Jag hade förväntat
mig att det här skulle låta som Emil Gustafssons (mannen bakom
MeMe) andra band The Raisins. Det vill säga tråkindie. Jag bävade
för det. Istället kommer han ut som singersongwriter med melodier
som fastnar likt deppiga tuggummin. Det är sockersött men
deprimerande. Men deprimerande är bra. Singersongwriter är mindre
bra. För hur mycket man än tjatar om att det finns tretton på
dussinet och att högst en av dessa tillför något, dyker det
ständigt upp nya, ensamma, män med gitarr och/eller piano. Detsamma
gäller kvinnor. Och det är tröttsamt.
MeMes ep är på inga
sätt dålig, nej, den är ganska mysig, men den känns heller inte
ny. Viljan, och förmågan, att göra något bra är jag övertygad
finns där. Det jag gärna hade sett är en annan ljudbild. Fler
instrument. Och framförallt pedaler som sjunker djupare ner i golvet
(jag vet, distat är inte nytt, men det är ofta nice). Det kan dölja
dåliga låtar och få dem att framstå i ett bättre ljus. Men MeMes
låtar är i grunden inte dåliga. Så när Emil lyfter detta till
nästa nivå, på vilket sätt han nu väljer att göra det, önskar
jag honom lycka till. Det här är ett steg i rätt riktning.
Här kan ni lyssna på skivan:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar