Låt: The Flaming Lips - Sun Blows Up Today

Den andra april släpper The Flaming Lips sitt nya album The Terror, ett album som bandet lovat ska bjuda på ett mörkare sound. Första låten som dykt upp från albumet, Sun Blows Up Today, måste vara ett undantag.

Låten är nämligen ett steg tillbaka mot euforipoppen de en gång bjöd oss på, men som lyst med sin frånvaro under de senare släppen. Fast nog är det mer återhållsamt än mycket annat bandet gjort. Förbannat bra dock.

Konsertrecension: Conor Oberst, Filadelfiakyrkan, 26/1

Det har gått drygt tre år sedan Conor Oberst senast stod på Filadelfiakyrkans scen. Då var han tryggt uppbackad av sina kollegor i superbandet Monsters Of Folk medan han i lördags ensam var huvudnumret - en situation som Oberst till synes verkade njuta av.

Den inledande låten, The Big Picture, framfördes med en darrig röst och en nerv som för tio år sedan var Oberst signum. När han efter låten byter gitarr anar jag en djup lättnande suck och när han sedan, till publikens jubel, börjar spela introt till First Day Of My Life är det den mogne och mer kontrollerade Oberst som sitter bakom mikrofonen. Visst har den äldre versionen av Conor Oberst fortfarande kvar talangen att skriva bra låtar, men mycket av den mörka melankoliska bild som han tidigare lyckades måla upp har ändrats till en mer alldaglig siluett av livet. På ett sätt är de inledande låtarna två ytterligheter i Oberst karriär, först den mörka och frustrerande The Big Picture och sen den ljusare kärleksvisan First Day Of My Life. Här verkar även publikens preferenser delas då de äldre personerna verkar sukta efter låtar från tidiga skivor medan de yngre vill höra nyare material. Sammanfattningsvis spelas, inte alls oväntat, en övervägande del låtar från skivor släppta de senaste fem åren men även vissa äldre låtar smyger sig in.

Med sig från Omaha har Conor Oberst multiinstrumenatlisten Ben Brodin som utseendemässigt ser ut lite som en galen kemist och som musikalisk verkar vara oerhört begåvad. På flera av låtarna är det han, skickligt spelandes på en xylofon, som fångar blickarna och inte den annars givna centralfiguren Oberst. När Brodin senare sätter sig med en elgitarr i knät så ser det väldigt obekvämt ut men när han väl spelar låter det som en Nels Cline i högform, kanske framför allt i det solo han river av i At The Bottom Of Everything.

Inte helt oväntat välkomnar Oberst efter några låtar upp systrarna Söderberg i First Aid Kit på scenen. First Aid Kits senaste skiva The Lion's Roar (som för övrigt Ben Brodin spelar piano på) spelades in i Omaha av Bright Eyes-medlemmen Mike Mogis och på skivan medverkar även Conor Oberst. Oberst kallar själv systrarna för den bästa kör han kan ha och tillsammans framför de bland annat låtarna Lua, An Attemp To Tip The Scales, Make A Plan To Love Me, Southern State och First Aid Kit-låten King Of The World (som är skriven av Oberst). Vissa låtar känns som att de inte riktigt passar i det lilla formatet, till exempel Classic Cars som trots systrarnas kör blir ganska intetsägande.

Oberst bjöd även på en hel del nytt material (kan det vara en ny skiva på gång?), bland annat låten Kick som med låtraden "But you should go in style to Stockholm for a while" fick en applåd av de uppmärksamma i publiken. Andra låtar som mottogs med applåder var Ladder Song, Breezy och den gamla låten June On The West Coast som var lika bra som oväntad.

En perfekt avslutning hade kunnat vara allsången i Laura Laurent men istället var det annan låt från samma skiva som blev kvällens sista - Waste Of Paint. På ett sätt avslutar Oberst på samma sätt som han inledde på, med en känsla och nerv som mognar bort för varje skiva han släpper men som ändå alltid träder fram när han spelar live.

Slutligen måste förbandet Idiot Wind kommenteras då hon stod för en snygg och vacker inledning på kvällen. Hennes knappa halvtimmes långa spelning bidrog än mer till en längtan efter en debutskiva av henne - en skiva som vi redan väntat för länge på.

Veckans tips v. 5

Skivor:

I veckan släpps två skivor som mycket, mycket, mycket väl kan vara bland det bästa som släppts när det är dags att summera år 2013: Andi Almqvist släpper den efterlängtade Warsaw Holiday och Ossler släpper den ännu mer efterlängtade Stas.

Mattias Alkbergs Begravning släpper debutsingeln Skända flaggan i veckan.

På onsdag släpps den 25:e delen av John Zorns Filmwork Serie's, denna gången med material från filmerna City of Slaughter, Schmatta och Beyond the Infinite.

Kommer ni ihåg Shugo Tokumarus fantastiska skiva Port Entropy från 2010? På onsdag följs den upp av nya In Focus?. 

Spelningar:

Filmfestivalen fortsätter och på lördag är det dags för Manifestgalan i samband med festivalen. Evenemanget äger rum på Pustervik och största anledningen att bege sig dit är givetvis för att se Alf spela.

För att fira släppet av sin nya skiva gör Andi Almqvist en spelning på Babel i Malmö på onsdag.

Samma dag spelar även Bäddat För Trubbel och Räjäyttäjät på Debaser Malmö.

Även Christine Owman, som spelat cello åt bland andra Andi Almqvist, spelar på Debaser Malmö i veckan. Fredag är det som gäller.

Låtlista: Vampyrer

Saknar ni redan Veckans låtlista? Misströsta ej; för redan idag kommer ytterligare en. På det fåniga temat vampyrer. Trots detta finns det många bra låtar på temat. Här följer tio:

The Mountain Goats - Damn These Vampires
The Mountain Goats är alltid The Mountain Goats, och vi på Popbrus kan knappast tipsa om dem tillräckligt.



Tullycraft - If You Take Away The Make-up (Then The Vampires They Will Die)
Tweepophjältar från USA som bara blir bättre och bättre med åren. I vår släpper de sin första skiva på sex år, och den lär bli mycket bra!

Andi Almqvist - Vampire Fangs
Även herr Almqvist släpper nytt snart och även han blir bara bättre och bättre...

Bauhaus - Bela Lugosi's Dead
En lista om vampyrer vore inte komplett utan denna gothklassiker om mannen som började som kulturminister i Ungern och slutade som skådespelaren som gestaltade Dracula i Hollywood.

Tysta Mari - Vampyrer i Stockholm
Och så bjuder jag på lite nutida svensk punk.

Dr. Dog - Vampire
Från en av förra årets bästa skivor

Jonathan Richman - Vampire Girl
Det var länge sedan vi skrev om Jonathan Richman. Dags att råda bot på det med andra ord...

The Doors - People Are Strange
Från soundtracket till vampyrklassikern

The Birthday Party - Release The Bats
Från Nick Caves mest svårlyssnade bands fulaste skiva.

Markus Krunegård - Jag är en vampyr
En av Krunegårds sämre låtar. Men vad fan, jag bjuder på det.

Låt: The Roots - Right On

För att bryta veckans punkflöde och lyfta fram lite intressant hiphop så tipsas det idag om The Roots, och mer specifikt låten Right On. The Roots har profilerat sig som ett band som tar tid på sig med sina skivsläpp och sällan släpper något som inte är genomarbetat till perfektion. Kreativa beats, akustiska instrument och en allmän vägran att göra sönderproducerad digital smörja gör The Roots till ett band som är lätt att älska enbart för sina principiella ståndpunkter. Lägg därtill samarbeten med giganter som Lauryn Hill och Erykah Badu så inser man snabbt magnituden av denna hiphopelit.

Låten Right On återfinns på albumet How I Got Over som släpptes 2010 och som enligt mig är ett av bandets absoluta högvattenmärken tillsammans med Things Fall Apart (1999). Om du någonstans inombords kan uppskatta skickliga lyricister och har tröttnat på intetsägande beats bör dessa album och denna låt inte gå dig förbi!

Skivrecension: FIDLAR - FIDLAR

FIDLAR står för Fuck It Dog, Life's A Risk, och är i princip LA's skatearnas motsvarighet till det betydligt mer populära YOLO. Precis som namnet känns inte heller musiken speciellt ny eller fräsch, vi har hört det förut, lätt surfig garagepunk, vi har även hört det bättre. Det går att dra paralleller till Black Lips, Black Keys, Wavves och The Hives.

Bäst är bandet när de satsar på ett högre tempo eller poppigare tongångar, som i Gimme Something, No Waves, Cheap Beer och Wake Bake Skate, tre förbannat bra låtar. Även det dolda bonusspåret tillhör skivans höjdpunkter. I övrigt är denna fullängdsdebut inget att bli speciellt exalterad över. De flesta låtarna redan medverkat på någon av bandets eps, ett format som passar dem bättre då man inte hinner tröttna på att det mesta låter lite likadant. Sen blir man ganska trött på att lyssna på texter som i princip bara handlar om tjugo-nånting-åringar som inte vill skaffa ett jobb utan bara knarka.

Det här är ingen dock dålig skiva, men en bra bit ifrån fantastisk. Och varför nöja sig med något som bara är bra när alla de band jag redan jämfört dem med har släppt skivor som är så mycket bättre? Nej, då lyssnar jag hellre på dem istället. Men även om skivan som helhet kommer att glömmas bort så kommer ett flertal av låtarna hamna på diverse låtlistor och blandband jag knåpar ihop i år, för i små doser kan FIDLAR vara fantastiska, men i 43 minuter håller de inte måttet.

Låt: Fidlar - No Waves

Unga män som spelar lätt punkig pop och sjunger om sina dekadenta liv, har vi inte fått nog av det än? Nej, blir mitt svar, jag älskar det fortfarande. Fidlar från LA släppte sin första fullängdare så sent som igår, imorgon recenseras den, men redan idag tipsar jag om en låt därifrån som funnits ute minst sen i somras.

Inte sedan To The Dregs av Wavves har en låt satt sig i mitt huvud så direkt som No Waves. Och låtnamnet till trots så upphör in likheterna med Wavves där utan rent musikaliskt hamnar låten någonstans mellan dem och The Black Lips. Det är så långt ifrån originellt och omvälvande man kan komma, det är bara så förbannat catchy att jag inte bryr mig.

Att låten kanske inte är så talande för bandets sound i övrig. I övrigt ligger de snarare någonstans mellan The Hives och Black Keys, men det är en annan historia.

Skiva: Villagers - {Awayland}

Vad är detta, ett inlägg om en skiva på en måndag? Ja, som vi nämnde i fredags så är Popbrus under förändring och ett första steg i denna förändring är att de fasta punkterna varje vecka försvinner och ersätts av mer varierade inlägg under veckan. I grunden görs denna ändring för att vi skribenter ska ha större valmöjligheter att skriva om vad vi känner för men även för att vi tror att detta kommer leda till bättre och mer relevanta inlägg.
Nu åter till det väsentliga - musik!

2010 var året då Villagers släppte debutskivan Becoming A Jackal och gjorde sig ett namn inom indiefolk-genren. Nu, tre år senare, har Villagers på många sätt sagt tack och adjö till den traditionella americana-genren och istället inriktat sig på någon slags fusion mellan sitt gamla jag och atonalitet, oljud och monotoni vilket ger ett otroligt innovativt intryck. Låtar som Earthly Pleasure, The Waves och {Awayland} är bra exempel på hur denna nya upplaga av Villagers låter. Till en början känns det lite konstigt men låtarna växer för varje genomlyssning och känns efter hand helt självklara i den i övrigt mer lättlyssnade miljön.

Många har jämfört Villagers sångare Conor O'Brien med Bright Eyes dito Conor Oberst (så även jag) på grund av likheter i deras fraseringar och sångröst. Dessa likheter glider allt mer mot olikheter vilket känns skönt då O'Briens yttryck är starkt nog att stå på helt egna ben utan jämförelser som hjälp. På {Awayland} visar Villagers att de inte räds för att tänja på gränser och resultatet blir en välbehövlig utveckling av indiefolk-genren - precis vad jag under en längre tid har önskat. Förhoppningsvis är Villagers {Awayland} starten på en ny trend i americana-världen.

Veckans tips v. 4

Skivor:

Det är fortfarande glest på skivfronten, men gläd er åt att Billy Bragg i veckan gick ut med att han släpper ett nytt album i mars (producerad av den fantastiske Joe Henry). Gör detta genom att lyssna igenom hela hans katalog eller bege er hit och lyssna på ett smakprov från nya skivan.

Foxygen lyckades inte ta sig in på förra årets årsbästalista, men var ändå ganska nära. Kanske lyckas de bättre i år: Imorgon släpps nya skivan We Are The 21st Century Ambassadors.

Dronebandet Mountains nya album Centralia släpps imorgon måndag. 

Imorgon släpper Bad Religion, punkens svar på Iron Maiden,  sitt sextonde album i ordningen, True North.

På fredag dimper Vertikal ner i skivhyllorna, senaste given från ett av Sveriges tyngsta band, Cult Of Luna.

Spelningar:

Om du råkar befinna dig i Växjö på onsdag så spelar finska Death Hawks psykedelisk rock på Kafé Deluxe.

Kanske äger årets bästa konsert rum redan på lördag. Då spelar nämligen Conor Oberst i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Dagen därpå spelar han i Oslo. I Stockholm är Idiot Wind förband.

Samma dag som Conor spelar även Norma i Stockholm. Debaser Slussen är det som gäller, och är ni mer sugna på surrealism än rå popenergi är det hit ni ska bege er.

För den som är sugen på tung rock med en viss dragning åt doom så spelar The Sword, Bombus och Lonely Kamel på Debaser i Malmö på lördag.

Även Norrköping bjuder på galej den här helgen då Med Dunder och Brak går av stapeln på Kulturhuset. Det bjuds på chillout av TRD, energisk chip av Nordloef, reggae av Gräsrot och drone av Avgrunden. En helkväll helt enkelt.

På onsdag spelar Lars Bygdén på Debaser Medis i Stockholm.

Övrigt:

I veckan drar filmfestivalen i Göteborg igång. Det blir några konserter och några musikfilmer, men bortsett från det handlar det inte så mycket om musik. Men skit i det; det här är ändå en av årets höjdpunker. Så ta er till Göteborg och se så många filmer som möjligt!

Veckans Låtlista v. 3: Best Of

Best Of vadå? Jo, Veckans Låtlista så klart. Popbrus står inför en förändring och med stor sannolikhet är detta den sista Veckans Låtlista, men förhoppningsvis långt ifrån den sista låtlistan vi kommer att lägga upp här. Så därför har vi valt att summera godbitarna av de listor som kommit och gått. Tyvärr är både Rasmus och Markus strängt upptagna så därför blir det bara tio låtar, men ha i åtanke att det här är tio av de bästa låtar vi någonsin postat här.



Jakob:


Dainel Johston - Ain't No Woman Gonna Make A George Jones Out Outta Me
Förekom på vår lista med låtar om uppbrott och den är fortfarande en av de bättre låtarna på ämnet.

The Mountain Goats - No Children
Även denna låt figurerade på samma lista som ovan och var den låt som fick mig att börja lyssna på Mountain Goats. Tack Rasmus.

The Jimi Hendrix Experience - Little Wing
Från listan om live-låtar hämtar jag en av världens absolut bästa låtar som funkar så mycket bättre live, där hela solot faktiskt finns med.

Animal Collective - Fireworks
Klart att jag måste tipsa om Animal Collectives bästa låt så här när låtlistorna ska summeras. Från listan om snygga omslag.

The Clash - Straight To Hell
The Clash är ett av de band som figurerat på låtlistorna flest gånger. Just Straight To Hell har figurerat två gånger, under The Clash-temat och även Himmel Och Helvete.


Anton:


My Bloody Valentine - Only Shallow
Från den allra första låtlistan då vi peppade inför Way Out West 2009.

Jenny Lewis, Ben Gibard, Conor Oberst, M. Ward - Handle Me With Care
Har tipsats om både under temat covers och Bob Dylan.

Belle & Sebastian - Dear Catastrophe Waitress
Temat var yrken och bandet är de brittiska öarnas stolthet.

Joy Division - Passover
Vid påsk så var temat påsk vilket gjorde denna låt given.

Phil Flowers & The Flowers Shop - Like A Rolling Stone
Det finns så mycket att älska med denna låt, fantastisk!

Skivrecension: Marching Band - And I've Never Seen Anything Like That

Det har gått två år sedan Linköpingsduon Marching Band släppte albumet Pop Cycle. När nu den skivan följs upp med EP:n And I've Never Seen Anything Like That så har man byggt vidare på sitt signum att skapa intressanta arrangemang och händelserika låtar. Musiken står i fokus medan sångmelodierna ofta hamnar i bakgrunden och maskeras av den varierade ljudbilden - med all rätt då det är just musiken, och inte sången, som gör låtarna bra.

EP:n är jämn men når sin höjdpunkt i och med mittenspåret Die In My Arms.

Jakobs Musikhörna v 3: Grisen Skriker - Grisen Skriker's Ep's + 4 Låtar Till

Det är sällan nu för tiden man hör någon säga att de lyssnar på Grisen Skriker. Kanske är de förbisedda eller kanske umgås jag bara i fel kretsar, hur det än förhåller sig så förtjänar bandet lite extra uppmärksamhet.

Jag kom själv i kontakt med bandet ganska sent då deras låt Sextiofem medverkade i en reklam för något pensionssparande, vilket har jag sedan länge glömt. I reklamen satt en medelålders man i sin bil och skrek med i refrängen:

"Fy fan för å bli sextifem!

Sextifem, sextifem, sextifem!"

Jag blev helsåld direkt, för med låtar som nämnda Sextiofem, Ett Tusen Punks, Vår Tids Folkmusik och Grisen Skriker så är det inte lätt att värja sig. Lättlyssnad och attitydstinn punk, om det nu finns något sånt, det är i alla fall sånt som går direkt till hjärtat hos mig. Speciellt när det görs så bra som i Grisen Skriker.