FIDLAR står för Fuck It Dog, Life's A Risk, och är i princip LA's skatearnas motsvarighet till det betydligt mer populära YOLO. Precis som namnet känns inte heller musiken speciellt ny eller fräsch, vi har hört det förut, lätt surfig garagepunk, vi har även hört det bättre. Det går att dra paralleller till Black Lips, Black Keys, Wavves och The Hives.
Bäst är bandet när de satsar på ett högre tempo eller poppigare tongångar, som i Gimme Something, No Waves, Cheap Beer och Wake Bake Skate, tre förbannat bra låtar. Även det dolda bonusspåret tillhör skivans höjdpunkter. I övrigt är denna fullängdsdebut inget att bli speciellt exalterad över. De flesta låtarna redan medverkat på någon av bandets eps, ett format som passar dem bättre då man inte hinner tröttna på att det mesta låter lite likadant. Sen blir man ganska trött på att lyssna på texter som i princip bara handlar om tjugo-nånting-åringar som inte vill skaffa ett jobb utan bara knarka.
Det här är ingen dock dålig skiva, men en bra bit ifrån fantastisk. Och varför nöja sig med något som bara är bra när alla de band jag redan jämfört dem med har släppt skivor som är så mycket bättre? Nej, då lyssnar jag hellre på dem istället. Men även om skivan som helhet kommer att glömmas bort så kommer ett flertal av låtarna hamna på diverse låtlistor och blandband jag knåpar ihop i år, för i små doser kan FIDLAR vara fantastiska, men i 43 minuter håller de inte måttet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar