröbergs låt fick en ny skepnad när Theresa Andersson tog över sången - vackert.

The Flaming Lips - Can't Stop The Spring
Från albumet Oh My Gawd!!!... Flaming Lips.

Veckans skiva v. 34: Ane Brun - Spending Time With Morgan

I söndags spelade Ane Brun på Stortorget i Malmö under den pågående Malmöfestivalen och hon gjorde ett starkt intryck på mig. Ackompanjerad av dubbla trumset, cello, piano och körer framfördes hennes låtar med otrolig dynamik och mycket mer suggestivt än på skiva. Allra bäst blev de låtarna som Brun inte spelade gitarr på. Hon kunde då röra sig fritt på scenen och samtidigt fokusera helt på sången.

Jag har svårt att undvika att dra paralleller mellan Ane Brun och Lykke Li. De båda har förvånansvärt lika ljudbilder med stort fokus på bombastiska trummor och fantasieggande arrangemang. Men när Lykke Li befinner sig i det mörkaste svarta är Ane Brun mer upplyftande, något som skulle kunna symboliseras av hennes, kvällen till ära, vita klädnad.

Skivan Spending Time With Morgan är Ane Bruns debutskiva från 2003. Fokus på skivan ligger på sången som backas upp av sparsamma arrangemang - alltså inte alls så som jag har beskrivit ovan. Den visar att det finns två sidor hos Ane Brun, dels den lugna och trygga som man hör på Spending Time With Morgan, och dels den mer vågade och storslagna som hon visar när hon spelar live med ett fullt band i ryggen. Mitt tips blir att ta del av båda sidorna!

Jakobs Musikhörna v. 34: Alarm Will Sound - Acoustica: Alarm Will Sound Performs Aphex Twin

Det här är, tro det eller ej, en samling nästan helt akustiska Aphex Twin-covers framförda av en tjugo man stor kammarorkester. Låtarna är tagna från albumen Selected Ambient Works Volume II, Richard D. James Album och Drukqs. Med tonvikt på blås, stråkar och kanske framförallt slagverk levererar Alarm Will Sound imponerande tolkningar som är så väl välarrangerade som imponerande.

Topp 7: Frank Turner

För drygt ett år sedan gjorde Frank Turner sin debut på den här bloggen. Sedan dess har han varit flitigt förekommande. Och med rätta. Frank är killen som gick på Eton, tröttnade och blev punkare. Men han bytte stil och blev snarare trubadur. Men som han själv sjunger:

"And punk rock's in the ink that's in my skin,
The attitude's in every song I sing"

Och nedan följer hans sju bästa låtar:

Veckans Låt v. 34: Bonzo Dog Band - Readymades

I helgen besökte jag en mindre festival i de norrländska skogarna som en vän ställde till med. Enda bokade musikakten var min gode vän, och ibland även Popbrusskribent, José Soracha. Jag vet inte vilken gång i ordningen det blev jag såg honom på scen, men eftersom den här spelningen till stor del byggdes kring önskemål så passade jag på att önska en gammal favorit som han brukade spela för några år sen, eftersom den har vissa likheter med hans låt Bortstött. Men eftersom mitt önskemål ej blev uppfyllt så passar jag på att skriva om låten här istället. Så lyss nu till Bonzo Dog Bands fantastiska Readymades.

Bonzo Dog Band, även kända som The Bonzo Dog Doo-Dah Band, är ett humoristiskt konstskoleband som blandar genrer hej vilt. Tack vare tv-serien Do Not Adjust Your Set,  där bland andra Eric Idle, Terry Jones och Michael Palin som senare ingick i Monty Python, medverkade, nådde gruppen en bred publik. På scen har gruppen fått hjälp av storheter som Paul McCartney, Elton John och Eric Clapton, för att nämna några.

Med akustisk gitarr, elbas och trombon byggs en lätt melankolisk ballad upp. En nonsentext sjungs och allt är frid och fröjd.

Veckans tips v. 34

Spelningar:

Malmöfestivalen tuffar på och bjuder på bland andra Anna Ternheim, Loney Dear, Grandaddy, Vånna Inget, Little Dragons, Bror Gunnar Jansson, VED och bob hund.

På fredag är det dags för årets upplaga av Popaganda i Stockholm. Damien Rice, iamamiwhoami, Dungen, Thåström och Korallreven är några av de som spelar.



Skivor:

Bloc Party släpper sitt nya album Four på onsdag.

Samma dag släpper Yeasayer skivan Fragrant World. 


Övrigt:

Veckans låtlista v. 33: Skägg

Skägg, denna underbara ansiktsbehåring. Värmer när det är kallt, erbjuder förvaringsutrymme för småsaker och så ser det ju så förbannat mysigt ut också. Så därför bjuder vi på tio låtar om detta manligaste av manliga attribut.


Jakob:

The Beards - If Your Dad Doesn't Have A Beard, You've Got Two Mums
Är de bra? Inte jätte. Är de roliga? Inte direkt så att man viker sig, men en lista om skägg måste ändå innehålla minst en låt med The Beards.

Räfven - Bra Dag För Skägg
Varje dag är en bra dag för skägg och varje dag är en bra dag för Räfven.

Gus Gus - Ladyshave (Fully Bearded)
Isländsk electronica av det mer tillbakalutade slaget.

Heinekent - You're Sober But Why?
En liten blinkning till Napalm Deaths stänkare Suffer så här på fredagen. Från plattan skäggig och fet.

Wilco - Bob Dylan's 49th Beard
Jag trodde aldrig jag skulle tipsa om Wilco här, men nu blev det trots allt, med en fin liten visa om Bob Dylans skägg.


Anton:

Band Of Horses - Blue Beard
När jag tänker på skägg så tänker jag på Band Of Horses.

Devendra Banhart - This Beard Is For Siobhan
Från Banharts hyllade skiva Rejoicing In The Hands från 2004.

Blur - Beard
Ett instrumentalt stycke musik som inte låter speciellt mycket Blur.

The Beach Boys - Santa's Beard
När det soliga surtbandet från Kalifornien sjunger om tomten blir man mer sugen på sommar än vinter.

Jonas Knutsson och Mats Öberg - Jagad i hissen
Låten kom till efter att Mats drömt att han blev jagad i en hiss av en man med brinnande skägg.
 

Veckans Skiva v. 33: Los Campesinos! - Hold On Now, Youngster...

Los Campesinos! är ett popband från Cardiff, Hold On Now Youngster... är deras debutplatta från 2008 och den är fantastiskt bra. Med glockenspiel, stråkar, synthar, gitarr, bas, trummor och sång bjuder de på tolv låtar, ofta ganska hetsig, gladpop med tweevibbar.

 Redan med inledande Death To Los Campesinos! är jag fast, det är lagom gulligt, lagom mycket driv och melodier som sätter sig som klister på hjärnan. Från början till slut är skivan fylld av just dessa sockersöta popmelodier som vägrar lämna mitt huvud, nästan varje låt har någon som sätter sig och jag går som ett lallande fån i dagar efteråt och sjunger små snuttar. Speciellt nämnda Death To Los Campesinos!, Don't Tell Me To Do The Math(s), My Year In Lists och You! Me! Dancing! etsar sig fast i mitt medvetande. Och det är bra så, de får gärna stanna.

Jakobs Musikhörna v. 33: The Modern Lovers - The Modern Lovers

The Modern Lovers var ett garagerockband bildat av Jonathan Richman. Så här efter hans fantastiska spelning på Way Out West i helgen så förtjänar han lite uppmärksamhet. Trots att många inte känner till honom så har desto fler hört honom, då han medverkar i, inte bara på soundtracket utan även i filmen, Den Där Mary, och låtarna som figurerar i den var även de som lockade flest jubel på helgens spelning. Att M.I.A. citerat låten Roadrunner i sin låt Bamboo Banga borde även det gett herr Richman lite uppmärksamhet, men trots detta verkar han vara oförtjänt förbisedd. Därför tipsar jag om The Modern Lovers självbetitlade debut, som borde vara ett måste i alla med det minsta intresse för rockhistoria.

Topp 7: Saddle Creek Records

Skivbolaget Saddle Creek Records grundades 1993 i Omaha i Nebraska av bland andra bröderna Justin och Conor Oberst och Mike Mogis. Under de snart 20 åren som bolaget funnits har otaliga skivor med ett stort antal band släppts vilket gör det svårt att göra en lista med guldkornen. Jag har därför begränsat mig genom att förbise alla projekt av Conor Oberst, som Bright Eyes, Desaparecidos, Commander Venus och Park Ave., och även försökt titta bakom de mest kända banden som Rilo Kiley, Cursive och Azure Ray. Listan blev därför lite av en presentation av Saddle Creeks mindre kända band.



