Ett av årets bästa album så här långt
är signerat ett göteborgsband som spelat tillsammans i 35 år. Kanske
inte de bästa förutsättningarna när det kommer till punk. Men på något
konstigt sätt låter den här skivan väldigt tillfredställande. Det här är
en skiva att älska eller hata, då den ständigt balanserar på gränsen
för det fina och det fula. Både när det
kommer till text och musik. Men vafan, jag gillar det och det är
egentligen allt som borde betyda något (för mig i alla fall). Huruvida
ni uppskattar detta är helt och hållet upp till er. Men ni får i alla
fall hålla med om att det är något uppfriskande över en skiva som är så
arg, så nostalgisk, så lokalpatriotisk och så fånig. Framförallt med
tanke på att det handlar om gubbar som spelar punk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar