När nu den nya skivan Sisyphus' Surrender släpps så känns det lite som en nystart. Musiken känns mer välarrangerad än tidigare då Dimbodius nu bjuder på en mer välfylld ljudbild, men ändå utan att den blir för stor eller svulstig. Producenten Andreas Dahlbäck, som tidigare jobbat med bland andra Anna Ternheim, lyckas på ett snyggt sätt framhäva essensen i Dimbodius melankoliska kärlekslåtar i det mörka ljudlandskapet.
Låtarna handlar om kärlek, men inte om den olyckliga "jag-tycker-om-dig-men-du-tycker-inte-om-mig"-kärlek som brukar förmedlas i låtar. Istället handlar det om en mer invecklad kärlek, om frustration och om ånger, och slutligen om att likt den kapitulerande Sisyfos våga släppa taget och ge upp de strider som ingen vinner.
På skivan medverkar sångerskan Nina Kinert vilket är ett lyft både för skivan och för Kinert själv då jag anser att hon aldrig låtit bättre. På skivans kanske starkaste spår, No-Fault Divorce, levererar Dimbodius och Kinert en av årets bästa duetter. Andra höjdpunkter på skivan är mäktiga introlåten Passage To Dawn, dansanta Perfect Mismatch, och den poetiska avslutningen Deuteronomy 28:53 som bland annat innehåller följande textrader:
"If ever I'll breathe, life beyond this lifeless meat, cursed with pride, plagued by greed
If ever you'll feel, the kind of love that isn't need, may your love wash me clean"
Inlägg
Men hur låter det då!?
SvaraRadera