1. Neva Dinova - Brooklyn
2. Georgie James - Places
3. The Rural Alberta Advantage - Don't Haunt This Place
4. Broken Spindles - Move Away
5. Beep Beep - Electronic Wolves
6. Now It's Overhead - Let Up
7. The Faint - I Disappear

Veckans låt v. 33: Jens Lekman - I Know What Love Isn't

Måndagen den tredje september släpper Jens Lekman det nya albumet I Know What Love Isn't vilket blir hans tredje i ordningen. Jens skriver själv följande om den kommande skivan:

"I Know What Love Isn't is my debut album. After spending a decade making records of loosely connected stories and sounds I finally made an album with one story instead of ten. A story that is not new, but essentially human. The story of the grey areas of love that you have to excavate and explore, using the process of elimination, to maybe not find out what love is, but at least get a bit closer."

Titelspåret med en tillhörande video släpptes i fredags och bjuder inte på några egentliga överraskningar. Paul Simon-vibbarna från An Argument With Myself är utbytt till förmån för ett klassiskt Lekmansound med mjukt stråkarrangemang, reverbdränkta "oooh"-körer och klockspel.

Veckans tips v. 33

Spelningar:

På fredag drar Malmöfestivalen igång. Höjdpunkter denna veckan är bland andra Deportees och Tant Strul på lördag och Ane Brun och Our Broken Garden på söndag.

På torsdag spelar Taxi Taxi! på Debaser Slussen. Myspys i huvudstaden.

Loosegoats spelar i Stockholm på fredag. 

Skivor:

Dylan Leblanc släpper det nya albumet Cast The Same Old Shadow på fredag.

Veckans låtlista v.32: Rymden

Veckans låtlista är ämnad att spegla människans fantastiska eskapader utanför vår jord. NASA lyckades i veckan få hem bilder från mars och fler rymdäventyr lär det bli. För att hylla denna bragd kommer här lite spejsad musik om rymden!

Markus:

Nick Drake – Pink MoonFantastiskt spår av Nick Drake. En klassiker som denna sitter aldrig fel på någon lista.

The Byrds – Eight Miles High
Ytterligare ett klassiskt band, men kanske inte en lika klassisk låt. The Byrds är mer kända för spår som Turn!Turn!Turn! och Mr.Tambourine Man.

Pixies – Planet Of Sound
Kanske inte Pixies bästa spår, men det är rymdinspirerat och märkligt samtidigt som det är intressant och stundtals riktigt bra. 

Young Galaxy – WE HAVE EVERYTHING
Hårt och elektroniskt. Passande för något nytänkande och nyskapande.

Lord Huron – Into The Sun
En märklig, men trevlig, låt om att åka iväg. Men helst inte in i solen.


Jakob: 

bob hund - Det Är Nu Det Börjar"Även Sverige ligger i rymden, det är allmänt känt, nu ska jag halvera mitt allvar, till hundra procent"

The Flaming Lips och Lightning Bolt - I'm Working At Nasa On AcidNasa har ju varit i ropet de senaste dagarna, så vad passar då bättre än en låt om dem?

Kyuss - Space CadetGöttiga riff i sakta tempo känns i min bok ganska rymdigt.

Hella - Friends Don't Let Friends WinFrån plattan There's No 666 In Outerspace kommer denna The Mars Volta-doftande noiserock.

Talking Heads - Moon RocksLäser för tillfället David Byrnes bok Bicycle Diaries, så att tipsa om hans gamla band Talking Heads känns ganska självklart. Även boken är att rekommendera.


Rasmus:

Perssons Pack - 20 dagar 20 nätter

Fin låt om en man som tar hand om en nioårig pojke han inte gillar, i hopp om att återse pojkens mamma. Vad sjutton de ska i ett rymdskepp att göra vet jag inte.

MJ Hibbett & The Validators - Here Come The Dinosaurs

En av förra årets mest spelade låtar hos mig. Från skivan Dinosaur Planet.

Hefner - Alan Bean

Om fjärde mannen på månen.

Space Age Baby Jane - Crazy Diamonds

Lite elektroniskt att dansa till så här på fredagen.

John Grant - Outer Space

Finstämt från ett av guldkornen från 2010 (skivan Queen of Denmark).

Veckans skiva v. 31: Vostok 5

En skiva med konst och musik om människor och djur i rymden, visst låter det bra?
Det är det också. Och det handlar om verkliga händelser. Mycket ryska kosmonauter och rymdhundar blir det.
Jag halkade in på skivan då Darren Hayman från Hefner bidrar med två låtar (av nio) här. Båda avhandlar två hundar var. Den första handlar om Veterok och Ugolyok och den andra om Belka och Strelka. Men när de omsjungs översätts deras namn till A breeze, A little piece of coal, A little arrow och A little squirrel, som deras namn tydligen betyder. Ni ser: man lär sig mycket här!

Men även musikaliskt är detta en fröjd. I alla fall om ni gillar indiepop och Darren Hayman. Medverkar gör även Tigercats, Fever Dream, Hexicon och Robert Rotifer.

Trots att det var Hayman som fick mig att skaffa den här skivan så tillhör hans låtar skivans svagaste. Istället är det Rotifer och Tigercats som gör skivans bästa låtar. De förras "The Cosmonaut Who Never Flew" handlar om två kosmonauter, där den ena blev berömd och den andra aldrig fick komma iväg. I låten sitter han kvar på jorden och dricker vodka och är bitter. I Tigercats "Sometimes I Hit London" möter vi Wernher von Braun som byggde Saturn V som satte människan på månen. Men innan det byggde han V-2-raketen till nazisterna: "I aim for the stars /.../But sometimes I hit London". Att sedan flera av de personer som förekommer på skivan återkommer i flera av låtarna är ett stort plus. Så lyssna nu, och skaffa sedan skivan, så får ni lite konst...

Titta in på Popbrus imorgon igen om ni vill läsa mer rymdrelaterat.

Jakobs Musikhörna v. 32: Andrew Jackson Jihad & Ghost Mice

På grund av för lite sömn den senaste veckan så är veckans musikhörna något oinspirerad. Men som plåster på såren så får ni istället två band istället för ett.

Andrew Jackson Jihad och Ghost Mice är två riktigt bra folkpunkband. Kort sagt är det akustisk musik som ofta går fort, det är väl främst det som gör det punk, men också jävligt bra. Det här är en splitskiva med de båda.

Topp 7: Burning Heart Records

Jag har Burning Heart Records att tacka för mycket när det kommer till min musiksmak. Utan dem hade jag antagligen inte fastnat lika hårt för skatepunk, hardcore och ska som jag gjort. Några av mina absoluta favoritband någonsin har släppt plattor där och utförsäljningen av gammal merchandise stod i princip för alla mina hoodies och t-shirts på högstadiet, varav somliga fortfarande används flitigt. Här är en hyllning till sju riktigt grymma band som jag har Burning Heart att tacka för.

1. Refused - Rather Be Dead
2. Satanic Surfers - Hero Of Our Time
3. Millencolin - Bullion
4. Monster - Ex Factor

5. Breach - God Forbid
6. Chickenpox - Rob A Bank
7. 59 Times The Pain - Don't Belong Here

Tre år med Popbrus!

Idag fyller Popbrus tre år vilket vi firar med att lista några av de finaste musikögonblicken under de gångna åren.

Rasmus:

Skiva:
Allo Darlin' - S/T
Det är sällan en debut knockar så totalt som den här, både på skiva och live. Det är indiepopeufori precis så som man vill ha den, och skivan är fortfarande lika fantastisk som när den kom för två år sedan. Länk.

Låt:
Darren Hanlon - Scenes from a Separation
Darren återkom efter några års tystnad, men något var inte som det skulle. Det var mörkare. Men efter ett tag insåg man hur jävla bra det ändå var. Här har ni en kille som åldras med värdighet! Länk.

Konsert:
The Decemberists, Glasgow 5/3/2011
Kanske både första och sista gången jag någonsin kommer att få se detta band. Men sådan spelglädje det var, och publiken kunde varenda textrad. En spelning som var för bra för att den ens skulle ta sig till Sverige, med ett band som inte bara stod rakt upp och ner och spelade. Här har ni mallen för hur en perfekt spelning ska göras. Länk.


Anton:

Skiva:
jj - n° 2
2009 släppte det då mycket hemlighetsfulla och mystiska bandet jj sitt debutalbum n° 2. Stilfulla arrangemang, snygga melodier och en ljudbild som starkt påminner om The Tough Alliances glansdagar fick mig, och många med mig, på fall. Länk.

Låt:
O'Death - Bugs
Det sju man starka folkbandet från Brooklyn överraskade när de släppte sitt fjärde album 2011. Den smutsiga och gnissliga ljudbilden vi vanligtvis förknippat med bandet hade borstats av och blivit mer välpolerad och stilig. Bugs var en av förra årets absolut bästa låtar. Länk.

Konsert:
Anna von Hausswolff, Inkonst, Malmö, 7/5/2010
En ljummen vårdag 2010 följde jag med min bror till Inkonst i Malmö för att se den skivdebuterande Anna von Hausswolff. I efterhand ser jag spelningen som en av de bästa jag har varit på. Länk.


Jakob:

Skiva:

The Flaming Lips - Yoshimi Battles The Pink Robots
Gång på gång återkommer jag till den här skivan, gång på gång inser jag att jag helt glömt bort hur bra den faktiskt är. Yoshimi Battles The Pink Robots är en av mina absoluta favoritskivor, med sina elva perfekta låtar så är det i princip så nära man kan komma fulländning. Att skivan innehåller både pop och brus gör det även till en perfekt skiva att tipsa om så här på treårsdagen. Länk.

Låt:

Rasta Hunden - Mina Polare
Jag måste ta tillfället i akt och tipsa om ett av mina absoluta favoritband. Rasta Hunden kom från Sundsvall och släppte 1980 sin självbetitlade debutskiva som även blev deras enda, men det kan vara den enda svenska platta som helt kommit undan med att blanda ska och punk. Mina Polare är låten som nästan alltid går hem. Länk.

Konsert

Einstürzende Neubauten, Cikus, Stockholm, 7/11/2010

Det här var andra kvällen på deras trettioårsturné och som vanligt levererade industityskerna en fantastisk spelning. Oljud och primalrock i en härlig kombination. Headcleaner och Silence Is Sexy lever fortfarande kvar som något av det bästa jag någonsin upplevt på en scen. Nu är det bara att hoppas på att de fortsätter i trettio år till och snart kommer tillbaka till oss här i norden. Länk.

Markus:

Skiva:
Weezer - Pinkerton
Inte nog med att det är en bra skiva, utan dessutom är det en sann och äkta recension med hög igenkänningsfaktor. Att läsa inlägget får mig att rota fram skivan i hyllan och dra på mig lurarna för att försvinna in i Weezers dimma av självömkan. Förbannat bra! Länk.


Mitt i all festlighet kan vi även berätta att arbete med en ny hemsida har påbörjats och att det i och med den kommer ske en hel del förändringar - mer om det senare i höst!

Veckans låt v.32: Caroline Smith & The Good Night Sleeps - Tanktop

Veckans låt kom jag över väldigt slumpartat. När jag klickade mig djupare och djupare i hip-hopträsket kring Seattle hamnade jag plötsligt på Dessa Darling från Minneapolis och därifrån hittade jag denna pärla. Caroline Smith & The Good Night Sleeps inspireras av Conor Oberst, Elliott Smith och annan härlig folk men ger det en poppig twist. Lyssna gärna på fler låtar, en låt gör bandet inte rättvisa. Det är mångfacetterat och stundtals strålande!


Tanktop - Caroline Smith & The Good Night Sleeps by The Good Night Sleeps

Veckans tips v. 32

Spelningar:

På torsdag drar Way Out West igång igen. Höjdpunkter är bland annat Billy Bragg, Jonathan Richman, Refused, Blur, Best Coast, Adolecsents, Deportees, Thurston Moore, Mogwai och First Aid Kit.

Men redan på tisdag tjuvstartar de. Då spelar Thurston Moore på Pustervik i Göteborg.

På fredag spelar Moneybrother i Varberg. På Majas vid havet, var annars?

Den kommande helgen anordnas festivalen Rainbow Fields i Orsa. Spelar gör bland andra Anna Ternheim, Invasionen och Samling. 

Skivor:

Eugene McGuinness släpper nytt album i veckan. Han har bland annat jämförts med Beck, Damon Albarn och Televsion Personalities.

Veckans låtlista v. 31: "Postpunk"

Post-punk är förvisso en genre, men en spretig och relativt intetsägande sådan. Men då post-punk betyder efter punken, så har vi här tagit oss friheten att tolka begreppet lite annorlunda. Nedan bjuds femton låtar med artister som en gång var punk, men inte längre är det. Och visst, lite regelrätt postpunk blir det, men även trubadurer, folkmusik och twee.



Rasmus:


Frank Turner - Substitute
Spelade tidigare i Million Dead, och visst märks det att punken fortfarande flyter i hans blod?

Traste Lindéns Kvintett - En gång till
Steget från Traste och Superstararna till Traste Lindén kvintett kan tyckas långt. Men Traste bemästrar båda stilarna med stil.

Magazine - A Song From Under The Floorboards
Steget från Buzzcocks till Magazine är dock inte lika långt. Men så mycket bättre Buzzcocks var. Det här är dock en pärla.

The Pogues - House of the Gods
Shane McGowan sjöng tidigare i The Nipple Erectors som bytte namn till The Nips.

Moustache of Insanity - The Punks Are Writing Love Songs
Nik Vestberg I Moustache of Insanity (och numera Fulhäst) var en gång i tiden punkare.


Jakob:

Docenterna - Varma Öl Och Kalla Element

Bandet hette från början Docent Död, sen sadlade de om och blev ett ganska sliskigt, men fortfarande trevligt, popband.

Di Leva - Dansa Din Djävul

Hela sveriges rymdblomma spelade tidigare i bandet The Pillisnorks.

The Evens - You Fell Down

Bandet består av Ian MacKaye, känd från Minor Threat och Fugazi, och Amy Farina från The Warmers. Tillsammans gör de pop med endast gitarr, trummor och sång.

Johan Johansson - Va?!

Var tidigare trummis, gitarrist och huvudsaklig låtskrivare i KSMB, ett av sveriges absolut bästa punkband, men är numera främst trubadur.

José Soracha - Stå Still, Vi Laddar Om

José Soracha, eller Josef Söreke som han egentligen heter, sjöng tidigare i psykpunkbandet Kennel & Kebab som för tillfället ligger på is.

Markus:

Nikola Sarcevic – Love Is Trouble
Millencolinsångaren Nikola Sarcevic startade 2004 ett sidoprojekt från punkrocken. Lite oväntat var det ett folkaktigt country-sound som kom ur högtalarna, men punkrötterna levde kvar.

Lars Winnerbäck – Strimmor
Även här gick tidiga punkaren Winnerbäck från det hårda till den folkliga vispoppens värld. Här hörs klara punkinfluenser.


Joy Division – Dead Souls - 2007 Re-mastered
Joy Division gick från ett ruffigt punk-sound till det som blev grunden för Goth.

Lou Reed – Walk On The Wild Side
Säg en genre Lou Reed inte har varit inne och påverkat på något sätt. Han och Iggy Pop har kallats punkens farfäder, och även om jag tycker det är en överdrift så går det inte att förneka Lou Reeds inflytande även i denna genre.

Agent Bulldog – Disappear
Reidar Assine har medverkat i en hel drös punkband genom åren, men har på senare år vikit av lite från genren till ska-punk. Här med bandet Agent Bulldog.

Veckans skiva v.31: Seapony - Go With Me

 Tro det eller ej, men idag lämnar jag allt vad elektronisk musik heter på hyllan och flyttar blicken västerut från Toronto och Kanada. Idag handlar det istället om ny twee-pop från Seattle (mitt andra musikaliska kärleksbarn till stad). Bandet Seapony debuterade 2011 på SubPop Records med skivan Go With It, och även om skivan har  ganska stora brister så finns det några guldkorn om man skrapar på ytan.


Den största kritiken som framförts mot skivan är att den är monoton och inte speciellt nyskapande. Och jag kan inte låta bli att hålla med när fjärde spåret drar igång och Jen Weidl sjunger precis som hon gjort i föregående spår, med samma effekter på rösten och samma urvattnade känsla. 13 spår är ungefär tio för många för denna skiva. Men visst finns det ett par bra spår (om inte fler) om man betar av skivan i stycken och inte strecklyssnar. Introspåret Dreaming är exempelvis en helt fantastiskt mysig twee-poplåt där såväl sång som catchiga gitarrslingor sitter där de ska. Jag är också svag för vemodiga I Never Would som sätts i kontrast mot Dreaming i spåret innan och lyfts på så sätt från att vara mer än bara medioker.

Dessvärre är detta en skiva som hade vunnit på att vara betydligt kortare, haft mindre reverb på sången eller helt enkelt satsat mer på sångskrivandet. Det går dock inte att förneka att det finns rikligt med potential för detta band. Lite mer tid i studion, lite mer tid att skriva texter och annat finlir så kommer Seapony skapa mästerverk. Men med textrader som följande så förtjänar man inte att ge ut en enda låt, än mindre 13:

"I miss you every day . I wish you'd stay"