Funeralopolis innehåller ett av världens häftigaste riff, ett riff som upprepas i två minuter innan sången kommer in och riffet byts ut mot ännu ett häftigt riff, inte lika häftigt som det första, men fortfarande häftigt.Det är egentligen allt jag vill säga om den här låten, riff riff riff, men med tanke på hur fånigt det ser ut i skrift så får jag väl försöka mig på en mer utförlig motivering.
Det finns något som lockar mig med monoton och tung musik, som inte en försöker dölja att de tycker det är jävligt häftigt med tuggande riff som matar på utan större variation. Originalitet behövs inte alltid. För Electric Wizard var knappast först med det här, men de tillhör absolut de bästa.
Hela bandets karriär bygger på en sak, tyngd, de är kanske inte hårdast, men de är tyngst, utan konkurrens. Varenda distindränkt riff som matas av både gitarr och bas väger som bly. Att även sången får sig en dos distorsion gör även sitt till. Lägg till det häftiga gitarrsolon och du har ett vinnande koncept. Funeralopolis är bara ett av många bevis på det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar