Skivrecension: Köttgrottorna - Totalgalet

Jag kan säga det direkt, jag har aldrig varit något större fan av Köttgrottorna. Inte ens när trallpunk var vad jag lyssnade mest på så lyckades bandet arbeta sig från periferin in i mitt blickfång. Jag var medveten om dem och tyckte väl att de hade ett par bra låtar, men mer än så var det aldrig. Ändå hoppades jag att denna skiva, som de släpper efter 30 år som band, skulle vara riktigt bra. För man tröttnar lite på punkband som harvar på och trampar vatten eller ännu värre, lägger ner för att många år senare återförenas som en sämre kopia av sitt forna jag.

Men inget nytt under solen här, Köttgrottorna gör det de alltid gjort, skojfrisk trallpunk med halvseriösa texter. Dock känns det lite gubbigare än jag minns dem, vilket kanske inte är så konstigt efter trettio år, men föga upphetsande. Låtarna går i halvtempo, här och var förekommer barbershopstämmor och texterna har ungefär samma lyriska kvalité som valfri Per Gessle-låt. Dock är det inte dåligt, bara onödigt. För jag hittar ingen anledning på Totalgalet att lyssna på det här när det finns en uppsjö av band och skivor som är mycket intressantare.

Däremot kan jag tänka mig att folk som redan gillar Köttgrottorna kommer uppskatta detta alster. För att ha hållt på så länge inom en scen som är såpass liten som den svenska trallpunkscenen faktiskt är så känns det som en gedigen platta. Men för alla er som aldrig riktigt fastnat för dessa herrar så kommer Totalgalet inte var skivan som omvänder er.