Riddarnas nya platta Bakom Molnen är skitbra, i små doser. När jag lyssnar på skivan i sin helhet blir jag dock snabbt mätt. Efter tre låtar blir det mest bara en matta av larmande gitarrer, distad bas, lätt krystad sång, frenetiskt skramlande trummor och riff som är häftiga men inte särskilt nyskapande.
På det hela är skivan för ovarierad, ljudbilden är i princip den samma rakt igenom, låtarna påminner om varandra och inget spår sticker ut åt något håll. Kort sagt är varenda låt bra för sig, men som helhet blir det en ganska trög massa att ta sig igenom.
Älskar man det Riddarna gör så kommer man antagligen älska den här skivan, då det är mer av samma vara som återfanns på deras självbetitlade debut. För oss andra så kommer de med största sannolikhet fortsätta som ett spellisteband, där man plockar russinen ur kakan. Men som spellisteband gör de sig förbannat bra.
onsdag 7 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar