Den inledande låten, The Big Picture, framfördes med en darrig röst och en nerv som för tio år sedan var Oberst signum. När han efter låten byter gitarr anar jag en djup lättnande suck och när han sedan, till publikens jubel, börjar spela introt till First Day Of My Life är det den mogne och mer kontrollerade Oberst som sitter bakom mikrofonen. Visst har den äldre versionen av Conor Oberst fortfarande kvar talangen att skriva bra låtar, men mycket av den mörka melankoliska bild som han tidigare lyckades måla upp har ändrats till en mer alldaglig siluett av livet. På ett sätt är de inledande låtarna två ytterligheter i Oberst karriär, först den mörka och frustrerande The Big Picture och sen den ljusare kärleksvisan First Day Of My Life. Här verkar även publikens preferenser delas då de äldre personerna verkar sukta efter låtar från tidiga skivor medan de yngre vill höra nyare material. Sammanfattningsvis spelas, inte alls oväntat, en övervägande del låtar från skivor släppta de senaste fem åren men även vissa äldre låtar smyger sig in.
Med sig från Omaha har Conor Oberst multiinstrumenatlisten Ben Brodin som utseendemässigt ser ut lite som en galen kemist och som musikalisk verkar vara oerhört begåvad. På flera av låtarna är det han, skickligt spelandes på en xylofon, som fångar blickarna och inte den annars givna centralfiguren Oberst. När Brodin senare sätter sig med en elgitarr i knät så ser det väldigt obekvämt ut men när han väl spelar låter det som en Nels Cline i högform, kanske framför allt i det solo han river av i At The Bottom Of Everything.
Inte helt oväntat välkomnar Oberst efter några låtar upp systrarna Söderberg i First Aid Kit på scenen. First Aid Kits senaste skiva The Lion's Roar (som för övrigt Ben Brodin spelar piano på) spelades in i Omaha av Bright Eyes-medlemmen Mike Mogis och på skivan medverkar även Conor Oberst. Oberst kallar själv systrarna för den bästa kör han kan ha och tillsammans framför de bland annat låtarna Lua, An Attemp To Tip The Scales, Make A Plan To Love Me, Southern State och First Aid Kit-låten King Of The World (som är skriven av Oberst). Vissa låtar känns som att de inte riktigt passar i det lilla formatet, till exempel Classic Cars som trots systrarnas kör blir ganska intetsägande.
Oberst bjöd även på en hel del nytt material (kan det vara en ny skiva på gång?), bland annat låten Kick som med låtraden "But you should go in style to Stockholm for a while" fick en applåd av de uppmärksamma i publiken. Andra låtar som mottogs med applåder var Ladder Song, Breezy och den gamla låten June On The West Coast som var lika bra som oväntad.
En perfekt avslutning hade kunnat vara allsången i Laura Laurent men istället var det annan låt från samma skiva som blev kvällens sista - Waste Of Paint. På ett sätt avslutar Oberst på samma sätt som han inledde på, med en känsla och nerv som mognar bort för varje skiva han släpper men som ändå alltid träder fram när han spelar live.
Slutligen måste förbandet Idiot Wind kommenteras då hon stod för en snygg och vacker inledning på kvällen. Hennes knappa halvtimmes långa spelning bidrog än mer till en längtan efter en debutskiva av henne - en skiva som vi redan väntat för länge på.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar