onsdag 14 november 2012

Skivrecension: MeMe - Lady D

-->
Jag hade förväntat mig att det här skulle låta som Emil Gustafssons (mannen bakom MeMe) andra band The Raisins. Det vill säga tråkindie. Jag bävade för det. Istället kommer han ut som singersongwriter med melodier som fastnar likt deppiga tuggummin. Det är sockersött men deprimerande. Men deprimerande är bra. Singersongwriter är mindre bra. För hur mycket man än tjatar om att det finns tretton på dussinet och att högst en av dessa tillför något, dyker det ständigt upp nya, ensamma, män med gitarr och/eller piano. Detsamma gäller kvinnor. Och det är tröttsamt.
MeMes ep är på inga sätt dålig, nej, den är ganska mysig, men den känns heller inte ny. Viljan, och förmågan, att göra något bra är jag övertygad finns där. Det jag gärna hade sett är en annan ljudbild. Fler instrument. Och framförallt pedaler som sjunker djupare ner i golvet (jag vet, distat är inte nytt, men det är ofta nice). Det kan dölja dåliga låtar och få dem att framstå i ett bättre ljus. Men MeMes låtar är i grunden inte dåliga. Så när Emil lyfter detta till nästa nivå, på vilket sätt han nu väljer att göra det, önskar jag honom lycka till. Det här är ett steg i rätt riktning.

Här kan ni lyssna på skivan:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar