För trogna Popbrus-läsare kommer det inte som en överraskning att jag gillar det kanadensiska bandet Stars men idag ämnar jag att sprida den kärleken vidare och förklara vad som tände gnistan mellan mig och detta spretiga indieband. Gnistan heter Set Yourself On Fire, och på sätt och vis satte den även eld på mig när den första gången strömmade genom hörlurarna. Fast på ett provocerande och storslaget sätt. Skivans första spår Your Ex-Lover Is Dead börjar med en mansröst som förklarar uppgivet att när det inte längre finns något att elda måste man tända eld på sig själv. Ur den dysterheten kommer ett stråkintro som sätter ribban för hela låten, kanske hela skivan, - och det är magiskt. Förutom att vara en välljudande låt har den underbara rader om vad en flyktig relation faktiskt kan betyda:
"This scar is a fleck on my porcelain skin"
Även spåret One More Night (Your Ex-Lover Remains Dead) etsar sig fast i minnet. Här målas en perfekt tavla i vemod. Att sedan slänga in en sekund av frustrerat oljud mitt i låten visar så enkelt vad detaljer kan göra för det musikaliska berättandet. Låten har vackra stråkstycken, dystra pianoslingor och en hel näve melankoli och sarkasm i texten.
"When she's breaking his heart, she still fucks like a tease"
Oroa dig inte. Det finns spår på skivan som inte dryper av ånger, depression eller krossade hjärtan. Till och med glada spår att dansa till. Ageless Beauty är ett perfekt exempel på ett spår som kanske saknar lite av djupet av de andra låtarna, men som istället väger upp det med distad dansglädje.
Jag må vara svag för finsmakliga stråkarrangemang, men när det som här blandas med provokativa, djupa, texter och smart producerad pop förstår jag inte varför generisk topplistepop ens existerar. Detta är på något sätt vad pop borde vara. Sångrader kryptiska nog att betyda olika saker för olika människor, men samtidigt starka nog att tatueras in på kroppen utan risk för ånger, blandat med lättlyssnade och emellanåt trallvänliga melodier.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar